Huvudpersonen kan leda rätt: Namnidentitet som verktyg för att jämföra kioskböckers titlar och innehåll

May 2nd, 2017 | By | Category: 2017-05 maj, Artikel

Av ANDERS N. NILSSON

Kioskböckers titlar kan ibland vara missledande när det gäller att upprätta identitet mellan översättning och originaltext, liksom mellan olika översättningar av samma originaltext. Problemen kan orsakas av multipla utgåvor med olika titlar på originalspråket, bristande information eller rent slarv. Att fel undgår upptäckt kan hänföras till den traditionella separeringen av böckers metadata och innehåll. Här föreslås att ledande karaktärers namn kan användas som en brygga mellan böckers titlar och innehåll om de rutinmässigt anges tillsammans med metadata. På detta sätt kan vi undvika att i grunden identiska texter behandlas som om de har olika ursprung.

Artikeln i pdf, bättre för utskrift: DAST Namnidentitet

Den som börjar titta närmare på kioskböcker slutar snart att förvånas när det gäller slarv och brott mot bokutgivningens alla oskrivna lagar. Det finns alltså alla skäl till att vara misstänksam och inte ta något för givet. Åtminstone inom westerngenren utgör flertalet i Sverige publicerade texter översättningar av engelskspråkiga original (Nilsson & Myrman 2013). I översatta böcker överlag föreligger två intressanta relationer, väl värda att titta närmare på: (1) den mellan den svenska titeln och originaltiteln, och (2) den mellan originaltiteln och bokens innehåll. En fråga att ställa sig är alltså: ”utgör den svenska text jag nu läser verkligen en översättning av den engelskspråkiga text som den anförda originaltiteln utgör en etikett för?”

Boktitlars väsen och egenskaper har dragit till sig en del intresse från litteraturvetare, och jag har själv tidigare gett en kortare översikt gällande västernböcker (Nilsson 2014a). Titlarna brukar tilldelas tre huvudsakliga funktioner (Genette 1988): (1) tillhandahålla ett namn för hantering av verkets identitet och individualitet, (2) ge en indikation om innehållet, och (3) väcka köplusten. En basal fråga är huruvida en boks titel utgör en del av själva texten eller bara kan ses som en mer fristående etikett (Wilsmore 1987).

Svaret på frågan beror mycket på vilken typ av litteratur det handlar om, och i fallet kioskböcker bör nog titeln framför allt ses som säljande och inte sällan även föränderlig. Ett bra exempel är den Pingvin-bok (nr 168, 1956) som på svenska heter Det gryr ingen morgon …, trots att originaltiteln uppges vara Overland Mail. Troligen har översättaren här lånat den finlitterära titeln från den svenska översättningen av Nelson Algrens roman Never Comes Morning från 1942. När olika titlar använts även på olika utgåvor på originalspråket kan det lätt uppstå problem med att upprätthålla en viss romans identitet, eller som Wilsmore (1987:408) uttrycker problemet: ”Succesful use of a title to refer to a work often depends on the capability of a community to sustain that connection over time.”

Jag vill här visa hur översatta kioskböckers titlar i enstaka fall utgör en otillräcklig grund för att upprätthålla deras identitet i förhållande till de engelskspråkiga originalen. Som ett komplement till titlarna vill jag rekommendera omnämnandet av huvudpersonernas namn, som bibliografiskt hjälpmedel och ett slags förenklad men fungerande länk till texternas innehåll.

Innehåll kontra metadata
Jag vill här peka på den existerande distinktionen mellan en boks innehåll och dess metadata. Medan bibliotekens katalogisering av böcker och försäljarnas listor hanterar metadata utgör själva texten man läser innehållet. Om man tar en kioskbok och river bort pärmen tillsammans med de ett eller två blad i inlagan som föregår själva texten så har man rent fysiskt separerat metadata och innehåll. Det är nu som regel endast två saker som kan upprätta en förbindelse mellan bokens två delar: (1) arksignaturen nederst i liten stil på varje nytt tryckark, och (2) reklamtexten på pärmens baksida (eng. blurb). Arksignaturer var vanligare förr och citerade som regel bokens titel och/eller bokseriens namn och nummer, dvs. en viss mängd metadata. En löpande titel inne i boken är extremt ovanlig i kioskböcker, men förekommer till exempel i Walt Slade nr 212, Semester i helvetet.

