Karin Fossum:

Jan 11th, 2008 | By | Category: 2000-2, Artikel

Av: ROLF NILSEN

Deckardrottningarna står som spön i backen i Norge.

Och heter hon inte Anne Holt eller Kim Småge så heter hon Karin Fossum.

– Äsch, säger denna 45-åriga drottning sorglöst och liksom bara viftar bort påståendet ur luften mellan oss.

– Det är fortfarande karlarna som står för de flesta kriminalromanerna i Norge. Vi kvinnor har bara fått den mesta uppmärksamheten i pressen.

Att det skulle bli kriminalromaner för Karin Fossum – det var däremot inte så helt självklart.

– När jag började skriva på Evas öga, som var min första bok, så var det en vanlig roman som jag började skriva på. Trodde jag, säger Karin Fossum och skrattar till lite hest samt tänder den cigarett som hon just har rullat själv.

– Det var först när jag hade kommit ett gott stycke in i den som jag upptäckte att det ju faktiskt var en spänningsberättelse som jag höll på att skriva. Det hade jag ingenting emot, så jag skrev vidare och när den hade kommit ut så genreförklarades den omedelbart som just en kriminalroman.

– Därmed var det hela nischat och klart. Men jag störs knappast av det. Härnäst kommer jag med en alldeles vanlig roman, i alla fall.

– Tror jag.

Evas öga handlade om en ensamstående mor med akuta finansiella bekymmer.

Denna Eva, som hon heter, övertalas av sin barndomsvän Marie att pröva på det extraknäck som hon använder sig av för att dra in snabba och skattefria slantar. Prostitution.

Eva bestämmer sig för att göra ett försök inom den branschen. Hon tittar på genom en glipa i dörren när Marie tar emot en kund. Och då får hon också se hur Marie mördas.

Intrigen är ännu mera komplex än vad denna summering har förmått ge en antydan om. Men det är om sånt som detta Karin Fossum skriver om; psykologiska reliefer ur vanliga människors liv – oroväckande krusningar på till synes stillsamma vattendrag. Hemligheter i små samhällen där alla är bekanta med alla.

Vem vill göra ett barn ont?

Karin Fossums andra roman hette Se dig inte om! och handlade om hur den omtyckta tonåringen Annie Holland hittades dränkt i en skogstjärn. Vem kan väl ha velat henne något så ont?

Kommissarie Konrad Sejer; sympatisk och effektiv och innehavare av en hund som heter Kollberg, förekom i den boken liksom han även gjorde i Evas Öga.

Kollberg är Karin Fossums högst medvetna reverens till teamet Sjöwall-Wahlöö (en av deras kommissarier hette så), vars böcker hon högaktar och även nyligen har läst om.

– De håller fint, det kan du ge dej den på!

Karin Fossum, som tillsammans med sina två barn bor i Sylling i närheten av Oslo, brukar ta ett år på sig för att fundera ut sina intriger. Sedan skriver hon i enorma eruptioner och brukar vara klar inom drygt två månader.

– Sedan justerar jag och rättar till eventuella felaktigheter. Därefter är det klart, säger hon och dyker ner i tobakspaketet igen.

För närvarande håller Karin Fossums böcker (Forum) på att förvandlas till en biograffilm och en TV-serie. I rollen som Konrad Sejer syns Björn Sundqvist; en i Norge väldigt populär skådespelare.

– Av det jag har sett hittills verkar det bli riktigt bra, konstaterar Karin Fossum förnöjt.

Karin Fossum har ofta med barn och tonåringar i sina böcker och hon identifierar sig mycket med dem.

– Det är viktigt att barnen har det bra. Tyvärr har de ju ändå inte alltid det, säger hon.

När Karin Fossum själv läser så väljer hon förslagsvis Kerstin Ekman (“alltid lika underbar”), Ruth Rendell (“mästarinnan inom den psykologiska genren”) eller dansken Anders Bodelsen (“tyvärr lite bortglömd, men väldigt duktig”).

Biljakter minus för kvinnor

Många kvinnor läser hennes böcker och det tror hon, lite skämtsamt, kan bero på att det inte är så många biljakter i dem.

– Jag skulle ju heller aldrig komma på tanken att skriva om en seriemördare. Men nog är det många män bland mina läsare också.

Karin Fossum har behängts med ett antal priser och tycker att dessa bekräftar att hon är en godkänd författare. Men de erbjuder dock bara en kortfattad glädje.

– Om jag läser recensioner? Jovisst, och jag både gråter och skrattar åt vad som skrivs.

– Men jag försöker ändå vara lyhörd och ta till mig av det som skrivs.

Och så var det hennes nästa bok, som kom ut i Norge i höstas och heter De galnas hus.

– Den följer de intagna på ett mentalsjukhus under ett års tid. Den utspelar sig under 70-talet och är både allvarlig och rörande. Den närmaste referensen skulle väl vara Ken Keseys Gökboet. Utan alla jämförelser i övrigt.

– Och jodå: jag känner till tillvaron på en institution, säger Karin Fossum och ser så där alldeles lagom hemlighetsfull ut.

BÖCKER AV KARIN FOSSUM:

Evas öga 1995
Se dig inte om! 1996
Den som fruktar vargen 1999
De galnas hus 1999



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22