Jan Ekström och tidens tand

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-2, Artikel

Visste du att det är deckarförfattaren Jan Ekströms förtjänst att alla numera får trycka och ge ut almanackor i Sverige? Fram till 1972 hade vetenskapsakademin privilegium att ge ut sådana och Almqvist & Wicksell monopol att trycka dem.

1964 var Jan Ekström delägare i en reklambyrå i Stockholm och ville ge ut en egen almanacka. Han ringde till Almqvist & Wiksell, ”blev snorkigt bemött”# och fick ett tryckpris som han tyckte var mycket högt. I synnerhet som ett annat tryckeri skulle kunna trycka dem trettio procent billigare.

”Men vi får inte”, sade man där.

Ekström ilsknade till, skrev till näringsfrihetsombudsmannen och anklagade Almqvist & Wiksell för att ta ohemult betalt av sina kunder. En formulering i brevet om detta företag påstår att ”de låta skördar mogna i kalenderprivilegiets milda solsken”.

Detta var Sverige. När Pris- och kartellnämnden kopplats in tog det åtta år av utredningar, promemorior, remisser och korrespondens innan utslaget kom. Men 1972 avskaffade riksdagen både privilegium och monopol.

När vetenskapsakademin 1747 på uppdrag av Fredrik I fick sitt privilegium fanns det skäl till detta. Innan dess hade almanackorna innehållit mycken vidskepelse. Där fick allmogen veta vilka dagar som var bäst att låta åderlåta sig, om hur man spådde örlog och farsoter. De skämdes av påståenden som att om man finner maskar i ett sprucket ekollon betyder det död.

Akademin skulle rensa bort allt sådant. Privilegiet förlängdes automatiskt vart tjugonde år. 1906 fick tryckeriet Almqvist & Wiksell tillstånd att ensamt ge ut almanackan. För detta betalade de provision till vetenskapsakademin. 1963 uppgick t.ex. den summan till cirka fem miljoner kronor.

Men så dök alltså Jan Ekström upp…



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22