Johan Theorin lämnar Öland för Uddevalla och västkusten

Dec 23rd, 2010 | By | Category: 2010-4, Artikel

Johan Theorin och ÖlandskartaJohan Theorin har haft stora och välförtjänta framgångar med sina böcker om brott och mystik på Öland. Det var tänkt att bli en kvartett “årstidsromaner” och den fjärde och sista håller han på att skriva.

Men så kom en annan idé i vägen, och det manuset har kommit längre. Nära vatten är det, men ostkust har han lämnat för västkust och Uddevalla. Han bor ju i Göteborg så större delen av året är ju den sidan av Sverige närmare.

Mammas släkt kommer från norra Öland, och hon flyttade till Göteborg. Varje sommar återvände hon och familjen till släktens gamla hus. Det är morfars gamla hus, och det ligger inte som nutida sommarhus så att man ser havet, för han var trött på havsutsikt. Man hade varit stenhuggare och fiskare, och morfar hade gått vidare och blivit egen skutskeppare som bland annat levererat Ölandssten till bygget av Stockholms stadshus.

Morfar hette Ellert Gerlofsson, och läsaren känner igen namnet: Gerlof Davidson i böckerna. Det var ett sätt för författaren att hylla de gamla skutkaptenerna.

Journalist
Men Johan Theorin själv har inte ägnat sig åt stenhuggeri eller fartygsverksamhet utan blev journalist. Uppväxten var dock fylld av historier som berättades av de gamla släktingarna. En del av dem finns Daggermed i böckerna, och några till kunde publiken vid Vallentuna biblioteks författarfestival i november höra. Och se bilder på morfar skutskepparen. Dessutom kunde han visa upp det fina brittiska deckarpriset, The Golden Dagger (se bilden).

Inte bara muntliga släkthistorier utan även litterära upplevelser gav upplevelser i barndomen. Fröken i fjärde klass läste högt Baskervilles hund.

“Jag minns fortfarande jakten och kusligheten.”

Han försöker blanda det rationella och det övernaturliga i böckerna, men kunde lugna en orolig läsare att han inte själv tror på sådant. bra historier är det…

Idén till första boken
Det som satte igång tänkandet som så småningom blev Skumtimmen var en intervju han gjorde med en man i skärgården utanför Göteborg. Han berättade om en ung man som alltid råkade i slagsmål och när det hade gått för långt skickades till Sydamerika. Officiellt var han försvunnen, men föräldrarna fick anonyma brev. Naturligtvis anade bygden vem som skickat dem. Efter 10–12 år kom en kista hem till ön, med en drunkad inuti som förstås begravdes.

Men de anonyma breven fortsatte att komma. Vem fanns i kistan. Det vet man inte, men så som det beskrivs i Skumtimmen är Johan Theorins lösning. Historien flyttade han dock till Öland.

“Jag fick göra som Maria Lang för att ha större handlingsfrihet. Hon Lät Nora heta Skoga, och jag har bytt namn på byarna på norra Öland.”

Inte bara offer och gärningsman
En av hans förebilder är Karin Fossum. Han vill skriva också om de anhöriga, inte bara om offer och brottsling. Och den dova stämningen i Skumtimmen beror också på att han påverkades under skrivandet av Anna Lindhs död. En oväntad följd blev att tio prästkandidater i helsingborg har använt boken som kurslitteratur när de studerade etik och försoning.

Skumtimmen – titeln kommer av det öländska begreppet för när man samlas och berättar historier, liksom kura skymning på rikssvenska. Även bok två fick ett ölandsord som titel, Nattfåk. Fåk är en svår snöstorm.

Fast när han träffade Åsa Larsson retades hon med att säga att det där är bara vad vi i Kiruna kallar midsommar…

Den tredje titeln, Blodläge, är ett fackutttyck för stenhuggarna. När man bryter sten är det översta, oanvändbara laget skrotläget. Sedan kommer det bästa, godläget. Sedan blodläget, och då har man gått för långt och kommit till röd sten.

Det röda kommer av att trollen bodde i stenbrotten och älvorna på Alvaret. När de mötte varandra så blev det blodutgjutelse som färgade stenen.

Skriver på heltid
Skumtimmen skrev han som hobby vid sidan av arbetet och tog fem år att få klar. Nu har framgångarna gett honom möjlighet att vara författare på heltid och då blir det från en halv till tio sidor per dag, kontorsarbetstid 9–5.

Framgången är inte bara svensk, Skumtimmen finns nu på 20 språk, senast thailändska. I den ryska översättningen har man varit tvungen att ha fullt med fotnoter för att läsarna ska förstå och den engelska har försett boken med karta över Öland.

Får se hur det blir med Uddevalla. Är den staden lika exotisk?

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22