Karl G. Sjödin alias Kalle: När jag tar pension vid 55 ska jag enbart skriva, skriva…

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-2, Artikel

Karl G Sjödin – han föredrar att kallas Kalle – föddes i Örnsköldsvik, växte upp i Härnösand och tog studenten i Sundsvall. Numera jobbar han som konsult, chefsutbildare, men det är som författare han vill verka på heltid.

På sätt och vis var det som konsult han blev med sin allra första roman, som han skrev tillsummans med Klas Eklund 1990.

Det var en polisthriller som hette Läckan och som 1993 dramatiserades av regissören Mikael Ekman och sändes som en serie i fyra delar i TV1. Den handlade om skurkar och girighet i finansdepartementet och presenterade den mest osannolike kriminalpolis svensk kriminallitteratur sett på länge. Det var kriminalinspektör Sune Bergström vid rikskriminalens ekorotel –  en storväxt drummel med ett obändigt rättspatos och en svårartad törst. Att han fått behålla jobbet tyder närmast på tjänstefel från hans överordnade.

Kalle kunde miljön eftersom han själv som konsult arbetade på departementet. Fast han hade gått en krokig väg innan han hamnade där. Från Norrland kom han söderut, sålde kontorsmaskiner innan det var dags att göra lumpen. Sedan fick han för sig att han skulle se världen och tog sig för att lifta. Med hjälp av tummen fick han se Nordafrika, Israel och Turkiet. I Israel jobbade han på kibbutz innan han kom tillbaka till Europa med bara en hundring kvar av reskassan. Så han stack till Monte Carlo, men i stället för att öka på finanserna blev han pank.

Nå, hem kom han i alla fall. Kalle började studera vid universitetet i Uppsala.

– Jag ville dit för att leva studentliv och jaga kvinnor, erkänner han. Fast jag hann med studierna. Det var inte så svårt – då.

I vänstersvängen

Universitetet satte andra spår också. 1968 hamnade han, kanske mycket på grund av grupptrycket, i vänstersvängen. Men han tröttnade på att diskutera, agitera och dricka rödvin och hamnade 1972 – av alla ställen – på Militärpsykologiska institutet som forskare – en tjänstemannakår som då av Göran Palm (alltjämt med den kommunistiska vänsternäven i vädret) kallade ”vetskapens horor”. Där satte Kalle – utan att prostituera sig alltför mycket – i gång med att forska inom området ledarskap och samarbete.

– Det fanns ett intressant empiriskt material. Om jag kommer ihåg saken rätt dog i många förband i Vietnam var femte amerikansk officer av en kula i ryggen. Skjuten av sina egna. Det tydde på att USA:s befälsutbildning missuppfattat en del elementa när det gäller ledarskapsförankring hos manskapet. Och det svenska försvaret hämtade sina förebilder och utbildning därifrån.

Den forskningen och de förändringar i ledarskapssyn och ledarutbildning som västvärlden under den tidsperioden genomgick lade grunden till Kalles konsultverksamhet, som sedan 1979 sken i eget företag. Vilket i sin tur ledde till att Kalle på finansdepartementet träffade Klas Eklund, då planeringschef och Kjell-Olof Feldts närmaste man, och började skriva tillsammans med honom. Men Kalles skrivarklåda hade en tidigare bakgrund.

– Det var en längtan, en dröm jag haft långt innan, säger Kalle. Redan 1972 skrev jag en novellsamling som refuserades av en förlagsredaktör (Sam Lundwall). Han föreslog att jag borde skriva en roman i stället. Den gången blev jag bara arg – min genialitet var djupt förolämpad – eller kanske bekräftade redaktören bara min bristande, ungdomliga självbild. I alla fall slängde jag manusbunten i en skrivbordslåda. Långt senare nådde några av karaktärerna (bland annat skurken Råttan i Läckan ) romanens form.

Eget förlag

Det var meningen att samarbetet med Klas Eklund skulle fortsätta, men det tog slut när Klas fick jobb på SE-banken – eller strax innan. Problemet var detsamma. Både finansdepartementet och SE-banken kräver sin tribut under de vakna timmarna.

– Så efter Läckan skrev jag på egen hand ytterligare tre romaner: Hämnd 1991, Hotet 1991 och Vinna eller försvinna 1993, som alla utgavs på Tidens förlag, mest av gammal vana. Eklund hade tidigare kommit ut med några faktaböcker där. Men rent generellt är jag en frihetstörstande och svårstyrd människa, så jag startade mitt eget förlag, K G Sjödin Förlag AB. Där gav jag ut romanerna Utmarker 1995, Satans barn, 1996 och Revirpinkaren, 1997. Alldeles nyligen släpptes också romanen För kärleks skull (januari 1998).

Alla utom Satans barn har kriminalinspektör Sune Bergström som huvudperson. Om Revirpinkaren noterade DAST att den inte handlade om Gudrun Schyman, en gliring som författaren skrattar gott åt.

Fältstudier viktiga

Författare Sjödin gör, förutom rena litteraturstudier, helst egna, upplevelsebaserade erfarenheter vid ett nytt romanprojekt. När han skrev Hotet (som handlade om tillkomsten av ett svenskt missnöjesparti – lite kuriosa är att manuset var klart en månad innan Ny demokrati bildades) besökte han Norge och granskade där det norska Fremskrittspartiet. För Utmarker besökte han uteliggare i Hammarbyhamnen, olika härbärgen och andra av Stockholms sociala utmarker. När hjälten satt inne var Kalle ”gäst” på Norrtäljeanstalten, när hjälten skulle åka motorcykel hyrde Kalle en egen (och är numera ordförande i Gubbers MC).

För närvarande arbetar Kalle på ännu en roman. Det som dock intresserat honom mest på senare tid är manusskrivande för film: Han har ett bildtänkande som passar de visuella medierna, vilket också syns i hans böcker. Eller som en recensent uttryckte det: ”Det är som att läsa en film…” För närvarande arbetar han med några projekt för TV.

– Med sånt där vet man aldrig vart det bär hän. Oerhört mycket folk är inblandat, det ”tycks” till höger och vänster. Men jag gillar att jobba ihop med andra i den kreativa processen. Jag är inte främmande för att skriva varannan scen eller vartannat kapitel tillsammans med en kollega, ta och ge, kritisera och skriva om.

Han jobbar snabbt under sådana omständigheter men har samtidigt höga krav på disciplin i den meningen att utfästelser i form av tidsramar skall hållas.

– Annars är jag en pest att ha att göra med…

Som en krävande chef ungefär. Han har i sammanlagt över tjugofem år arbetat med chefers kompetens, problem och konflikter i både offentliga och privata företag och organisationer. Och hans titel är fortfarande formellt ”managementkonsult”…

Fast den vill han som sagt byta till ”författare” på heltid…

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22