Jean Bolinder: Ett liv i skuggan av industrimagnaterna

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Artikel

Av Kjell Gerdin

För DASTs läsare är Jean Bolinder känd som deckarförfattaren med starka åsikter som kommer fram i hans krönikor. Här skriver Kjell Gerdin om hans författarskap, naturligtvis med tyngdpunkten på det kriminella, utifrån hans memoarer, I skuggan av Bolinders verkstad.

Jag tror att det är lätt få uppfattningen att memoarerna (Carlssons) inte tar upp Jean Bolinders deckarmeriter – memoarerna innehåller ju så mycket att det ena kan skymma det andra vid en genomläsning. Där beskrivs hur Bolinders liv har danats i skuggan av de stora och framgångsrika industrimagnaterna på 1800-talet. Det har skapat en stor ångest och känsla av otillräcklighet för att själv kunna åstadkomma något i jämförelse med dessa giganter. Under hela Bolinders barndom stirrade de uppfordrande ned på honom från porträtten i matsalen. Och denna ångest ökade och kompletterades med självförebråelser i samband med pappans självmord, till viss mån också orsakat av skuggorna från det förgångna.

Författarskapet danades

Här danas Bolinders författarskap – en ångest som han har försökt att skriva av sig under nästan 40 år. Hur han tränger in i människans psyke för att försöka ta reda på sambanden mellan tankar, tvångsföre ställningar och de handlingar som föds därur. Att försöka förstå och förklara det mänskliga psyket. Se efter hur gränslinjen mellan normalt och sjukligt beteende kan rubbas och flyttas obemärkligt genom yttre påverkan såsom händelser i omvärlden.

Ett av de bästa exemplen på detta är romanen Dödisgropen, som kom till efter att Bolinder blivit permitterad från Liber. Den beskriver hur en människa som drabbats av en oförrätt sakta bryts ner och hur han tar en gruvlig hämnd och anser att det är helt naturligt. Och det finns flera liknande exempel – varje Bolinderroman berättar mycket mer än bara en kriminalhistoria.

Går man igenom memoarboken noga finner man där faktiskt mängder av hänvisningar till Bolinders författarskap och böcker – inte minst då hans kriminalromaner för den som intresserar sig för svenska deckare under de senaste årtiondena är boken en guldgruva. Frågan är om det finns någon svensk motsvarighet.

Omskrivna böcker i memoarerna

förutom en rad andra böcker, pjäser och texter behandlas följande kriminalromaner oftast med citat:

Skulle jag sörja då … (1967) ss 75, 268f

Bakgrunden till debutbokens tillkomst saknas, den skrevs under ett sommarlov i Båstad. Faulkners Medan jag låg och dog var förebild. Boken sändes först till ett stort förlag, sedan ett mindre, fick mycket goda recensioner, men stämplade för alltid sin upphovsman som ”deckarförfattare”. Med citat ur första boken illustreras Sveriges förste antihjälte Jöran Bundin. Han är ett självporträtt: ”I mina ögon har jag alltid varit en antihjälte”.

Livet är kort … (1968) ss 233, 274

Idén till romanen var en verklig händelse under Uppsalaåren: ”Det är tyvärr bara i romaner man fullföljer ungdomens galna idéer”. I och med denna bok flyttar Bundins med Bolindrarna till Bjärred och bosätter sig i deras gula tegelvilla.

I Och pistolen full av smärta … (1972) ss 42, 279

Boken skildrar Birgittaklostret i Vadstena där Jean Bolinder tillbringat lång tid. Den tycks på ett märkligt sätt förutspå de hemska polismorden i Malexander 1999, 27 år innan de skedde: ”Gula sandslätter. Gul badstrand. Vit kyrka, gröna träd och blå himmel. Sjöns kristallklara vatten … Detta var Döden. Döden i Malexanders kyrkby en orimligt vacker sommardag.”

Tio till att följa dig … (1974) ss 67, 266

Här skildras Bolinders barndomshem, Laggarps Säteri och dess park. Därtill en annan miljö som varit viktig för författaren, Båstads köping, dit han kom som ung extralärare och där han skrev sin första bok. Båda miljöskildringarna belyses med kommenterade citat.

Då fick jag se en blekgul häst … (1976) s 234

Bolinder berättar om hur han som ung var passionerat förtjust i sportbilar. I ett gammalt amerikanskt lexikon anges ”Sport cars” som en av hans hobbies. Ett citat visar att den bibliska blekgula häst bokens titel syftar på har sin motsvarighet i Bolinders sista sportbil, en ”blekgul vindsnabb” Jaguar E-type. Jag läste en gång boken men tänkte inte på detta. Citatet innebar för mig en aha-upplevelse. Ett av bokens foton visar också en ung J.B. i sin Jaguar E-type.

Näktergalen (1978) s 275

När familjen Bolinder bosatte sig i Bjärred fanns ännu inte atomkraftverket i Barsebäck.

Bolinder känner detta som ett ”konkret hot” och har behandlat sin rädsla i Näktergalen där en person ”blir galen bland annat av att bo nära Barsebäcksverket”. Oron blev också grund för en sommardeckare i DN 1977. Bolinder skrev första avsnittet av denna stafett och verkar ha skrämt upp till och med ryska Pravda.

