James Fenimore Cooper – Amerikas förste epiker

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-2, Artikel

Av KARL BERTIL JANSSON

James Fenimore Cooper föddes i Burlington i den amerikanska delstaten New Jersey den 15 september 1789. Ett år senare flyttade: hans far med familjen till ett nytt hem nära Ostego Lake i staten New York. Där grundade fadern den lilla staden Cooperstown.

James Fenimores levnads förhållanden förklarar det som är typiskt i hans böcker mycket fullständigare än man kan tro. Coopers uppfostran präglades knappast av ordning. En tidig levnadsbeskrivning påstår att ”hans karaktärsegenskaper var utvecklade och färdiga innan hans förstånd fått övning och kunskaper. Naturligtvis skadades hans smak därav. Det förhållandet att han fyllt trettio år innan han började skriva, visar att han inte var särskilt litterärt begåvad. Om litteraturkonsten hade han kanske aldrig hört talas”.

Sin första utbildning fick unge Cooper av rektorn i S:t Peterskolan i Albany. Han var bara tretton år då han skickades till Yaleuniversitetet. Han visade mycket lite intresse för studierna och var så ouppmärksam att han relegerades från skolan redan det tredje läsåret.

Kritiserades för feghet

Då tog han värvning i Flottan och tjänstgjorde i London och Gibraltar och befordrades till underofficer 1808. Men han tog avsked från flottan redan 1811 och gifte sig med dottern till John Peter De Lancey. Cooper blev hårt kritiserad för att han slutade som militär strax före krigsutbrottet 1812. Bland annat beskylldes han för feghet.

De följande nio åren ägnade han sig åt sina bondgårdar nära Cooperstown och i Westchester.

James blev alltså farmare och affärsman och det gick så pass bra att han såg till att bli en gentleman med mer eller mindre fritid. Allt detta uppmuntrade en läggning som var aristokratisk och kritisk utan att bli det minsta spekulativ eller äventyrlig. Han intresserade sig mycket för Amerika och blev i smått landets kritiker, historiker och målare. Men för honom var ”konst” detsamma som att berätta historier för vänner och bekanta.

Hans litterära talang var oupptäckt fram till 1820. Då skrev han sin första bok som resultat av ett vad. Han hade kritiserat en bok och lovat att skriva en bättre själv. Man kan alltså påstå att boken Precaution skrevs för att han skulle ta reda på om han kunde skriva en roman eller inte. Den blev ingen större framgång, men vännerna tyckte om den och det var kanske den främsta anledningen till att han beslöt ägna sig åt författandet.

Kunskap om pionjärer och havet

Han skrev boken Spionen (The Pilot) 1821, mycket för att bevisa att han kunde författa en mer sjömansmässig berättelse än Walter Scott, och romanen fick god kritik i både hemlandet och England. Han menade själv att bokens framgång berodde på de kunskaper han skaffat sig om pionjärernas liv och om havet. Nu fortsatte han att skriva berättelse efter berättelse eftersom han visat både sig själv och andra att han var en lyckad historieberättare.

Pionjärerna, som var den första boken i Skinnstrumpaserien kom ut 1823, beskrev människors liv i vildmarken runt Cooperstown. Den siste Mohikanen skrev han 1826. Den blev ”berömd över en natt” och översattes snart till flera språk.

De följande sex åren tillbringade James Fenimore Cooper i Europa. Under den tiden skrev han klassiska verk som Prärien och Den röde piraten. Han återvände till USA år 1833 och fortsatte att skriva böcker även där. Men han lyckades aldrig mer få en succé som den med Den siste Mohikanen.

Kritiker fann honom obetydlig

Cooper brukar kallas Amerikas Walter Scott, men med ett tonfall som låter förstå hur obetydlig han var jämfört med den store mästaren. En kritiker skrev att ”hans romaner är uppskattade imitationer av Scotts och som alla efterapningar är de mindre uttrycksfulla, mindre ursprungliga och därför också mindre egenartade”.

Hur mycket eller hur lite Cooper står i skuld till Scott är en fråga för litteraturhistorikern snarare än för kritikern. Utan tvivel härmade han Scott på olika sätt, men det är ofruktbart att beskriva en så produktiv författare som enkel imitatör. Det finns en egenskap i Coopers romaner som ger dem en nästan unik särprägel. De är helt och hållet romantiska och ändå ger de en illusion av själva livet.

James Fenimore Cooper betraktade sitt stoff som levande, det intresserade honom på grund av att det rymde mänsklighet. Cooper var en tänkande och reflekterande individ utan att bli en grubblande filosof. Hans berättande var viktigt så länge det innehöll beståndsdelar av livet, eftersom livet fängslade honom.

Älskade sitt land

Fosterlandskärleken spelar en viktig roll i allt han skrev och det är inte fel att påstå att han var den förste som gav européerna en målande bild av Amerika.

Det faktum att folk i Europa fortfarande uppfattar Amerika så som de gör bevisar att han kunde måla med breda penseldrag och i vid mening åt det Amerika, varken mer eller mindre, som var föremålet för Coopers författande.

Han var Amerikas förste store romanförfattare och han dog den 18 september 1851.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22