Jan Nygren: Författare med groteska motiv ”Allt hämtat ur mitt bedrövliga liv”

Sep 5th, 2009 | By | Category: 2002-3, Artikel

Av  Kjell E Genberg

DAST:s recensent Jan Nygren bokdebuterade strax före millenniumskiftet med novellsamlingen Mysterierfrån Brännvinsbältet (Gondolin). Landets övriga recensenter visste inte hur de skulle förhålla sig till en författare som skrev så groteska historier. I en av novellerna används mänskligt bete vid kräftfiske och de övriga är inte heller så rumsrena.

– Jag är inte missnöjd ändå, säger Nygren till DAST. De har inte samma referensramar som jag. Min inspiration kommer ifrån allt jag sett och allt jag upplevt under mitt bedrövliga liv.

Bedrövliga?

– Nja, jag är nöjd, men de akademiker som befolkar kultursidorna skulle säkert ha uppfattat mitt liv som brutalt och torftigt.

Nyligen kom hans andra bok, en kriminalroman som utspelar sig i Korsån i Dalarna och heter När ondskan kom till byn (Edicom).

Vinterbarn

Jan Nygren föddes som vinterbarn den 18 februari 1945 i Harg i Uppland. När han fyllt fem flyttade familjen till Korså bruk i Dalarna där fadern drev lanthandel och bensinpump. I en miljö där folk kunde köpa allt från mat till hästskor växte han upp och bodde i till dess han fyllde femton.

Det var en tid när man inte fick vara ”barn och ungdom” tills man fyllde trettio.

Semestrar visste inte familjen – far, mor och två äldre systrar – vad det var. Det fanns alltid sysselsättning för alla. Jan sålde bensin och skötte hushållets grisar året runt och sommartid hade man dessutom en servering.

– Jag slutade skolan som fjortonåring. Då anställdes jag för att göra dagsverken i skogen åt Stora Kopparbergs Bergslag som det stora bolaget hette på den tiden.

Sjöman

Så fort den magiska femtonårsdagen inträtt började Jan med övertalningsförsök för att få gå till sjöss.

– Farsan var genast med på noterna medan morsan tvekade i det längsta. Till slut lyckades jag få också hennes påskrift på det intyg som fordrades för att en yngling i den åldern skulle få ta jobb på båt.

Efter att ha färdats jorden runt kom Jan Nygren tillbaka till Dalarna. Han började köra häst i skogen åt en bonde utanför Svärdsjö.

– En hel vinter arbetade vi i närheten av Vintjärn som ligger norr om Svärdsjö. Vi bodde i en skogskoja utan bekvämligheter. Maten lagades på vedspis och värmen kom från en öppen kamin. Vatten skaffade vi genom att hugga upp en vak i en sjö i närheten.

Ännu mer skogsarbete blev det. Jan flyttade till ett ett hyresrum i Falun för att fortsätta karriären som skogshuggare. Av en slump råkade han åka och hälsa på sin far som då bodde i Stockholm.

Skogshuggare

Där blev han kvar. Innan han lyckades få tag i ett eget rum i storstaden fick han övernatta på golvet i pappas hyresrum på Smålandsgatan.

Arbete fanns det gott om på den tiden. Jan jobbade som lagerarbetare, godssorterare på ilgodset och brädgårdsarbetare. Men han tröttnade på storstaden, saknade naturen och tog jobb som skogshuggare i Uppland över en vinter.

Jan Nygren återvände till Stockholm och från 1964 jobbade han mest med markanläggningar och trädgårdsarbete.

Under några vinterhalvår var han också vaktmästare på ett ungkarlshotell på Södermalm.

Det skulle dröja till 1966 innan han gjorde lumpen vid T3 i Sollefteå.

Att militärtjänsten blev försenad berodde på att Jan råkat ut för en motorcykelolycka och brutit båtbenet i handen.

Dödgrävare

Efter lumpartiden började han som kyrkogårdsarbetare – dödgrävare.

– Jag är fullt medveten om hur det ser ut där nere, dit vi alla skall en gång.

Såna jobb är slitsamma. Ryggen tog till sist så slut att han fick förtidpension.

Efter mer än trettio år i Stockholm lämnade Jan i fjol storstaden för ett lugnare liv på landet. Han bor numera tillsammans med sin hund i Söderbärke i Bergslagen.

Deckarförfattare

I höst kom han ut med sin andra bok, deckaren När ondskan kom till byn.

– Skrivandet går det inte att leva av. Det, och att ta hand om hunden Karmo, är i stället en av mina fritidssysselsättningar. Jag försöker också, då ingen hör på, att spela flöjt och gitarr när jag inte sitter med näsan över mina frimärksalbum.

Jan Nygren har alltid varit mycket intresserad av sport och motion. Nu när krämporna efter alla hårda arbetsår satt in, får han hålla till godo med att titta på alla medaljer han vunnit i Stockholms Marathon och Lidingöloppet.

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22