Inte bara flitig som författare utan noga med att samla fakta

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-3, Artikel

Kjell E. Genberg aktuell med nya romaner

AV SÖREN SKARBACK

Sommaren anses inte vara någon idealisk tid för bokutgivning. Detta avskräcker inte flitige författaren Kjell E. Genberg, som just före midsommar kom ut med en polisroman, en agentthriller och medverkade i en deckarantologi. Strax därefter kom en novellsamling.

Om du skulle dö heter polisromanen som Wahlström & Widstrand gett ut. Genbergs trogna läsare känner igen en del stockholmska kriminalare men möter också nya karaktärer, som poliskvinnan Alice Meander. Med sitt raka språk och sin actionfyllda handling ger Genberg på sitt karaktäristiska sätt en inblick i hänsynslös, organiserad brottslighet i Stockholms undre värld.

Ja, det är undre världen i dubbel bemärkelse, då en av miljöerna är Citys mörka kulvertar.

Att Genberg under sitt researcharbete själv har snubblat omkring i dessa kulvertar har vi ingen anledning att tvivla på. För en del böcker sedan, då han skulle beskriva ett häkte, gick han till polisen och bad att få bli inlåst i häktet en natt för att kunna återge känslan av det.

Detta gick utmärkt, även om nästa skift häktespersonal inte tog för givet att han skulle släppas ut igen.

Tänk att Genberg vid ett annat tillfälle satt en hel vecka på kongressbiblioteket i Washington och samlade fakta till något som bara blev fyra rader i en bok. Eller att han hållit god min i urblåsta samtal med självupptagna, rika damer på poolkanten i San Marino. Den mannen är noga med att samla fakta eller intryck av de många mänskliga karaktärer som trängs i Guds hage.

Värst var väl när han dygn efter dygn genomled en resa med den enformiga, obeskrivligt tråkiga transsibiriska järnvägen i Sovjet, som det på den tiden hette. Det var så trist att han inte ens utnyttjade resan till en bok efteråt. Och det vill mycket till för att Kjell Genberg ska avstå från att skriva en bok.

Tredje boken om Enheten

En del av de ryska seder och bruk han snappade upp kom dock till användning i thrillern Ett hjärta för guld för tre år sedan. Det var första boken i sviten om Enheten, en hemlig svensk antiterroristorganisation, som antas ha bildats direkt efter mordet på Olof Palme 1986.

Mer Ryssland är det i tredje boken om Enheten. Den har kommit ut nu i sommar på Mälaröbörsen Förlag. Svenske sprängexperten Allan Hjort och den vackra, dödligt farliga Johanna Stjerne får som uppdrag att nästla sig in i en rysk gangsterorganisation, då en militär dator för styrning av missiler håller på att smugglas till Sankt Petersburg, till råga på allt i en svensk långtradare.

Genberg har skrivit en del långa boksviter i sitt liv. I synnerhet västernpocketserien Ben Hogan, som på 70-talet kom ut i 56 volymer. För några år sedan skrev han Rallarliv i dussinet delar.

– Enheten har jag bestämt mig för att skriva om i tio böcker, så den hänger med en bra bit in på 2000-talet, berättar han.

Aktuell är just nu också kriminalantologin I förening med brott, som FKIS (Föreningen Kriminalförfattare i Stockholm) har kommit ut med på Valentin förlag. Genberg medverkar med två noveller.

Brokigt yrkesliv

Kjell E. Genberg har sedan länge sin författarlya i övervåningen av villan i Bromma, men mycket av hälsingedialekten finns kvar när han pratar. Han föddes en vinterdag 1940 i lilla Hålsingruna, växte upp i Hudiksvall och började tidigt skriva för några ören per rad i tidningarna där uppe. Vid sidan av lokalnotiserna krängde han noveller.

Då skrivandet inte alltid gick att livnära sig på för en yngling som ville söderut och se världen, fick han göra inhopp i de mest skiftande yrken.

Han var tivoliarbetare, bogserbåtsskeppare, dykarskörare och truckförare. Som manager för popband kom han på 60-talet till Stockholm samt turnerade mellan folkparker, nattklubbar och danshak. Han blev korrespondent för den ansedda amerikanska nöjestidningen Billboard och fick inblick i myglet bakom nöjesvärldens kulisser. Även detta har han sedermera använt sig av i böcker.

När popvågen ebbade ut hade Kjell redan börjat översätta västernäventyr och annat till svenska. Han kom på att han lika gärna kunde skriva västernböcker själv. Ben Hoganserien blev ett resultat av detta.

