Jens Lapidus: Debuterande jurist skriver om en hård undre värld

Mar 7th, 2010 | By | Category: 2006-3, Artikel

Av Karl Hjelm (Foto: Anna-Lena Ahlström)

 

31-årige Jens Lapidus, nygift sedan i augusti, kommer från söderförorten Gröndal i Stockholm och arbetar som biträdande jurist på advokatbyrån Mannheimer Swartling i huvudstaden, där han sysslar med affärsjuridik.

Han säger sig ha läst massor av svenska deckare. Efterhand fann han dessa romaner tjatiga. Kvalitetsmässigt menar han att de svenska kriminalromanerna är kvalitativt goda, men ack så lika varandra.

Innan han började arbeta som tingsnotarie på Sollentuna tingsrätt hade han aldrig haft en tanke på att själv skriva en bok. Men intrycken därifrån gjorde att lusten infann sig.

Nu har hans debutroman kommit på Wahlström & Widstrands förlag, en mastig kriminalroman på närmare 500 sidor – och underlig så till vida att polisen aldrig blir inblandad. Boken heter Snabba cash och rör sig i en skuggvärld någonstans mellan fantasi och verklighet.

Kriminella psykopater

Huvudpersonerna är djupt kriminella och har psykopatiska drag. De är vältränade typer som lever lyxliv och håller till i kändiskträsket vid Stureplan där kokainet flödar på krogarna.

De här människorna hatar det mesta – i synnerhet sin uppväxt i ett samhälle där mycket var fattigt på alla tänkbara sätt. Det är därför de nu är besatta att skaffa snabba cash.

Händelseförloppet interfolieras av domstolsutlåtanden, PM från polisen och tidningsreferat. Lapidus poängterar att allt detta också är påhittat. Men det är rätt skrivet, något han kan efter att ha arbetat inom rättsväsendet med dess formalistiska bestämmelser både vad gäller handläggning och språk.

Märklig arbetsplats

Domstolen, har han sagt, är en märklig plats som är hårt styrd av rättsamhällets, rättegångsbalkens och byråkratins regelsystem. Alla beslut, handläggningsåtgärder och domar måste följa de formalistiska bestämmelserna.

Det var där han började fascineras av alla människor som hamnade där och tycktes leva enligt diametralt motsatta principer. Han såg kontrasten mellan det hyperformella och utanförskapet.

Lärde det andra språket

Det var när tanken på att skriva en bok dök upp som han bestämde sig för att lära sig det andra språket, det som skiljer sig från lagens språk, och hör hemma på platser med andra lagar.

Han visste att han kunde skriva efter att ha författat understreckare i Svenska Dagbladet och essäer i Dagens Nyheter.

Jens Lapidus började författa, något som tog ett och ett halvt år. Men då hade han ett råmanus som beskrev hur man skulle förvara kokain, hur konkurrensen mellan langare fungerade – och inte minst killarna från förorten som gjorde allt vad de kunde för att bli respekterade.

Än var det ingen roman. Därför tog Lapidus en kvällskurs i hur man skriver kriminalromaner. Han började experimentera med olika stilgrepp för att komma vidare.

Det blev en mängd osammanhängande sidor – alla mer eller mindre inspirerade av verkligheten bakom den officiella bilden, har han sagt. Men materialet gick att bearbeta. Miljöer, personer, idéer till händelser sammanfogades för att till slut bli den roman som kom ut under namnet Snabba cash.

Det är en mycket hårdkokt roman, trots att han tonat ner den första versionen för att verka mer trovärdig. De kriminella personernas språkbruk kan verka stötande, men känns verkligt. Lapidus har gett dem en bakgrund och förutsättningarna att göra något i samhället. Och det gör de. På sitt sätt.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22