Jack Schaefer – bortglömd mästare som visst finns i svensk översättning

Jan 20th, 2020 | By | Category: 2020-01 jan, Artikel

Av ANDERS N NILSSON

Jack SchaeferI den svenska biblioteksdatabasen LIBRIS saknas helt verk översatta till svenska av den amerikanske författaren Jack Schaefer, mest känd som mannen som skapade Shane (Bilden till höger, foto Winslow Williams). Men avsaknaden är endast skenbar då två av Schaefers romaner getts ut i svensk översättning som pocket av Bonniers 1960 och en tredje ingår i en volym av Det Bästas Bokval från 1990. Jag presenterar här dessa tre romaner tillsammans den ej översatta Monte Walsh, och jämför även texterna med de filmatiserade versionerna.

Artikeln i pdf, bäst för utskrift: Schaefer

Jack Warner Schaefer föddes i Cleveland, Ohio, 1907. Efter en oavslutad mastersutbildning i litteratur vid Columbia-universitetet i New York bytte han kring 1930 bana till journalistik. Han gifte sig först 1931 och en andra gång 1949 och hade många barn. När han skrev sin mest kända roman, Shane, bodde familjen i Norfolk, Virginia. Efter att ha bott en tid i Connecticut flyttade han 1955 med sin andra fru till Sante Fe i New Mexico där han personligen lärde känna västern och avled 1991. Han fick utgivna sju västernromaner, en samling med noveletter, ett stort antal noveller och några barnböcker (Landrum 1991). Ett tema som återkommer i många av Schaefers texter är individens utveckling i förhållande till samhällets. Applicerat på amerikanska västern under 1800-talets senare halva innebär detta mer konkret hur pojkar växer upp till män och hur de vidsträckta rancherna lämnar plats åt mindre farmare med skolor, kyrkor och lagutövning i släptåg. En utveckling av samhället som Schaefer initialt betraktade med en viss optimism men med tiden blev alltmer avogt inställd till.

Schaefers romaner har kommit i ständigt nya upplagor, och nu senast utgivna som pocket av New Mexico University Press. Man räknar med att romanen Shane har sålt i över 12 miljoner exemplar och översatts till minst 35 olika språk. År 1975 gav den amerikanska Western Literature Association sitt Distinguished Achievement pris till Jack Schaefer och 1985 utnämndes Shane till tidernas bästa västernroman av Western Writers of America. Schaefer tog 2005 postumt en plats i Western Writers Hall of Fame. Hans stil som författare sammanfattas väl av Landrum (1991, s. 620): “Schaefer’s blending of sentimental techniques and realistic detail to achieve a variety of effects ranging from humor to light irony.”

First Blood

First blood

Jack Schaefers roman First Blood gavs ut som pocket av Ballantine 1953 med omslagsbild av Verne Tossey, och i svensk översättning 1960 av Bonniers som Första skottet med bild av Bowen. Filmtiteln ändrades till The Silver Whip med premiär 1953.

Romanen First Blood gavs ut som inbunden av Houghton Mifflin 1953 och av Ballantine som pocket samma år (nr 13). Romanen hade dock i en kortare form redan 1952 gått som följetong i Collier’s Magazine under titeln The Silver Whip. På svenska kom Första skottet 1960 i översättning av Olof Hoffsten (19101991) som femte bok i Bonniers pocketserie Silver Star Western. Romanen låg till grund för filmen The Silver Whip med premiär 1953 i regi av Harmon Jones och baserad på ett manuskript av Jesse Lasky Jr. Filmen kan ses i sin helhet på YouTube. Även följande två för mig okända spelfilmer bygger på berättelser av Jack Schaefer: Tribute to a Bad Man, 1956, regi Robert Wise, och Trooper Hook, 1957, regi Charles Marquis Warren.

Berättelsen i First Blood följer i första person den unge diligenskusken Jess Harkers utveckling från självsäker yngling till mognare man under den tid när lagutövningen etablerade sig i västern. Under Harkers första riktiga körning rånas diligensen på allt guld trots att den tuffe och erfarne vakten Race Crim var med. Mycket på grund av att Crim råkat tala bredvid mun så ägnar han sig rent maniskt åt att jaga upp och döda alla rånarna. Men två av rånarna, en av dem ledaren Slater, hamnar i fängelse genom sheriff Tom Davissons försorg. När en mobb under ledning av Crim vill lyncha rånarna blir det Jess Harker som fixar så att de blir kvar i fängelset och sen kan ställas inför domstol. När Crim förespråkar vedergällning och Davisson rättegång tvingas Jess ta ställning och som ödet faller till slut döda en av sina båda manliga förebilder.

