Iain Pears: Forskare i konsthistoria med deckare utan mord

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-1, Artikel

Iain Pears, en gänglig man som snart ska fylla 50, blev som så många andra deckarförfattare efter att ha varit journalist. Han var reporter för nyhetsbyrån Reuters i Italien, där han bevakade så skilda ting som idrott och vad Vatikanen hade för sig. Så doktorerade han med en avhandling om engelskt konstintresse på 1700-talet, lade reporterblocket åt sidan och skrev en deckare med titeln The Raphael Affair. Detta hände 1989 och gick så bra att han nu skriver på heltid.

Men det gick bra enbart utanför Sverige. Ingen av hans sju kriminalromaner om Jonathan Argyll och Flavia di Stefano vid italienska polisens avdelning för konststölder fick svenska förlagsredaktörer att nappa.

Mord i 1660-talets Oxford

Men för snart fem år sedan kom han med en bok som passade svenska kynnen. Det var en komplicerad mordhistoria som fick titeln Den fjärde sanningen – en gåta som utspelas i 1660-talets Oxford – och den blev ett litet genombrott. Därefter dök Drömmen om Scipio upp och Pears fick lov att lämna hustrun och de två sönerna hemma i Oxford för att komma till bokmässan i Göteborg och tala för varan.

Drömmen om Scipio är en roman som skulle kunna vara skriven av Umberto Eco. Den har tre århundraden som spelplats och handlar i grunden om hur kulturella och historiska skeenden påverkar människor runt om i världen.

Komplicerad berättelse

Ingen av hans böcker är särskilt lättläst, vilket författaren menar inte är mer än rätt och riktigt. Pears säger sig ha lagt ner så mycket möda på skrivandet, så läsaren bör också få det lite jobbigt. Att den dessutom saknat mordintrig har gjort den lite extra svår att marknadsföra som deckare.

Svårläst? Kanske inte ändå, men dramaturgin och berättartekniken är komplicerad. Handlingen är förlagd till Provence, dels på 400-talet när Västrom är på väg att förlora makten; under Digerdöden på 1300-talet och under den tyska ockupationen av Frankrike på 1940-talet. Tre män är huvudpersoner och Pears beskriver deras moraliska dilemman och kärleksbesvär. Han tvinnar personer och tidsepoker mycket intrikat och lyckas på så sätt berätta om hur historia och kultur påverkar hur de handlar. Goda människor kan bli fiendens medlöpare, de kan göra gott genom onda handlingar. Alla har en uppfattning om sin civilisation och om hur den ska räddas.

Låter det trist. Icke så. Förutom att Pears är kunnig historiker är han dessutom en vitsmakare av rang, som via hans penna är inte alltid en vits en saltomortal på humorns bakgård.

I alla de århundranden han beskriver finns en röd tråd – antisemitismen. På så vis är boken mörk och dyster. Civilisationskritiken är inte heller nådig. Han förklarar att Tyskland som ett civiliserat samhälle under Hitler använde sin civila administrations kunnande för att genomföra kriget och förintelsen. Det är civilisationens kunskaper som gör att man kan genomföra det man vill – sedan må det vara av godo eller av ondo.

Sen kan man fundera på en annan fråga: förlaget skriver på baksidan att man i den kan läsa om ”en märklig mordgåta som väntar på en upplösning”. Eftersom just den gåtan saknas får man nog vänta länge.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22