Irwin Shaw: Mannen som visste hur det var att leva som fattig och rik

Dec 29th, 2008 | By | Category: 1999-1, Artikel

Av IWAN MORELIUS

Irwin Gilbert Shamforoff föddes den 27 februari 1913 på södra Bronx i New York City. Han var äldste sonen till William och Rose Shamforoff, rysk-judiska respektive ukrainska första-generations USA-immigranter av litauisk-judisk börd. 1915 flyttade familjen och ändrade då namnet till Shaw, vilket Irwin vägrade godkänna ända till han fyllt 16 år. 1920 flyttade Shaws till Brighton Beach, Coney Island.
Redan vid tio års ålder var Irwin passionerad av två saker: idrott och litteratur.
I high school spelade han både baseball och amerikansk fotboll samt medverkade i skolans tidning och olika andra magasin.
1928 blev hans far bankrutt över en natt (mycket av detta skulle Irwin fyrtio år senare återge i den roman, som är mest självbiografisk av alla hans böcker – Voices of a Summer Day).
Trots alla svårigheter ville Irwin fullfölja sin examen – han var då femton år – och gjorde det vid Brooklyn College, som var avgiftsfri. Där använde han sig för första gången av namnet Irwin Shaw, som skulle bli så känt bland alla hans otaliga fans världen över.
Han tog sin examen 1934 efter att ha gjort ett uppehåll på något år. Under tiden 1930-1934 firade han triumfer inom båda sina store intressen, amerikansk fotboll samt skoltidningen, där han hade en egen spalt kallad ”Pshaw”. Han skrev även romaner och noveller för skolans magasin samt producerade flera pjäser, som producerades av hans lärare David Driscoll.
En tid hade han gått arbetslös i många veckor och bad slutligen sin lärare Driscoll om ett lån, men denne hade just fått jobb på en radiostation som skribent och lyckades i stället skaffa Irwin ett liknande arbete på samma station.

Författare på heltid

Vid endast 21 års ålder blev Irwin alltså författare på heltid och han skulle aldrig förtjäna sitt uppehälle på något annat sätt under resten av sitt liv. Han skrev bland annat för de mycket populära radioshowerna Dick Tracy och The Gumps och tjänade 20-25 dollar per femtonminutersavsnitt. Han kunde skriva fem sådana episoder på tre dagar och ägnade de övriga åt noveller.
Men det var faktiskt teatern som först gjorde Shaw internationellt känd. Bury the Dead är en briljant enaktare, där sex döda soldater vägrar att bli begravda. Den gjorde sensation bland kritikerna år 1936. New Theatre Magazine publicerade hela texten i sitt aprilnummer och Gollanez inkluderade den i sin antologi Best Plays 1936. Den blev också den första inbundna boken med Irwin Shaws namn på pärmarna.
En talangscout för RKO som läst Bury the Dead och hört hans radiopjäser fick honom att skriva ett manus kallat The Big Game, som hade premiär i november. Det blev en flopp.
Dilemmat att försöka tjäna snabba pengar i Hollywood och samtidigt skriva seriösa alster skulle följa Shaw hela livet. Den enda höjdpunkten var att han träffade sin blivande hustru, en då 19-årig stjärna vid namn Marion Edwards, som han gifte sig med och som skulle hålla hans hand 48 år senare på hans dödsbädd.

En man med stort inflytande

Trots att Shaws många alster fortfarande håller idag kan man inte nog trycka på hur stort hans inflytande var under 30- och 40-talen.
De fångade läsarens intresse för vad som skedde under depressionen och senare under andra världskriget.
Shaw skrev bland annat för jättemagasinen Esquire och Story samt i The New Yorker.
Samma vecka som Andra världskriget bröt ut publicerade Random House 20 av Shaws bästa noveller i en samlingsvolym som gavs ut i 2.000 exemplar. Titel: Sailor Off The Bremen.
Shaw, nu populärare än någonsin, återvände till Hollywood, där han den 13 oktober 1939 gifte sig med Marion Edwards.
Under den resan träffade han två andra författare: Budd Schulberg och Peter Viertel. Under tiden Schulberg skrev på sin blivande bestseller What Makes Sammy Run (Varför springer Sammy), hade hans havande fru, Jigee, en affär med Viertel, som hon senare gifte sig med. Shaw, som visste om hela den affären nämnde inget om saken för Schulberg och detta gjorde att deras vänskap dog ut.
Viertel som sedermera skrev White Hunter, Black Heart, och som senare gifte sig med Deborah Kerr, blev Shaws vän för livet.