Filmen följer romanens handling mycket väl, men avviker även på några väsentliga punkter. Piskan med silverbeslag på skaftet får i filmen Jess av Race Crim, medan det i boken är den ordinarie kusken Russ Thorp som ger honom den. Diligensen Jess får hoppa in och köra går i boken till Stillwater, men i filmen till Silver City. Saloonflickan Waco är en karaktär som lagts till i filmen. Hon är Crims flickvän och blir som passagerare i diligensen skjuten av rånarna, medan det i boken är två manliga passagerare som dödas. När Jess i romanen ska skydda de båda rånarna från lynchmobben skjuter han mot Race Crims ben, men då Race råkar snubbla träffar kulan honom i huvudet och dödar honom. I filmen är skottet inte dödande, utan Race överlever och tar sitt förnuft till fånga. Mary Ella Bentley, Jess Harkers flickvän, har i filmen fått sitt namn ändrat till Kathy Riley.

Shane

Shane

Fyra olika bokomslag med fyra olika varianter av Shanes förmodade utseende. Till vänster Houghton Mifflins inbundna utgåvor från 1949 (över) resp 1954 (under; illustrerad med omslag av John McCormack). I mitten som pocket av Bantam 1950, och till höger i svensk översättning av Bonniers 1960. Den svenska omslagsbilden av Erik Prytz uppvisar störst likhet med originalutgåvan från 1949, och antyder därmed att översättningen utgick från den boken.

Jack Schaefer är förmodligen mest känd som författaren till romanen bakom filmen Mannen från vidderna (orig. Shane) med svensk premiär 1953 i regi av George Stevens och med A.B. Guthrie Jr som manusförfattare. Guthrie var även han en framstående författare som 1950 fick ett Pulitzer-pris för sin roman The Way West. Romanen Shane, som gavs ut i inbunden form av Houghton Mifflin 1949, hade i en kortare version innan dess gått som följetongen Rider from Nowhere i pulpmagasinet Argosy 1946 i häftena från juli, september och oktober (Contento & Stephensen-Payne 2019). Bantam gav 1950 ut Shane som pocket nr 833 med den omslagsbild som sen lätt modifierad återkom på deras senare utgåvor. På svenska kom Shane – den tyste ryttaren 1960 i översättning av Olof Hoffsten som första bok i Bonniers pocketserie Silver Star Western.

Romanen och filmen om Shane skiljer sig åt på många olika sätt, vars signifikans har studerats av den engelska filosofen Ruth Griffin (2007) utifrån en rad olika teoretiska angreppssätt. Bytet av medium från tryckt text till ljudförsedda rörliga bilder innebär i sig två helt olika sätt att återge en berättelse, och medan romanen i första hand vänder sig till en vuxen manlig publik söker spelfilmen i högre grad hela familjen som publik. Helt säkert har olika starka personligheter som romanförfattaren, manusförfattaren och regissören lite specifika sätt att se på hur historien bäst ska framställas. Genom att låta bokens berättare Bob Starrett, dvs filmens Joey, som vuxen återberätta händelser från sin barndom lyckas Schaefer på ett effektivt sätt fånga in temat ”pojke blir man”. En utveckling som Shane frammanar när han i filmen efter slutuppgörelsen uppmanar Joey: ”You go home to your mother and father and grow up to be strong and straight.” [DVD 1:51:20.] I filmen återges händelserna på ett mer direkt sätt, utan romanens retrospektiva perspektiv.

Pojken var välsignad med två viktiga rollmodeller i sin far och Shane. Men medan fadern som farmare representerade samhällets framväxande stadium var revolvermannens tid på väg ut i lika hög grad som ranchägarens, vilket Shane själv medger i filmens avslutande ordväxling med Rufus Ryker innan vapnen får tala: [Shane] ”Yeah, you’ve lived too long. Your kind of days are over.” [RR] “My days? Whatabout yours, gunfighter?” [Shane] “The difference is I know it.” [DVD 1:46:42.]

Det sägs att Schaefer var missnöjd med att se Alan Ladd i rollen som Shane, och att han istället hade velat se en mörkare och mer skrämmande revolverman (Boggs 2017). Hjältens framtoning har i filmen även lättats upp av Ladds ljusa klädsel, medan i romanen han beskrivs som helt klädd i svart. Skillnaderna i framtoning mellan Shane och revolvermannen Wilson, i filmen med förnamnet Jack istället för bokens Stark, accentueras alltså i filmen. Griffin antyder att dessa skillnader kan hänföras till filmens bredare publik i förhållande till bokens.

