Josusa hemliga agenter

Jan 16th, 2008 | By | Category: 2001-4, Artikel

Vilken är världens äldsta agenthistoria? Kanske är det andra kapitlet i Josuas bok i Gamla testamentet. Den återges har i ofullständig överensstämmelse med den av Bibelkommissionen enligt kungliga cirkuläret den 30 oktober 1903 utgivna normalupplagan, tryckt 1906. Varför ofullständig? Därför att texten har moderniserats. Det finns kanske äldre spionhistorier, men den här historiska och litterära spionhistorien utspelade sig för över 3000 ar sedan och platsar som en klassiker. Då var Jeriko redan 5000 år gammalt.

Josua, Nuns son, sände i hemlighet ut två spejare från Sittim och sa: “Gå och bese landet och Jeriko.”

De gick sin väg och in i ett hus, där en hora bodde. Hon hette Rahab och där lade de sig.

Men till kungen i Jeriko rapporterades:

“I natt har några män kommit hit från Israels barn för att utforska hela landet.”

Då lät kungen i Jeriko meddela Rahab följande:

“Utlämna männen som har kommit till dig och finns i ditt hus, för de har kommit hit för att utforska landet.”

Men kvinnan tog de båda männen och gömde dem. Sedan svarade hon:

“Ja, männen kom till mig, men jag visste inte varifrån de kom och då porten skulle stängas efter mörkrets inbrott gick männen ut och jag vet inte vart de tog vägen. Skyndar ni er att förfölja dem så får ni nog tag i dem.”

Men hon hade fört upp mannen på taket och gömt dem under linstjälkar, som låg utbredda på taket. Då satte kungens män efter dem i riktning mot vadningsställena vid Jordanfloden. Och stadsportarna stängdes så snart förföljarna gett sig av.

Men innan de främmande männen gått och lagt sig, gick hon upp till dem på taket och sade till dem:

“Jag vet att herren har gett er detta land och att ångest för er har kommit över oss, ja, alla landets inbyggare fruktar er. För vi har hört att Herren lät vattnet i Röda havet torka ut framför er då ni lämnade Egypten och vad ni gjort med amoréernas kungar, de båda på andra sidan Jordan. Sihon och Og och hur ni förstörde dem. När vi hörde detta blev vi skrämda i vara hjärtan och nu har ingen mod att bjuda er motstånd, för Herren, er Gud, är Gud uppe i himmelen och på jorden. Så svär nu vid Herren, att eftersom jag har visat barmharighet att ni också visar barmhärtighet mot min fars hus och ger mig ett säkert tecken på det samt låter min far och min mor, mina bröder och mina systrar leva liksom alla som tillhör dem och rädda oss från dåden,”

Männen sa till henne:

“Vi svarar med våra egna liv för era liv om ni inte förråder våra förehavanden. När Herren överlämnar landet till oss ska vi visa er barmhärtighet och trofasthet.”

Då släppte hon ned dem genom fönstret med ett rep, för hennes hus låg bredvid stadsmuren och hon bodde intill själva muren.

Och hon sa till dem:

“Gå upp i bergen, så att förföljarna inte träffar på er och håll er gömda där i tre dar tills förföljarna har återvänt. Sedan kan ni då fortsatta er färd.”

Och männen sa till henne:

“Vi kommer ändå att känna oss obundna av vår ed, som du fått oss att svara, om du, när vi kommer in i landet, underlåter att binda detta röda snöre i det fönster, genom vilket du släppt ned oss och om du inte har din far och din mor och dina bröder och alla av din fars hus samlade hemma hos dig. Men om någon går utanför dörrarna och lämnar ditt hus då ska hans blod komma över hans huvud och vi är utan skuld. Om däremot någon bär hand på en av dem som är inne i ditt hus, då ska dennes blod komma över vårt huvud. Och om du förråder vårt förehavande, så är vi också befriade från den ed som du fått oss att svara.”

Hon svarade:

“Det blir som ni har sagt.” Och så lät hon dem gå och de drag åstad. Men hon band det röda snöret i fönstret.

Så drog de nu bort och kom upp i bergen och stannade där i tre dagar tills deras förföljare återvänt, för de hade letat efter dem överallt på vägarna, men utan att finna dem.

Sedan vände de båda männen tillbaka och kom ned från bergen och gick över floden och kom till Josua, Nuns son. Och de berättade för honom allt som de hade upplevt.

Och de sa till Josua:

“Herren har gett hela landet till oss. Alla landets invånare fruktar oss.”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22