Mästare på noveller

Shaw, då endast 28 år gammal, gick in i nästa årtionde som en ytterst respekterad skådespelsförfattare och mästare av noveller. Han hade bidrag i nästan varje utgåva av årsböckerna Best American Short Story under 40-talet och just årgången 1940 blev dedicerad till honom.
1941 publicerade Esquire hans, enligt många, allra bästa novell. Den heter The Eighty Yard Run och ingick dessutom i hans andra novell samling, publicerad i januari 1942.
I juli tog Shaw värvning som soldat och ingick bland annat i ett filmteam som skildrade de allierades agerande i Nordafrika och Europa.
Delar av denna film visades av BBC i juni 1944 under titeln, D-Day to Berlin. Under de följande tre åren arbetade Shaw tillsammans med världsberömde krigsfotografen Frank Capa och fångade då detaljer som kom att ingå i hans starkaste noveller samt senare i hans mästerverk The Young Lions (De unga lejonen).
Än en gång kom Shaw att bli inblandad i ett triangeldrama. Detta hände i London under väntan på D-Dagen, då han träffade Times-korrespondenten Mary Welsh.
De hade en middag tillsammans och mötte då Ernest Hemingway som ville bli presenterad för Mary. Senare gav Mary, som själv var gift, Shaw två alternativ: antingen skulle han gifta sig med henne eller också skulle hon gifta sig med Hemingway.
Hon blev Hemingways fjärde och också sista hustru, men eftersom hon av många ofta kallades för Shaws älskarinna hatade Hemingway Shaw och tvekade aldrig att uttrycka sig nedlåtande om allt vad Shaw skrev.

”Gjorde” filmstjärnor

1944 gjorde Shaws film Sons and Soldiers skådespelaren Gregory Peck till internationell stjärna, vilket även hände med Karl Malden i filmen The Assassin.
Nästan utan undantag hade alla krigsfilmer handlat om USA:s krig mot Japanerna. En kontrast blev nu Shaws utomordentligt skickliga och spännande roman The Young Lions, som handlade om kriget i Europa. Den började i Österrike på nyårsafton 1939 för att fortsätta i Paris, Berlin, Nordafrika samt norra Frankrike för att avslutas i Dachau 1949. Denna bok blev också den första stora roman som på ett rättvist och psykologiskt riktigt sätt skildrade de stridande parterna.
Boken innehåller tre huvudpersoner: Michael Whiteacre; en cynisk och framgångsrik amerikan, Noah Ackerman; jude samt Christian Diestl som är skidinstruktör och nazist. I romanens första utkast hade Shaw en fjärde ”huvudperson” – en kula. Den delen skildrar tillkomsten av kulan som man sedan får följa ända till slutet då den hamnar i Ackermans kropp. Eftersom romanen var på hela 1.300 sidor tvingades man stryka 400 av dessa och då togs delen om kulan bort.
Man tryckte en första upplaga om 50 .000 exemplar och boken publicerades i oktober 1948. Den 6 november hade den redan passerat The Naked and the Dead (De nakna och de döda) på New York Times bestsellerlista. Trots den stora förstaupplagan tvingades man trycka om den fem gånger innan året var slut.

Rapport om Israels tillkomst

Vid 35 års ålder var Shaw helt outstanding både som filmmanus- och skådespelsförfattare plus att han hade tre novellsamlingar och en roman ute. New Yorker sände Shaw tillsammans med Frank Capa för att bevaka den nya staten Israels tillkomst. Den rapporten kom i bokform som Report From Israel (1950).
I juni 1951 kom hans andra roman, The Troubled Air som 1956 följdes av Lucy Crown. Under mellantiden tillbringade Shaw stor tid i Paris dit han rest på semester.
Han upptäckte emellertid en liten, då helt okänd, skidort och bestämde sig för att bygga ett hus där. Idag säger man att det var tack vare Shaw som denna lilla skidort numera är vad den är. Namnet Kloster kanske säger den skidintresserade vad det handlar om. Många av Shaws riktiga vänner följde honom till Kloster.
Flera kritiker påstod att Lucy Crown var värd att läsas enbart för det inledande kapitlet om Paris före kriget.
Shaw hade nu många ställen att bo på, bland annat flera lägenheter i Frankrike, och om det inte varit för Englands många restriktiva spritlagar hade han säkert haft kvar sin lägenhet i London också. Shaw var nämligen en stordrinkare.
Senare år 1956 filmades The Young Lions, och man ska kanske notera att Shaw då hade en sammandrabbning med Marlon Brando angående hans agerande som den sympatiske nazisten Diestl.