Trollsländan (1982) s 335

Researchen får denna bok ledde till att Bolinder kom på får forskningen helt okänt material om Strindberg och småningom skrev en vetenskaplig uppsats som publicerades i Strindbergiana 1992. Jobbet med en deckare ledde alltså till en vetenskaplig upptäckt!

Ö blev miljö

Den rätvinkliga triangeln (1983) s 293f

En viktig förändring i familjen Bolinders liv tycks upptäckten av Nordkoster i norra Bohuslän vara. Här fick man sitt sommarparadis. I detta fall speglar ej endast litteraturen verkligheten, den har initierat den. Det var på jakt efter miljö till Den rätvinkliga triangeln som fru Ajan ”upptäckte” Nordkoster. En ö som sedan givit miljö åt flera böcker av Bolinder, romaner och kriminalromaner.

Snövit och dvärgarna (1984) s 41

Av memoarerna framgår att Bolinders författarskap varit ett sätt att bemästra en livslång inre oro. Det berättas om den ångest som gnager i bröstet ”som en ondsint råtta” och som kanske är den privilegierade barndomens fel i en värld där fadern regerade över ”hela godset och det var så stort att man nästan inte såg något annat om man stod på trappan och kikade runt.”

Svedelid fixade förlag

Dödisgropen (1990) ss 303f, 307f, 348

Om Bolinders bästa deckare Dödisgropen ges åtskilliga upplysningar. Det berättas hur idén tillkom blixtsnabbt, hur förlagen ratade boken innan Olov Svedelid bidrog till att Carlssons förlag gav ut den. Bibliotekstjänst gjorde tummen ner. Sedan kom alla de fina recensionerna, pris från Deckarakademin, översättningar och omröstningsseger. Ett märkligt boköde!

Tack snälla Döden! (1994) s 250

Bolinder har åren igenom tvingats försörja sig med annat än sitt författarskap. Han har bl.a. varit lektor i dramatik Och teater har spelat en stor roll i hans liv. Om detta berättas i samband med teaterdeckaren Tack snälla Döden där man i likhet med den unge Bolinder jobbar med Strindbergs Kaspers fet-tisdag.

Fjärilseffekten (1995) ss 309, 349

En ung pojke i Bolinders Bjärred mördades och författaren fick ta inre ställning till det moraliska att underhålla med mordberättelser. Resultatet blev Fjärilseffekten. Där uppges också den privata antihjälten ”Advokaten” skymta han som Bolinder berättar sagor om för sin fru Ajan osovna nätter.

Oskulden (1997) s 335

Bakgrunden till denna bok om ”en ond tid” ligger i Bolinders doktorerande om ”tidsanda”.

Bröd över mycket tvivelaktigt vatten (1998) ss 50, 54, 98, 325, 335

Också en bok om en ond tid. Här skildras barnet Bolinders ställning mellan två världar, föräldrarnas överklasstillvaro och kamraternas beroendeställning. Han var rädd att det skulle bli revolution och halshuggning på stallbacken! Här skildras också barndomens lekar i den stora herrgårdsparken och de första sexuella erfarenheterna. Denna tydligen ovanligt personliga bok (till och med efter Bolinderska förhållanden!) behandlar även det mycket goda förhållande han tydligen haft till sina dramaelever.

Dockan (1999) s 183f, 308, 335

Boken är en berättelse om vad som kunde hänt med Jean Bolinders vackra mamma när hon höll på att bli såld till vit slavhandel.

Även om det uppges vara en bok utan mord så är det en i serien från en ond tid.

Du Janne! (2000) s 179

Här berättas bl.a. historien om en tidigt död barndomskamrat. Precis som bokens Janne drogs han in i ett kvarnhjul och krossades.

Här flödar anagram

Vilddjuret (2001) ss 74, 331f, 335

Memoarerna fullbordades enligt vad som står i företalet våren och försommaren 2002.

Den deckare som då var den senaste, heter Vilddjuret och om den står det helt naturligt ganska mycket. Bolinder har ofta anklagats för att göra anagram på sitt eget namn, när han döper bokfigurer. Här flödar anagrammen – de används därför att det är sin egen skuld som Bolinder diskuterar i böckerna.

Därför har framför allt mördarna burit hans namn.

I Vilddjuret råkar Lena Jinderbo ut för det som skrämde unge Bolinder – hon blir utkastad från hemmet ”som en piga med halm på ryggen”. Bolinder passar också på att uttala sin harm över ett par recensioner av vilka en i DAST. Där sägs boken vara ”inte mycket mer än en kastrerad fet hankatt, som förätit sig på strömming och grädde”. Så man kan mycket väl förstå om författaren blir sur över liknelsen med en kastrerad hankatt. Särskilt konstruktiv kritik är det väl knappast fråga om.

Pseudonym var farfarsmor

Schalinserien s18f

Förutom böcker under eget namn, har Bolinder skrivit flera under pseudonym. Om Elisabeth Schalin berättas att hon egentligen är författarens farfarsmor.

En kritiker tyckte att Schalin apade efter Bolinders böcker men att hon saknade hans begåvning … Tillsammans är det en hel del om Bolinders deckare som kan vaskas fram ur memoarerna.

17 böcker tas upp förutom Schalins båda, så jag anser nog att alla dessa uppgifter tillsammans kastar mycket ljus över Bolinders författande av deckare, deras bakgrund, idéer och mottagande.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22