Deckardebut 1914

Västernäventyr, ungdomsböcker, faktaböcker, agentthrillers, erotiska romaner och även historiska har han skrivit, men det är deckarförfattare han mest har blivit känd som. Han kom ut med sin första kriminalroman, Fnask i fördärvet, 1974. Den fick goda recensioner trots att det var en pocket. Detta gav honom blodad tand och han skrev en lång rad kriminalare i åtta år därefter.

1982 tog Kjell ett sabbatsår från bokförfattandet. På grund av arbeten i videobranschen och redaktörskap för en del olika tidningar förlängdes sabbatsåret till ett sabbatsdecennium. 1992 var han tillbaka med kriminalromanen Fantomen, med antydan till eko av 60-talets popvåg, och sedan har han åter varit den hyperproduktive författare han i 40-årsåldern betraktades som. Han är 57 och ett halvt år i dag men hinner med det myckna skrivandet genom att inte slösa minsta lilla tid på jogging eller annan motion.

Har Kjell E. Genberg fått den uppmärksamhet han förtjänar? Nja, inte kan det klagas över mängden tidningsurklipp där han är huvudperson. TV dyker han också upp i, både naturell på skumma gator och sminkad och manikyrerad i någon studio med aggressiva programledare. Det är åtskilliga mängder underhållningsvåld den mannen har på sitt samvete, även om han inte gör det brutalare än böckernas verklighetstrogna handling kräver.

Slagträ mot Guillou

När Jan Guillou tenderade att bli 90-talets ende riktigt omtalade svenske författare, sökte flera TV-kanaler ett levande slagträ att använda mot Guillou. Man önskade sig Jonas Gardell i intervjufåtöljen, men när Jonas precis i den vevan reste på smekmånad med Mark Levengood och inte ens kunde nås på telefon, fick Kjell E. Genberg med kort varsel rycka in som ersättare. I nypressad kavaj turnerade Kjell mellan TV-kanalernas diskussionsprogram. Till programledarnas förfäran hade han mer gott än ont att säga om Guillou.

Dagspressen, inte minst den som utkommer vid niotiden på morgonen och kallas kvällspress, försökte också vränga till riktigt hätska uttalanden av Genberg mot Guillou. Man försökte skapa en konkurrenssituation och framhöll att Kjell hade sålt fem miljoner böcker (med alla pockets inräknade) medan Jan Guillou inte hade sålt mycket mer än tre miljoner.

– Jag har med medelålderns rätt tappat räkningen, men antalet böcker jag har sålt kan nog snarare avrundas till fyra än till fem miljoner, påpekar Kjell Genberg ödmjukt.

I ”Kvällsöppet” i SVT 2 var programledaren inte särskilt påläst utan kunde bara pressa Kjell till ett uttalande att alla böcker borde vara billigare i handeln. Bättre förspänt hade TV 4 det i programmet ”Svart eller vitt”. En kulturreporter från en ansedd stockholmsk dagstidning hade kallats in och konstaterade att Genberg i sin thriller Höjdaren försökte rida på den framgångsrika spionboksvåg Guillou hade skapat genom serien om Hamilton. Expertens i och för sig intressanta teori föll på att Genberg hade kommit ut med Höjdaren åtskilliga år innan Guillou började skriva spionäventyr.

Meste romanaren?

TV 4 försökte också ta reda på – en gång för alla – om det är Genberg eller Bengt-Åke Cras som är ”Sveriges meste författare”. Så brukar artiklar om Genberg ju ofta rubriceras i landsortspressen i Göteborg, Malmö osv. Men när Genberg i TV-rutan sade sig ha skrivit över 160 böcker, räknade Cras inte bara sina romaner utan även sina följetonger i veckotidningar. Då blev siffran högre och Genberg fick ingen replik för att räkna upp följetonger. Tittarna fick alltså inget svar på vem som både i eget namn och under pseudonym har skrivit flest böcker för folket.

Nu tycks Genberg, utan fallskärm, ha mist sitt uppdrag att i TV vara motpol till Guillou. Detta beror i sin tur på att Guillou har lagt av med Hamilton och inte längre är så het. På knastriga telefonlinjer ringer skriptor och redaktionssekreterare i stället till Moçambique och erbjuder Henning Mankell både flygbiljetter och gage.

– Skönt med lite arbetsro, ler Kjell E. Genberg och knattrar vidare på sin spänstiga superdator.

Av nostalgiska skäl har han inte slängt sin gamla skrivmaskin utan ställt den i ett hörn i garaget. Hans romanfigurer må i många fall vara hänsynslösa, men själv kan han inte tänka sig att förpassa en gammal trotjänare till soptippen.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22