Bytte förlag

En något underskattad sak som Shaw producerade var Two Weeks in Another Town (1960), som handlar om en Paris-bo, före detta skådespelare, som flyger till Rom för att vara ”röst” åt en alkoholiserad huvudrollsinnehavare. En mycket stark pjäs.
Han bytte nu förlag, från Random House till Delacorte Press, som kunde glädja sig åt kontraktet på hans nästa bok efter ett förskott på 100.000 dollar. Voice of a Summer Day anses vara självbiografisk och där huvudpersonen Benjamin Fedorov är Shaw in person.
Boken skildrar fyra årtionden ur Fedorovs liv från tiden före depressionen till förkrigstiden då han ser sin son spela baseball.
Det är en underbart fin skildring av ett förlorat Amerika.
För att i någon mån kompensera Delacorte, som givit honom ett så furstligt förskott och kanske inte sålt så mycket man hoppats på, beslutade sig Shaw för att skriva en riktig ”blockbuster”. Till allas store glädje blev boken en jättesuccé och stannade på bestsellerlistorna i hela 33 veckor. Det är naturligtvis hans Rich Man, Poor Man (De fattiga och de rika) som avses. Denna 723-sidiga bok omspänner 25 år av två bröders liv. Tom och Rudy Jordache var deras namn och TV-versionen av boken skulle fängsla hela världen och själv kommer jag ihåg att jag inte missade ett enda avsnitt under hela tiden den gick i svensk TV.

Hustru fick på huden i roman

I maj 1970 satt Shaw med i filmjuryn i Cannes Film Festival och senare samma år skilde han sig. Den kommande romanen utspelades i Cannes och har hans förra hustru i en av huvudrollerna, dåligt maskerad. Flera av hans vänner gav honom rådet att inte ge ut den, men den publicerades under titeln Evening in Byzantium och skildrar allt vad Cannes kan erbjuda.
1975 kom en av Shaws roligaste romaner, Nightwork, där en anställd på ett Manhattanhotell hittar 100.000 dollar invid en död gäst. Han använder pengarna till att skapa ett helt nytt liv i Europa.
När Rich Man, Poor Man publicerades hade Shaws agent sålt TV-rättigheterna till boken för 110.000 dollar, då han var övertygad om att det inte skulle bli något av den på TV. Barry Diller sålde 1974 rättigheten vidare för 5 millioner dollar, av vilka Shaw inte fick ett öre. När Shaw skrev fortsättningen – Beggarman, Thief – år 1977 satte han in en författarnot som sa ”Denna roman har inget med TV-versionen att göra”. Fem miljoner pocketböcker såldes.
1978 gav Delacorte ut novellsamlingen Short Stories: Five Decades, som bestod av 63 noveller av de 84 han skrivit hittills. Läsare som endast känner Shaw som romanförfattare bör läsa den här novellsamlingen för att lära känna hans storhet som novellförfattare.
Hans författarskap skulle snart ge oss ytterligare tre romaner. Top of the Hill kom 1979. Den handlar om Michael Storrs som är besatt av att pröva allt från hanggliding, surfing, free falling till skidåkning. En besatthet som kommer att kosta honom hans äktenskap. Sedan kom Bread on the Waters, som gav Shaw några av de bästa recensioner han fått på många år. Den berättar om historieläraren Strand och hans familj – hustrun pianist och tre barn får sitt liv förstört på grund av att ett av barnen stör ett rån i Central Park.

Sista boken 1982

Den 3 maj 1982 gifte Marion och Irwin om sig och i september samma år kom Arbour House ut med den roman som skulle bli hans sista. Acceptable Losses. Romanen är centrerad kring Roger Damon, en medelålders litterär agent som plötsligt får ett telefonsamtal mitt i natten från en man han inte känner, men som hotar att döda honom. En mycket stark roman med åtskilligt hämtat från Shaws eget liv.
Irwin Shaw dog den 16 maj 1984 på ett sjukhus i Davos. Vid den tidpunkten var alla hans tolv romanerna i tryck och hans olika böcker ges fortfarande ut i nya upplagor. Den som är det minsta intresserad av nittonhundratalets historia, rapporterad av en mästerförfattare, kan inte hitta en bättre guide än just Irwin Shaw.
Källa: Book & Magazine Collector No 167 February 1998 (artikel av Hilary Jordan)
* * *
BIBLIOGRAFI:
Irwin Shaw 1913-1984
De unga lejonen 1949 Bonniers
The Young Lions 1948 Random House Film 1956
De fattiga och de rika 1973 B Wahlström
Rich Man, Poor Man 1970 Delacorte TV-serie 1976
Epilog i Cannes 1974 B Wahlström
Evening in Byzantium 1973 Delacorte
Nattarbete 1976 Bonniers
Nightwork 1975 Delacorte
Tiggare, Tjuv 1978 Bonniers
Beggarman, Thief 1977 Delacorte
Störtlopp 1980 Bonniers
The Top of the Hill 1979 Delacorte
Acceptabla förluster 1984 Viva
Acceptable Losses 1982 Arbour House



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22