Romanens ranchägare Luke Fletcher och hans sadistiske förman Morgan har i filmen förvandlats till de ranchägande bröderna Rufus och Morgan Ryker med den förre som drivande. De lockar på kvällen Starrett till saloonen så att Wilson ska kunna skjuta honom. Men Shane har dessförinnan tvingat Starrett att stanna hemma genom att slå honom medvetslös med revolvern, i boken rätt upp och ner, men i filmen föregånget av ett utdraget slagsmål. Shane kommer så in på saloonen istället för Starrett och vinner duellen mot Wilson. I filmen sitter även Rufus där och även han skjuts av Shane. Uppe på balustraden har bokens Fletcher respektive filmens Morgan gömt sig och försöker skjuta Shane i ryggen. Enligt romanen är det skottet som får Shane att reagera, medan i filmen Joey skriker ut en varning. I båda fallen dödas lönnmördaren av Shane.

Filmens mycket effektfulla slut, fyllt av sentimentalitet, låter en skadskjuten Shane rida iväg in i nattens mörker medan en förkrossad Joey ropar att han ska komma tillbaka. I romanen är pojken tyst och Shanes avfärd följs av ytterligare två kapitel i vilka en del lösa trådar knyts ihop. Bland annat så kommer cowboyen Chris till Starretts för att ta över Shanes plats som dräng, medan i filmen Chris istället dyker upp tidigare för att varna Shane för den fälla ranchägarna lagt ut för Joe Starrett.

Shane kom ridande till Starretts dal i Wyoming sommaren 1889. Han berättade aldrig något om sin bakgrund, men hans trötta avsky för våld antydde att han fått sin beskärda del. Romanens slut sammanfattar det hela väl (s. 189):

Han var mannen som kom ridande till vår dal från den oländiga, solnedgångsglödande Västern, och när han hade slutfört sin uppgift red han tillbaka dit, varifrån han hade kommit. Och han var Shane.

Men Shane har träffats av en kula under uppgörelsen. Enligt romanen var det Wilson som träffade honom i magen ”alldeles ovanför bältet och tätt intill spännet” (s. 176) medan Fletchers skott missade sitt mål. Blodet bredde ut sig på Shanes skjorta och han visade även tecken på att vara illa skadad, men red ändå sin väg, som en sista akt av sträng självkontroll. I filmen visar Shane inga tecken på att vara träffad förrän Bob vid sitt samtal med Shane får blod på sin hand när han rör vid honom. Det var till synes Morgans gevärskula som träffat Shane och det sista man får se av honom till häst så hänger vänstra armen rakt ner till synes skadad, samtidigt som han hänger med huvudet. Min bedömning är ändå att Shane i boken rider mot en plågsamt utdragen död, medan han i filmen endast har en skada i armen eller skuldran som inte behöver vara dödlig. Som vanligt lämnar inte Hollywood publiken helt utan hopp när det gäller hjältens överlevnad.

The Canyon

The Canyon

Omslagets framsida på de två första amerikanska utgåvorna från 1953 av Jack Schaefers roman The Canyon: (vä) Houghton Mifflin inbunden, (mitt) Ballantine pocket. Till höger huvudpersonen Little Bear som han avbildats av Ken Laager i Det Bästas Bokval volym 157 från 1990.

Romanen The Canyon, som sägs ha varit författarens egen favorit vid sidan av Monte Walsh, gavs först ut som inbunden av Houghton Mifflin 1953 och i pocket samma år som Ballantine nr 45. Filmindustrin sägs ha legat på Schaefer för en uppföljare till Shane, men istället valde han att utgå ifrån en cheyenne-legend från tiden före den vite mannens ankomst på scenen. The Canyon kom aldrig att ligga till grund för någon film. Ett sammandrag av romanen i svensk översättning, Kanjonen, återfinns i volym 157 av Det Bästas Bokval från 1990.

