John Le Carré: Spionthrillerns mästare vill bara kallas författare

Dec 28th, 2008 | By | Category: 1998-4, Artikel

AV LENA BERGLÖF

Han heter egentligen David John Cornwell men är känd över världen under pseudonymen John le Carré. Den 19 oktober i fjol fyllde han 67 år.
Sin något jämnare födelsedag – nåja, högtidsåret då han fyllde 65 – firade han med att komma ut med sin bok Skräddaren i Panama. Det var hans sextonde roman, en bok som handlar om politiska manövrar i Centralamerika. I uppläggningen är den inte olik Graham Greenes Vår man i Havanna. Det är kanske inte så märkligt för le Carré är en stor beundrare av Graham Greene.
Han är återigen gift. Hustrun heter Valerie och han har fyra pojkar. Tre kom till i första äktenskapet och sonen John Cornwell är också författare.
När folk påstår att han är spionthrillerns mästare rycker han på axlarna och säger sig föredra att bara kallas romanförfattare.
I internationella Who’s Who kan man försöka ta reda på om mannen som vet så mycket om spioneri på hög nivå själv sysslat med kunskapande. Där står kort att John le Carré (fast under sitt civila namn) var anställd i Foreign Service, där han gjorde utrikestjänst åren 1969-64. Engelska deckarvänner vet mycket väl att det betyder att författaren under dessa år sysslade med spioneri.
Denna fantasieggande bakgrund gav också oss läsare den enigmatiske agenten Smiley; vars närmast existentiella manipulationer av sovjetisk underrättelseverksamhet.
Då var det en nödvändighet att skriva under pseudonym. Men pseudonymen le Carré föddes mycket prosaiskt. Det var namnet på en skjortaffär, som författaren en dag såg från en buss i Londons city och tyckte lät bra.
I vänners lag beskrivs John le Carré som charmfullt underhållande. Han är också i slutna sällskap en lysande berättare. Dock lärde han sig tidigt konsten att vara sparsam med offentliga uttalanden. Fadern Roald Cornwell hade en del skumma affärer för sig, så tvivelaktiga, att han emellanåt satt i fängelse. Detta var ytterst generande för den unge sonen, vars avgifter till internatskolan också ofta uteblev.
Man kan påstå att han gav igen genom att göra ett rätt så detaljerat porträtt av pappa i thrillern A Perfect Spy, som kom ut 1986. Han studerade också så väl att han under några år själv undervisade i tyska och franska vid Eton.
Hos den kända bokhandeln Heywood Hill i Mayfair fick le Carré en dag fick syn på en bekant. Det var en gammal Etonkollega, som han inte hade lust att råka. Snabbt visades författaren ned i källartrappan och kunde så smita ut bakvägen. Denna reträtt kom senare till användning i Mullvaden där boklådans härliga interiör från sekelskiftet beskrivs ingående.
Det var med den tredje boken. Spionen som kom in från kylan, som le Carré slog igenom med dunder och brak. De två första romanerna, Calls for the Dead och Murder of Quality är numera eftersökta rariteter.
Hans litterära agent Lena Wickman har berättat att le Carré begärt 150 pund i förskott, men han fick bara 125. Wickman hade då redan haft ögonen på den unge mannen som en potentiell kund.
– Man ska alltid hålla ögonen öppna för en författares tredje alster, det är då det ofta slår till, har hon sagt.
Wickman fick låna hem det kladdiga manuskriptet med massor av överstrykningar över ett veckoslut. Hon satte sig att frenetiskt skriva rent – ända tills skrivmaskinen gick sönder. Sedan visade hon manuskriptet för en amerikansk agent, som nappade direkt. Spionen som kom in från kylan gjorde omedelbart succé i USA. Där den kom ut 1964. Året därpå gav Bonniers förlag svenska läsare chansen att läsa den..
le Carré är mycket privat av sig – somliga säger att han är drabbad av känslokyla – och intresserar sig inte för att göra TV-inslag eller boksigneringar. Han menar att skrivandet är hans jobb och det får räcka med det.
Författaren bor i Cornwall och vägrar för det mesta att ge intervjuer. Numera publiceras han av det stora förlaget Hodder & Stoughton. Relationerna med förläggarna blev dock ansträngda då le Carré ofrivilligt härom året blev indragen i det krig om årets stora brittiska bokpris som då bröt ut.
Hans förlag bröt då den gamla överenskommelsen om en förlagsstyrd prisbildning på böcker och erbjöd författarens pinfärska Lekar och spel i billighetsupplaga, att säljas till starkt underpris av snabbköpskedjor.
På ett sådant sätt ville inte bästsäljarförfattaren bli behandlad och det lär ha varit ett ordkrig på förlaget innan de fick ge ut Skräddaren från Panama.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22