Av KLAS LITHNER

John Buchan är i Sverige förmodligen nästan bara känd som författare av De trettionio stegen, som i sin tur blivit bekant genom Alfred Hitchcocks kraftigt bearbetade filmatisering från 1935, med Robert Donat och Madeleine Carroll i huvudrollerna. Boken filmades även 1959 och 1972 i betydligt sämre versioner.

Men Buchan är mer än denna enda bok – en äventyrsförfattare av rang med ett omfattande och intressant författarskap.

John Buchan föddes 1875 i Perth i Skottland. Fadern var präst i den skotska frikyrkan och fick förflyttning först till Pathhead i Fife och sedan till Glasgow. Det viktigaste inflytandet på pojkens liv var dock sommarvistelserna hos morföräldrarna i byn Tweedsmuir nära engelska gränsen. När han som vuxen adlades, tog han också sin titel härifrån.

John Buchan gick i skola i Glasgow till 1892, då han började studera på universitetet där. Liksom många andra duktiga skotska studenter flyttade han sedan över till Oxford, där han från 1895 fortsatte sina studier vid Brasenose College med hjälp av stipendier. Även här var han mycket framstående och blev bland annat ordförande i studentföreningen Oxford Union. 1899 avlade han examen i ämnesgruppen Greats ( = Literæ Humaniores, främst engelska, latin och grekiska) med högsta betyget First.

Humanisten läste juridik

Trots att han var en utpräglad humanist. Började han sedan studera juridik i London med sikte på en politisk karriär och arbetade samtidigt som journalist. Redan i Oxford hade han fått en rad senare framstående vänner och vänskapen fortsatte i London. 1901 blev han domstolsadvokat, barrister, och tjänstgjorde en kortare tid på en advokatbyrå. Samma år rekryterades han tillsammans med en rad andra förhoppningsfulla unga män av Lord Milner till dennes förvaltning i Sydafrika, som skulle reorganisera landet efter boerkriget. Han fick dels där handlägga för en så ung man mycket kvalificerade uppgifter och fick dels kännedom om Afrika, som inspirerade en del av hans kommande författarskap.

Ingift i överklassen

1903 återvände han till England. Han engagerades då av sin gode vän från Oxford, Thomas Nelson, till dennes familjeföretag Thomas Nelson & Son, blev alltså bokförläggare i London och kom att umgås i societeten. Samma år gifte han sig med Susan Grosvenor, som tillhörde den engelska överklassen.

I samband med första världskrigets utbrott måste Buchan opereras för ett svårt magsår och var sjukskriven under en del av 1915. Han började då, för att förströ sig och andra, skriva De trettionio stegen, som blev hans första stora succé trots ett omfattande tidigare författarskap på olika områden.

Krigskorre och underrättelseman

1915 blev han Times korrespondent på västfronten och 1916 major i underrättelsetjänst där. Efter kriget återgick han till förlaget. 1927 valdes han till konservativ parlamentsledamot på ett av de speciella mandaten för skotska universitet och behöll detta till 1935. 1929 lämnade han Nelsons förlag, men var i stället styrelseledamot och vice ordförande i nyhetsbyrån Reuter. 1935 utnämndes han av kung Georg V, på förslag från Kanada, till generalguvernör där, alltså den brittiska kronans högste representant i Kanada. Denna post, brukade annars besättas med det kungliga husets anförvanter, förmögna medlemmar av högadeln eller höga officerare.

Detta ämbete medförde automatiskt adelskap och han utnämndes till Baron Tweedsmuir of Elsfield. Tweedsmuir har nämnts tidigare och Elsfield var hans herresäte utanför Oxford.

Hans arbete i Kanada var värdefullt och blev uppskattat, inte minst i provinsen Quebec, Miljön, som han studerade under många resor, inspirerade till hans sista bok, Sick Heart River, publicerad efter hans död. Normalt förordnades generalguvernören för endast en femårsperiod, men Buchan hade blivit bekant och god vän med president Roosevelt i USA, och förbindelserna mellan Kanada och USA ansågs så viktiga, att han av pliktkänsla var beredd att åtaga sig ett förlängt förordnande, trots sviktande hälsa.

1940 dog han emellertid av hjärnblödning, troligen en följd av överansträngning.

Skrev 63 böcker

Mellan åren 1894, då han var 19 år, och 1941 publicerades sammanlagt 63 böcker av Buchan, varav fem postuma. De flesta är inte av intresse här, men han skrev i en mängd olika litterära  genrer: essäer, diktsamlingar, biografier, (till exempel en berömd sådan över Sir Walter Scott), juridik, politik, teologi, historia och krigshistoria. I den mån hans till svenska icke översatta böcker har olika titlar i England och USA, använder jag i fortsättningen den engelska titeln. Här skall emellertid endast närmare behandlas hans äventyrsromaner och -oveller, den genre inom vilken han nådde högst och för vilken han är mest berömd. Hit hör femton böcker, som kan indelas i tre grupper, nämligen om respektive Richard Hannay, Edward Leithen och Dickson McCunn.