Allmängiltiga teman som Schaefer behandlar i romanen är en pojkes utveckling till man, förhållandet mellan individen och samhället, samt människans förhållande till naturen. Den föräldralöse och ovanligt kortbente Little Bear växer upp hos fosterföräldrar. Han utvecklas till en god jägare på hästryggen, men vill inte följa stammens krigare på deras räder mot andra stammar. Istället flyttar han efter andliga upplevelser med koppling till en gammal vis man ensam till en isolerad dalgång med en liten instängd buffelhjord. Han inrättar sitt liv efter naturförutsättningarna men drivs av sin saknad efter en kvinna till livskamrat åter till byn. Till slut finner han sina drömmars kvinna i Spotted Turtle och kan efter en bragd vinna hennes gunst och föra henne med sig till sin dalgång. Men när deras förstfödde avlider kort efter födseln inser Little Bear vikten av att kunna få ta del av stammens seder och bruk och väljer att återvända till byns gemenskap. ”It is a strange story which you will long remember”, som man skrev på baksidan av den första pocketutgåvan.

Monte Walsh

Monte Walsh

Omslagets framsida på fyra olika utgåvor av Jack Schaefers roman Monte Walsh: (vä) Houghton Mifflin 1963, inbunden och idag en riktig dyrgrip; (mitt) Pocket Books #77185 från 1970, men före filmen; (hö) två olika pocketutgåvor efter den första filmens tillkomst med Lee Marvin i rollen som Monte Walsh: (ovan) Pocket Books #77307, (nedan) Corgi 1972.

Den mer än 400 sidor omfattande episodiska romanen Monte Walsh bygger på ett antal av Jack Schaefers noveller om cowboylivet, med fokus på de nära vännerna Monte Walsh och Chet Rollins. Jack Schaefer menade att han i Shane tog sig an myterna, men i Monte Walsh återgav verkligheten. Den första novellen om Monte Walsh, In Harmony, kom redan 1954, följd av flera i The Saturday Evening Post. Episoderna återges i romanen i kronologisk ordning, och efter varje kapitel finns ett kortare minnesfragment ur Montes liv återberättat. Romanen gavs först ut som inbunden av Houghton Mifflin 1963 i USA och av Andre Deutsch 1965 i England. Den första pocketutgåvan tycks vara brittiska Corgis från 1966, medan den i USA inte kom som pocket förrän 1970 (Pocket Books nr 77185 & 77307 med olika omslag). Jag har själv läst brittiska Corgis andra pocketutgåva från 1972.

Filmerna

Radarparet Monte Walsh och Chet Rollins i två olika filmatiserade versioner: (vä) Lee Marvin och Jack Palance 1970, och (hö) Tom Selleck och Keith Carradine 2003.

Filmen från 1970 med Lee Marvin i huvudrollen är 99 minuter lång och i regi av William A. Fraker, och byggde på ett manus av Lukas Heller och David Zelag Goodman. Monte Walsh filmades en andra gång 2003 för TV med Tom Selleck i huvudrollen, 112 minuter lång, och i regi av Simon Wincer. Innehållsmässigt är de båda filmerna förvånansvärt lika, och den senare är mera en remake av den första än en nytolkning av romanen. Troligen för att skapa en mer sammanhållen historia har man i filmerna expanderat två karaktärer. Dels är det Slash Y-cowboyen Shorty Austin, som i boken slår sig ihop med boskapstjuvar och skjuts redan 1883, men i filmerna klarar sig ända fram till slutuppgörelsen med Monte. Innan dess har Shorty i filmen dödat Chet Rollins vid ett väpnat rån, medan Chet i romanen gör karriär som bankman och överlever Monte. Den prostituerade kvinna som Monte träffar återkommande, i boken Hattie men i filmen Martine, har från bokens tolfte kapitel expanderat till att uppträda återkommande i så gott som hela filmen. Även om hon i filmerna dör i sviterna av lunginflammation är skildringen av en kvinna med hennes profession i västern mycket romantiserad.

Av romanens 19 kapitel är det hela elva som inte lämnat några som helst spår i filmerna. I bokens tre inledande kapitel skildras hur Monte rymmer hemifrån efter bråk med sin styvfar och får sitt första jobb som cowboy hos Hat Henderson och efterhand lär sig yrket. Det är framförallt hans goda hand med hästar som är avgörande. I filmen möter vi Monte som erfaren yrkesman med okänd bakgrund. Julhelgen 1884 lämnas Chet, Monte och Sunfish Perkins enligt bokens åttonde kapitel att vakta Slash Y, medan resten av gänget rider till en grannranch för att fira helgen. En snöstorm slår till och de tre riskerar sina liv för att rädda sin mexikanske granne från att frysa ihjäl och sen hjälpa hans fattiga familj med mat, ved och till och med några julklappar till barnen. Men deras goda gärningar kom aldrig med i filmerna. Av besättningen på ranchen Slash Y saknas mexikanen Dobe Chavez helt i filmen, trots att han har en framträdande roll i boken. Vidare har i boken Powder Kent en hjälteroll, medan han i filmerna framställs som skurk.