Reklamtextens längd och innehåll varierade avsevärt, men i bästa fall utgjorde den en kort sammanfattning av bokens innehåll. Det var inte heller ovanligt att den bara citerade några lösryckta meningar ur något av bokens mer aktionfyllda avsnitt. I värsta fall saknades den helt, som på tidigare nummer av Pingvin-böckerna, men dessa hade under en period i många böcker istället en sammanfattning av bokens innehåll på titelbladets baksida. Sammanfattningen flyttades i slutet av 1962 till sin normala plats på pärmens baksida. Speciellt B. Wahlströms böcker hade ofta även en reklamtext på smutstitelbladets framsida, vilken ibland var identisk med den på pärmens baksida, men även kunde tillföra ytterligare information om bokens innehåll. Relativt ofta innehöll reklamtexten namn på karaktärer som förekom i den aktuella berättelsen, och företrädesvis då huvudpersonen. Då kioskböcker hos oss som regel aldrig recenserades innehåller deras reklamtext inga omdömen.

Titelidentiteten osäker
Som läsare förutsätter man vad jag skulle vilja kalla titelidentitet (TI), dvs. att inom en och samma bok avser översatt titel och nämnd originaltitel samma berättelse av samma författare. Denna typ av identitet kan även föreligga mellan två eller flera böcker när separata översättningar med olika svenska titlar anför samma originaltitel och även författarens namn är detsamma. Denna situation är inte ovanlig bland svenska västernböcker, som inte alltför sällan förekommer i alternativa översättningar. TI kan som regel utläsas ur bibliotekskataloger som LIBRIS, utan egen tillgång till de aktuella böckerna, och kan sägas bygga endast på metadata om böckerna, vilket förstås är en begränsning. Då LIBRIS tyvärr ej i någon större utsträckning digitaliserat innehav av äldre kioskböcker, utgör Patrik Myrmans hemsida Serielagret en mer täckande, och även bättre illustrerad, katalog.

Som läsare antar man automatiskt att TI avspeglar en djupare verksidentitet (VI) mellan böcker vars text kan härledas till samma originalmanuskript. Det kan här röra sig om samma berättelse i olika språkdräkt, eller mellan två oberoende översättningar till samma språk. VI låter sig inte fastställas med mindre än att man läser de inblandade texterna i syfte att avgöra om de innehåller samma berättelse eller inte. Då olika utgåvor kan vara mer eller mindre förkortade är problemet inte alltid så enkelt som det kan tyckas.

Namnidentitet enkel och effektiv
I och med att TI inte alltid är att lita på och VI kräver tillgång till flera böcker, och dessutom är lite tidsödande att fastställa, finns ett uppenbart behov av någon mellanliggande nivå som är någorlunda säker och relativt enkel att hantera. Utifrån iakttagelsen att namn på karaktärer och platser som regel ej översätts, framför jag här namnidentitet (NI) som ett användbart alternativ. Denna typ av identitet grundas på en likhet i namn på ledande karaktärer och huvudsakliga platser, som regel småstäder och rancher, mellan böcker vars text kan härledas till samma originalmanuskript, dvs. samma ursprung. NI utgör en liten men viktig del av VI och kan även överlappa med TI när, som ofta är fallet, namn ingår i boktitlarna. Bland kioskböcker är det inte ovanligt att huvudpersonernas namn ingår i titlarna eller kan utläsas ur bokseriernas namn (Nilsson 2014b).

NI fungerar bäst för böcker med amerikanska original utan återkommande hjältar. I sådana böcker räcker det som regel med att jämföra huvudpersonens namn, då dessa inom en viss författares produktion tenderar att vara unika. Vanligen återges huvudpersonens namn i böckernas reklamtext, varför det lätt kan fastställas endast med tillgång till pärmbilder. Ett undantag är böcker som amerikanska Ace Double, i vilka två romaner är sambundna rygg mot rygg och reklamtext därmed saknas på pärmen. I flertalet bokserier med samma huvudperson kan den huvudsakliga antagonistens namn, när detta är unikt, läggas till huvudpersonens för fastställande av NI. Ett problem är här att antagonistens namn omnämns i reklamtexten mindre frekvent än huvudpersonens, varför tillgång till originalboken kan visa sig nödvändig.

