Jan-Olof Ekholöms ”Tyst i klassen”: Lantbrevbärarens hemliga leverne avslöjas av Sandahl.

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-1, Artikel

Oemotståndlig… väcker sympati och erkänsla… kapitulation på nåd och onåd för denna antihjälte… omöjligt att inte sätta honom till sin famn …

Lovorden har varit många för lantbrevbäraren Ingemar Svensson, svenska deckarvärldens mest ovanlige problemlösare. Ovanlig därför att han är så förtvivlat vanlig. Tala om en Svensson som symbol för en genomsnittsman i Sverige.

I fyra böcker har Jan-Olof Ekholm skildrat hans klurighet och sunda bondförnuft men också hans ganska enahanda ungkarlsliv, hans starka bundenhet till de åldriga föräldrarna och inte minst den sedan decennier tafatta platoniska kärleken till hemsamariten Anna-Lena Persson.

Framförallt den sistnämnda omständigheten har fått ropen från recensenterna att skalla: Gör nånting, Svensson!

– I min nya bok ”’Tyst i klassen” gör han nånting, lovar Jan-Olof Ekholm och tillägger: Men kanske inte det som läsarna väntar sig. Svenssons hemliga liv blottläggs och förklarar mycket av hans beteende.

Sandahl tillbaka

Den som gör avslöjandet är Ekholms klassiska huvudfigur, den självutnämnde skjutjärnsjournalisten Göran Sandahl, eller Gör’an Skandahl som han också kallats. Sandahl har visserligen funnits med i handlingen i de senaste årens böcker men mest som bollplank åt Svensson i sin egenskap av redaktionschef på den lilla landsortstidningen.

Nu har Sandahl med ålderns rätt dragit sig tillbaka som luttrad och lite trött senior editor, för att tala tidningssvenska, med uppgift att sätta guldkant på vardagsreportagen. Som till exempel 40-årsjubileet med avgångsklassen i Kyrkskolan, normalt värt en bild och en bildtext.

I klassen ingår bland andra Ingemar Svensson och flera personer som förekommit i tidigare böcker. Sandahl har storvulna planer på att berätta om vars och ens öde. Vad blev det av ungdomens alla drömmar hos dessa medelålders människor?

Men det uppslår problem. Vid förra jubileet, för 25 år sedan, råkade klassens femme fatale förolyckas. Händelsen blev aldrig ordentligt utredd och att Sandahl börjar snoka efter så här lång tid ses inte med blida ögon av alla.

Inte heller 40-årsjubileet avlöper helt friktionsfritt. Den guldkant som Sandahl hade som uppgift att sätta på reportaget blev mera en sorgkant…

– Det har varit mycket roligt att skriva den här boken, säger Jan-Olof. Jag tror att alla som varit med om ett skoljubileum kan känna igen sig. Mycket nostalgi men även många desillusioner och en obönhörlig jantelag.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22