I en av bokens bästa actionepisoder driver Slash Y en hästhjord till järnvägen, där de ska lastas på vagnar. Men lokföraren låter ångvisslan ljuda för att skämta med kofösarna varvid hjorden skingras, varefter ett våldsamt bråk mellan cowboys och tågmän bryter ut. Hela episoden finns med i filmen från 2003, men märkligt nog kommer aldrig tåget i den första filmen och scenen avslutas där med att Monte duschar under vattentanken med kläderna på. Men tågslagsmålet måste förstås ha varit en rätt dyr scen att ha med.

Bokens sista kapitel utspelar sig 1913 när Monte har jobb på en ranch uppe i bergen. Han tar sig dit under vårfloden, som när den förvärras spärrar alla vägar därifrån samtidigt som en allvarlig olycka i en närbelägen gruva kräver en läkare på plats. Under svåra umbäranden rider han ner mot låglandet när hästen störtar medan Monte själv ändå lyckas ta sig till staden och larma läkaren som kan ta sig upp till gruvan med hjälp av en järnväg. Mycket på grund av att hans lungor tidigare skadats under bekämpningen av en präriebrand avlider Monte i sjuksängen med vännen Chet vid sin sida. Båda filmerna har tagit slut långt innan detta inträffar och låter Monte i god form fortsätta sin ritt genom livet. Lee Marvin har innan dess i repris siktat på en varg på samma sätt som han gjorde i filmens öppningsscen, men då tillsammans med Chet. Tom Selleck har innan han rider vidare över prärien underlåtit att hjälpa bolagets lokale boss som kört fast med sin bil, varvid inte Monte kan låta bli att låta sin häst hoppa över bilen med de båda passagerarna på plats.

Boken slår förstås filmerna med flera hästlängder som beskrivning av cowboylivets utveckling mot sin slutfas. Av de båda filmerna känns den från 1970 som den mest rättvisande i och med att såväl miljöerna som karaktärerna känns mer verkliga, och Lee Marvin träffar helt rätt i sin tolkning av Monte Walsh. Även filmen från 2003 är förstås mycket sevärd och frågan är om inte det är Keith Carradine man i första hand vill minnas som Chet Rollins. Jack Palance i all ära. Men varför fick inte Chet i filmerna behålla sin korta och slitna rökpipa?

Källor

  • Boggs, Johnny D. 2017: You don’t know Jack? Roundup Magazine, december, s. 7-10.
  • Cleary, Michael, 1979: Jack Schaefer. The evolution of pessimism. Western American Literature 14(1):33-47.
  • Contento, William G. & Phil Stephensen-Payne, 2019: The fictionmags index. http://www.philsp.com/homeville/fmi/0start.htm.
  • Erisman, Fred, 1973: Growing up with the American West: Fiction of Jack Schaefer. The Journal of Popular Culture 7(3):710-716.
  • Fraker, William A. 2013 (1970): Monte Walsh. DVD (incl. also Rio Lobo), Paramount Pictures, 17011.
  • Griffin, Ruth, 2007: Writing the west. Critical approaches to Shane. Literature Compass 4(1):24-47.
  • Haslam, Gerald W. 1975: Jack Schaefer. Boise, Idaho: Boise State University.
  • Landrum, Larry N. 1991: Jack Schaefer, s. 619-621, i: Geoff Sadler (red.), Twentieth-century western writers. Ed. 2. Chicago: St. James Press.
  • Nordell, G.E. 2019: Readers of the Purple Sage. Jack Schaefer. https://www.genordell.com/stores/western/JackSchaefer.htm.
  • Roberts, James Lamar & Gary K. Carey, 1999: CliffsNotes on Schaefer’s Shane. Boston: Houghton Mifflin.
  • Schaefer, Jack, 1990: Kanjonen. Orig. Sammandrag av The Canyon, sv. övers. Anna Helleskog. Det Bästas Bokval 157:413-478.
  • Stevens, George, 2009 (1952): Shane. DVD, Paramount Pictures, PHE 8341.
  • Wincer, Simone, 2003: Monte Walsh. DVD, Hallmark Entertainment/ Sandrew Metronome Video.

 

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22