I Bogdanovichs kölvatten

Feb 3rd, 2008 | By | Category: 2002-4, Artikel

Det här är inte Sista föreställningen för DAST men för undertecknad “en sorts” Sista numret med gänget. En för mig dyrköpt erfarenhet är att man inte ska syssla med samma sak mer än tre år. Det behövs new kids (gubbs?) eller gals on the block. När jag gick med på att bli redaktör för DAST, sa jag att det inte fick bli längre än tre år. Orgien kom att vara i tre och ett halvt om man räknar det halvår då jag var t. f. Kör man år efter år i samma hjulspår bli man insnöad och tror sig oumbärlig. Det är sval1 all förnya sig. Man blir till sist lika förutsägbar som Goran Greider & Per T. Olsson.. Inga jämförelser i övrigt. Vid tre olika tillfallen har jag stött på ett intressant fenomen. Kritik har avfärdats inte med sakskäl utan med påståenden om avundsjuka. Sådana argument säger troligen mer om de som uttalar dem an om dem de yttras. Genom sig själv känner man ju andra. Men SJAL Var en missvisande rikslikare. Undertecknad ar rent allmänt sett en osedvanligt privilegierad människa; förmodligen avundsvärd. Jag firar inte min födelse (bara andras om så önskas) eftersom varje dag ar julafton. Tack vare duktiga kirurger i Lund som plockar stora cancergrejor ur folk lever jag på rejält tilltagen övertid. Att redigera DAST har satt extra knorr på min tillvaro. Ett oavlönat, snarast kostsamt privilegium, men det finns ju andra värden har i livet. Jag har fått putsa mitt invektivförråd. Jag har träffat mina medarbetare och andra spännande människor. Jag har lärt mig redigera i dator och scanna bilder. Ansvarige Helmuth Glöck har kanske inte alltid delat mina himlastormande, kulturpolitiskt inkorrekta och inopportuna åsikter, men har med beundransvärt tålamod låtit mig hållas. Jag tror inte att jag refuserat någon artikel. Däremot har jag nobbat flera (fast inte alla) noveller. Jag vet att det ar svårt att placera noveller, men DAST är inget novellmagasin. Från början har Kjell E. Genberg och Birgitta Härner och så småningom många andra stöttat mig. Nu gäller det att stötta den nye redaktören, Leif-Rune Strandell, känd för DAST-läsarna med sina artiklar och intervjuer. Jag påstår inte att det ska bli skönt att slippa bada i deckare, thrillers och sf, men tänker ägna mig mer åt djupdykning inom ramen för “tusen och en böjelse” jag har, för att uttrycka mig arabiskt. Min lyrikläsning släpar efter. Jag borde jobba mera med rörliga dokumentärer. Var lade jag nu ifrån mig min lettiska frimarkssamling och Den tibetanska dödsboken för tre och ett halvt år sedan? Vad kostar billigaste biljetten till Konstantinopel och Turkmenistan? Och jag har försummat Indien under DAST-åren. Jag ser fram emot att snart (april 2003) få åka mitt punktliga favorittåg New Delhi-AIlahabad och tillbakalutad genom fönstret beskåda eldflugorna i nattmörkret till skenskarvars dunk. Vågar jag fotvandra i Himalaya igen med de har sjuttioåriga knäna? Det bästa med DAST? Det är och förblir Du! Läsaren! Och hur är det Swedenborg kryptiskt säger? Kärlek till det Höga, kanske?BERTIL FALK



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22