Inger Jalakas: Nu kommer deckare av uppkäftig tjej

Jan 11th, 2008 | By | Category: 2000-2, Artikel

AV KJELL E. GENBERG

Häromåret kunde de deckarfrälsta för första gången se Inger Jalakas namn på ett omslag till en kriminell bok. Hon stod inte ensam där utan var tvungen att dela utrymmet med Ulla Trenter. Novellsamlingen hette Lustmord (Stenshög) och gav tydligen mersmak för i år kommer Inger med en helt egen roman – Krokodilens leende (Tre Böcker).

Men det är inte de enda böcker hon skrivit. Redan 1980 kom Smockor & Smek. Hotande läsning om ungdomstidningar (Statens ungdomsråd), 1995 Bara Barn – om sexturism och slaveri (Brevskolan) och lite senare Jävlar anamma, mamma! Handbok i överlevnad för ensamma mammor (Ordfront).

Mycket av vad hon skrivit har tillkommit i vredesmod, vilket kan vara svårt att första för den som träffat denna glada, positiva och genomtrevliga människa.

Far var flykting

Kanske beror det på att hon som ung inte hade någon fast punkt i tillvaron, undrar den amatörpsykologiserande artikelförfattaren. Då glittrar det ånyo i Inger Jalakas ögon.

– Kanske, kanske inte. Jag föddes i Nässjö 1951, men hann väl knappast se den stan, säger hon. Min far var flykting från Estland och han släpade med resten av familjen till olika ställen när rastlösheten – som jag ärvt – kom över honom.

Hon vet inte vad hon ska svara när folk frågar varifrån hon kommer.

– Far slutade aldrig springa så jag är uppväxt i Nässjö, Enköping, Mariestad, Göteborg och Stenungsund, förklarar hon. Men när jag fyllt 18 flyttade jag hemifrån och hamnade i Göteborg. Här har jag också flyttat, fast inom en mer begränsad radie. Det är det rastlösa arvet…

Inger hade tänkt sig att bli geolog, textilkonstnär eller reklamtecknare när hon gick i skolan. Men där var hon så uppkäftig – det är hennes eget uttryck – att hon fick usla betyg med B i ordning och uppförande.

Uppviglaren Jalakas

– Lärarna tyckte att jag viglade upp klassen, säger hon leende. Så jag fick inte ens följa med på skolresan till London.

Helt förlorad tycks hon inte vara, för på vuxengymnasiet läste Inger på naturvetenskaplig linje och fick femma i alla ämnen. – Det var visst då jag ville bli geolog.

Inger hann med ett år på universitet och jobbade som elev på reklambyrå samtidigt som hon gick på slöjdis (Konstindustriskolan) på kvällarna.

råkade hon söka in på journalisthögskolan.

– Jag var väldigt energisk på den tiden.

På JH gick hon åren 1978-79 och träffade en man som hette Peter. De gifte sig och fick barn.

– Jag jobbade på TT, han på Göteborgs-Tidningen. Sen skilde vi oss. Jag sa upp mig för att frilansa. Men det var bara en kort tid, sedan jobbade jag några år på Volvos magasin Monitor.

Sedan kom ett barn till. Då sade hon upp för att frilansa igen.

– Det har jag gjort i tio år nu.

Det var på grund av journalistiken som Inger Jalakas började skriva böcker. Vissa saker av det som hon ville få fram fick inte plats i artiklar. Hon intresserade sig för ungdom och kom 1980 med debattboken Smockor & Smek. Holande läsning om ungdomstidningar som ingick i en serie om ungdomskultur. Femton år senare blev det en bok om barnprostitution, Bara Barn – om sexturism och slaveri, som hon skrev i vrede.

Upprördes av sexturism

Inger reste till sydostasien ett par gånger i slutet av 80-talet och blev upprörd över vad sexturismen gjorde med människor. Särskilt barn.

– Fast då jobbade jag på Volvo och kunde inte skriva om det. Men sen så jag ju upp mig. Reste tillbaka gång på gång och skrev artiklar. Men i dem blev inte allt sagt. Jag ville försöka förklara varför. Och så skrev jag Bara Barn.

– Och sen skrev jag Jävlar anamma, mamma Handbok i överlevnad för ensamma mammor. Av samma skäl. Vrede. Jag var så jävla trött på alla fördomar om ensamma mammor och deras barn. Det var då jag upptäckte att det var kul att hitta på.

Jag hittade på huvudpersonen Ina Denisovitj till Jävlar anamma. Hon fick skilja sig och träffa nya karlar. Där kunde jag använda sant som skulle bli för personligt om jag skrev om mig själv. Och sen blev jag inte av med henne.

Mina ämnen passar i deckare

Sedan fann Inger att hennes ämnen passar bra i deckarformen. Tillsammans med Ulla Trenter roade hon sig i boken Lustmord med att göra narr av Wallander, Winter m.fl.

– Och nu har jag skrivit den första i en tänkt deckartrilogi. Huvudperson i den boken är Ina Denisovitj bästa kompis Anna. Hon är händelsevis frilansjournalist, händelsevis ensam mamma och händelsevis ute och reser i Thailand.

Boken heter Krokodilens leende. Varför det?

– Det är de förbannade pedofilerna som spökar igen. Och min eviga vrede.

Så en debattbok till vill du inte ge ut?

– Egentligen bryr jag mig inte ett dugg om i vilken genre jag skriver. Det handlar bara om att hitta rätt förpackning till det jag vill ha sagt.

Så är det nog.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22