BÖCKERNA OM HANNAY

Huvudpersonen/berättaren är gruvingenjören Richard Hannay, av skotsk härstamning, som efter att ha upplevt en mängd äventyr i Sydafrika och blivit förmögen där, återvänder till England 1914. Han omges av en krets personer ur engelsk och skotsk överklass, som återkommer i olika böcker. Dit hör den skotske godsägaren och politikern Lord Lamancha (som förvisso icke är en riddare av den sorgliga skepnaden), den likaledes skotske godsägaren och flygaren från första världskriget Sir Archibald Roylance, upptäcktsresanden och äventyraren Sandy Arbuthnot (som är kretsens mest spännande figur) och finansmannen John Palliser-Yates. De dyker upp i olika konstellationer i böckerna. Hannay själv adlas under första världskriget efter att ha avancerat från kapten till generalmajor, får en mängd ordnar, gifter sig och blir godsägare i England och Skottland och rangerad karl.

Officer förebild

Enligt uppgift var förebilden för Hannay delvis den engelske officeren och blivande fältmarskalken Edmund Ironside (1880-1959), som bland annat var befälhavare för den allierade expeditionen till Arkangelsk 1918 och chef för imperiets generalstab 1937-40, då han pensionerades.

Böckerna om Hannay och hans krets är, efter utgivningsåren The Thirty-Nine Steps (1915), Greenmantle (1916), Mr. Standfast (1919) och The Three Hostages (1924) som också är utgivna i den förnämliga samlingsvolymen The Four Adventures of Richard Hannay (1950), ett mäktigt verk på 1204 sidor.

Den första utspelas omedelbart före första världskrigets utbrott i England och Skottland, den andra 1915 i Tyskland och Turkiet, den tredje 1917 på västfronten och i Schweiz och den fjärde ett stycke inpå I920-talet i England, Norge och Skottland. Sistnämnda bok innehåller en av spänningslitteraturens mest imponerande skurkar, den irländske parlamentsledamoten Dominick Medina.

Vidare ingår novellsamlingen The Ru-nagates Club (1928), där medlemmarna av kretsen och en rad andra personer i en middagsklubb i London berättar var sitt äventyr. Häri ingår bland annat den utomordentliga novellen Skule Skerry, troligen förlagd till Shetlandsöarna, som jag kommer att välja till nästa eventuella novellantologi, där den passar in genremässigt.

Dit räknas också The Courts of the Morning (1929), som är förlagd till den av Peru uppenbarligen inspirerade republiken Olifa på Sydamerikas västkust. Den är av särskilt intresse, därför att Buchan, som var intresserad av militärtaktik, där redan 1929 utvecklat en plan för guerillakrigsföring mot reguljära trupper, som kan vara inspirerad av spanjorerna under Napoleonkrigen eller boerna under boerkriget. Han har där föregripit sådana tänkare som ordföranden Mao.

Slutligen ingår The Island of Sheep (1936) som, ovanligt nog, är förlagd till Färöarna på 1930-talet.

BÖCKERNA OM LEITHEN

Dessas centralfigur är Buchans alter ego, den skotske advokaten och parlamentsledamoten Sir Edward Leithen. Böckerna om honom är The Power House (1916), John Mac Nab (1926), The Dancing Floor (1920), novellsamlingen The Gap in the Curtain (1932) och den tidigare nämnda Sick Heart River (1941).

De utspelas i nämnd ordning i London före världskriget, i skotska högländerna, i den grekiska arkipelagen, i London efter världskriget och i Kanada 1939-40. Sick Heart River är en passande avslutning på serien och en svanesång. Den skildrar hur Leithen fått återfall i tuberkulos efter en gasförgiftning under kriget och åtar sig att spåra upp en i Kanadas nordliga vildmarker försvunnen person. Klimatet där gör honom friskare, men han offrar sitt liv för att hjälpa en svältande indianstam.

BÖCKERNA OM McCUNN

Man får reda på att namnet på gaeliska betyder Hundens son. Dickson McCunn är en framstående specerihandlare i Glasgow, som på 20-talet dragit sig tillbaka från affärerna men inte enbart vill leva på räntor, utan blir invecklad i en rad äventyr både i Skottland och på kontinenten. Han kommer delvis i kontakt med personer ur Harmaykretsen. Hithörande böcker är Huntingtower (1922), Castle Gay (1930) och The House of the Four Winds (1935).

De båda första är förlagda till ödsliga slott på Skottlands västkust, som hotas av slemma skurkar, delvis med anknytning till ryska revolutionen. De tredje är huvudsakligen förlagd till det mellan europeiska landet Evallonia, troligen inspirerat av Ungern och Rumänien. Här förekommer tidningskungen T.C. Craw, som sympatiserar med evalloniska restaurationsträvanden och troligen är inspirerad av tidningsägaren Lord Rothermere, som gärna såg monark in återinförd i Ungern. McCunn är en typ som förekommer i flera av Buchans böcker – den vanlige hygglige medborgaren, som växer med uppgiften och till slut kan utföra hjältedåd.

