Jan Wijk: När uppdraget tog slut deckardebuterade han

Mar 11th, 2010 | By | Category: 2005-1, Artikel

Av Eva Robild

Som ensambarn till två arbetande föräldrar utvecklade han en stor och livlig fantasi. En förmåga som Jan Wijk plockat fram på äldre dar, när han nu debuterar som kriminalförfattare.

Han tillhör inte dem som gått och drömt om att skriva en bok hela livet. Nej, han har trivts utmärkt med sitt yrkesliv som ingenjör och konstruktör. Som affärsman har han rest över stora delar av världen och mött människor i olika kulturer och positioner.

2003 arbetade han mer än heltid med detta, kring 2.500 timmar! Men uppdraget tog oväntat slut och plötsligt hade han som jobbat i högt tempo hela livet och hunnit med att uppfostra sex barn, inget att göra.

Omöjligt bli pensionär

– Det kändes omöjligt att ställa om sig till en pensionärstillvaro där det inte händer någonting. Så jag och min fru började spåna på vad jag skulle kunna göra istället.

Hon föreslog direkt: ”Skriv en bok! Eller kanske ska vi skriva den tillsammans!” Faktiskt började hustrun Chris på boken Backgammon och skrev de fem första raderna. Men sedan tog Jan själv över och berättelsen formligen forsade ur honom. I början antecknade han personer och händelser han ville ha med huller om buller men så småningom tog en historia form.

– Jag hade aldrig räknat med att det skulle flyta på av sig själv. På morgnarna kunde jag vakna och se handlingen framför mig som en film. Sedan var det bara att sätta sig och skriva ner allting.

Likheter med familjen

Huvudpersonerna i hans bok, Charles Thorn och dennes hustru Chantal, har vissa likheter med Jan och hans fru, såsom bostadsort och en förkärlek till Franska Rivieran, men det är ingen nyckelroman.

– 30 procent av historien bygger på sådant jag hört talas om eller varit med om. På 90-talet kom jag för första gången i kontakt med advokater och fick se baksidan av samhället, det har givetvis gett inspiration. Men det som står i boken är inte sanna händelser utan mina påhitt.

På samma sätt som han kunnat ta livet av gamla fiender utan att rent faktiskt kröka ett enda hårstrå på deras huvud, har han sett till att förverkliga drömmar. Ett hus i Frankrike och en välfylld vinkällare tillhör sådant som han mer än gärna skulle vilja se hända på riktigt.

Har aldrig haft tråkigt

Den starkaste upplevelsen han fått under skrivandets gång är att han så lätt hittade tillbaka till barndomens fantasivärld. Jan växte upp i ett arbetarhem på 40-talet, utan syskon. Båda föräldrarna arbetade och något dagis att tillgå fanns ju inte.

– Jag vände bakochfram på en köksstol, satte på mig fars gamla hatt och lekte sen cowboy i åtta timmar. Kan inte minnas att jag någonsin hade tråkigt. Sen tror jag också jag haft nytta av att träffa människor i olika länder, i Europa, Asien och Sydamerika. Folk tänker annorlunda och beter sig olika överallt. Det är skillnad mellan hur folk tänker i Hamburg respektive München, för att ta något som ligger nära.

Givetvis har han också fått inspiration av att läsa, ända sedan han var barn har han läst mycket. Den första idolen var Jan Fridegård, andra förebilder är James Ellroy och John Grisham.

Rent praktiska saker kring boken, som att pussla kapitel i rätt ordning, korrekturläsa och få den tryckt, har nästan tagit mer energi än själva skrivandet. Hans tanke att få sälja Backgammon på bokmässan i Göteborg i höstas kom på skam när alla småmontrar redan var uthyrda. Istället säljer han den nu hemifrån och via nätet.

– Det viktigaste jag lärt mig är att ha gott om tid i slutskedet.

Han är full av idéer och minst 3-4 möjliga böcker finns på idéstadiet. Först blir det sannolikt en fortsättning på historien om Charles Thorn.

– Vi får se om det blir vin i huvudrollen den här gången också, och vad som händer med ryssarna. Jag har inte bestämt mig för om de ska bli vänner eller fiender.

Bok om infekterad debatt

Därefter blir det sannolikt en skönlitterär bok med avstamp i den infekterade skoldebatten i hemstaden Helsingborg och sedan kanske något mer historiskt, sprunget ur hans egen släkthistoria med oäktingar, husarer och döda spädbarn som ingredienser. Men skriva, det kommer han med all säkerhet att fortsätta med.

– Det är det roligaste jag någonsin gjort!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22