FRISTÅENDE ROMANER

I relativ nutid utspelas tre romaner. En del av hans historiska romaner, varav jag dock inte läst alla, är typiska äventyrsromaner i engelsk eller skotsk miljö. De bästa är enligt min åsikt Midwinter (1923), förlagd till upproret 1745 och med Samuel Johnson i en överraskande biroll, samt den till Napoleonkrigen rörlagda The Free Fishers (1934).

KARAKTÄRISTISKA FÖRFATTARDRAG

Bland karaktäristiska drag i Buchans författarskap kan nämnas djärva men inte helt orimliga intriger, utmärkt miljöskildring och skicklig språkbehandling. En stor del av dialogen i vissa böcker är på låglandsskotsk dialekt, men den påminner så mycket om nordiska språk att den är ganska lätt att förstå. I vissa fall är hans språk verkligt imponerande, till exempel när han skildrar pråmfärden nerför Donau i Greenmantle, slaget på västfronten i mars 1918 eller bergen på Skye i Mr. Standfast. En specialitet är de andlösa jakterna, i allmänhet i skotsk miljö, uppenbarligen inspirerade av de stora föregångarna Sir Walter Scott och Robert Louis Stevenson. Dessa och Buchan har i sin tur uppenbarligen inspirerat Michael Innes i vissa av hans böcker, till exempel Den hemliga förtruppen (1941)/Över stock och sten (1978), Operation Pax (1960), Gevär åt pojke 1.15 (1966) och Mannen från havet (1973).

När det gäller andlöst spännande jakter är höjdpunkterna flykten över hustaken i Erzerum i Turkiet i kapitlet Sparrows on the Housetops i Greenmantle eller Hannays vandring över alppasset i Mr. Standfast.

Det finns två andra drag som också utmärker Buchans författarskap. Det första är hans skapande fantasi, varpå ett exempel skall anföras. När Leithen i The Dancing Floor befinner sig på en liten grekisk ö, behöver han hjälp av byns gamle präst. Denne talar endast grekiska, men Leithen tar sitt gamla skollatin till hjälp och frågar, varför det brinner ljus på kyrkogården nattetid. Prästen svarar, likaledes på latin: Ut vrykolakos absint – för att varulvarna skall hålla sig borta. Det andra är hans stora förmåga att skaffa trovärdig faktabakgrund. Två exempel är regnskogen öster om Anderna och indianerna där i The Courts of the Morning och fågeljakten på Englands ostkust i The Three Hostages.

Ramsor en specialitet

En av Buchans specialiteter är vidare gåtorna eller ramsorna, till exempel i The Three Hostages, som jag inte sett i svensk översättning och därför citeras enligt originalet:

”Seek where under midnight’s sun

Laggard crops are hardly won –

Where the sower casts his seed in

Furrows in the field of Eden; –

Where beside the sacred tree

Spins the seer who cannot see”

Det är lätt för en kritiker i våra dagar att hitta negativa drag hos Buchan, till exempel bleka och osannolika hjältinnor av den pojkaktiga typen, ett genomgående överklassperspektiv och vissa, för den tiden normala men nu stötande, uttalanden om judar och färgade raser. Å andra sidan kan man hänvisa till hans mod att under första världskriget ge ett känsligt och sympatiskt porträtt av kejsar Wilhelm II av Tyskland. vid den förklädde Hannays möte med honom på en sydtysk station i Mr. Standfast. Birollerna är också i allmänhet mycket väl tecknade.

BUCHAN PÅ SVENSKA:

Afrikas siste konung (Prester John), 1918

Grönmantel 1-2 (Greenmantle), 1918-19

De tre som gisslan (The Three Hostages), 1925

De trettionio trappstegen (The Thirty-Nine Steps), 1936

Affären Haraldsen (The Island of Sheep), 1937

Den sistnämnda är för övrigt den enda kriminalroman jag känner till som är förlagd till Färöarna.

Enligt uppgift i Thomas Böös pågående omarbearbetning av Iwan Morelius deckarbibliografi, har det gjorts TV-filmer 1989 av samtliga dessa böcker utom Afrikas siste konung. Jag känner inte till att de sänts i svensk eller dansk TV, men de borde vara sevärda om man följt originalen.

LITTERATUR:

Broberg, Jan: Mord för ro skull (1964), s. 148

Buchan, John: Memory- hold-the-door (1940)

Gillon, S.A.: John Buchan i ”Dictionary of National Biography 1931-1940” (1949), s. 110-114

Lithner, Klas: I sommar skall jag läsa… (Jury 2/75, s.40-47), Två filmer vi inte fick se (Jury, 95/1. s. 27)

Lundin, Bo: Salongsbödlarna (1971), s, 41

Smith, Janet Adam: John Buchan (1965)

Symons, Julian: Bloody Murder (1974) s.239240

Usborne, Richard: Clubland Heroes (1953), s. 83-139.