Att jämföra karaktärernas namn endast utifrån vad som anges i böckernas reklamtext kan dock vara lite riskabelt med tanke på allt slarv som förekommer. Då det händer att namnen i reklamtexten är förvanskade eller felstavade rekommenderas en kontroll med bokens innehåll när så är möjligt. Ett exempel där två böcker fått reklamtexten förväxlad är Pingvinböckerna nr 551 och 552 från 1971.

För att bibliografier inte bara ska lista metadata utan även representera innehållet föreslår jag att även uppgift om huvudpersonens namn tas med, i likhet med hur jag listat den nordiska utgivningen av Ray Hogans böcker (Nilsson 2017). Underförstått bygger en sådan förteckning förutom på TI även på NI, vilket stärker kopplingen mellan översatta titlar och deras original. En bibliografi av detta slag skulle vara mycket användbar i de fall man önskar identifiera en originaltitel som inte finns angiven i den aktuella boken.

När titelidentiteten saknas eller är felaktig
Vanligen överensstämmer TI med NI och VI, och jag ska här se på de ovanliga fall där så inte är fallet. Upprättande av TI kräver att översättningarnas originaltitlar anges i böckerna. Det var dock på 1950-talet inte ovanligt att böcker saknade uppgift om originaltitlar, som i En Nyckel Bok eller Pingvin-böckerna. Då de förra hämtade huvuddelen av sitt material från amerikanska pulpmagasin och de senare från engelska böcker är originaltitlarna som regel mycket svåra att belägga i efterhand. Exempel på översättningar av amerikanska böcker utan originaltitlar återfinns bland annat i Topp Wild West från 1960- och 70-tal. Jag lägger här till de saknade originaltitlarna baserade på studier av böckernas innehåll:

  • Nr. 6, 1960, Will Cook, Revolverlagen = The fighting Texan
  • Nr. 29, 1963, Michael Scott, Logan City = Logan City
  • Nr. 126, 1972, Barry Cord, I galgens skugga = Gallows ghost
  • Nr. 127, 1972, Lee Floren, De hårda ryttarna = The hard riders
  • Nr. 128, 1972, William Hopson, De sista apacherna = The last Apaches
  • Nr. 129, 1972, J.E. Grinstead, Djävulens ryttare = When Texans ride
  • Nr. 130, 1973, Nelson Nye, Dödens bäste vän = Saddle Bow Slim
  • Nr. 131, 1973, L.L. Foreman, Förrädare mot sin ras = The renegade

I Longhorn nr 38 från 1972 kombineras avsaknad av originaltitel med ett innehåll som inte stämmer med varken titel eller författare, dvs. Döden i Abilene av William Hopson (Bild 1). Bokens innehåll har Wyatt C. Bannister (= Rune S. Mantling) som upphovsman och fanns tidigare utgivet 1962 som Hämnaren från Texas i Topp Wild West nr 23 (Nilsson 2016).

Bild 1

Bild 1. Longhorn nr 38 från 1972 ska enligt pärmen innehålla romanen Döden i Abilene av William Hopson, men innehåller egentligen Wyatt C. Bannisters roman Hämnaren från Texas, redan utgiven 1962 som Topp Wild West nr 23. Även om uppgift om originaltitel saknas för Hopsons roman leder den svenska titeln tankarna till Hopsons bok Long Ride to Abilene, redan utgiven i svensk översättning 1960 och 1969

En trivial orsak till missledande TI är att förlaget helt enkelt råkat förse boken med en felaktig originaltitel. Ett danskt exempel på detta återfinns på Bild 2.

Bild 2

Bild 2. I den danska boken Seksløberens sejr från 1958 (En Texas Bog 27) anges originaltiteln felaktigt som Six-Gun Vengeance medan själva innehållet utgör en översättning av Ray Hogans roman The Friendless One från 1957.

I Sverige kastade Wahlströms 1982 om originaltitlarna i bok nr 9 och 10 i andra utgåvan av serien om Morgan Kane. En skenbar avsaknad av TI mellan olika översättningar till samma språk kan föreligga trots att såväl originaltitlar som översatta titlar är olika. Detta förhållande orsakas som regel av att originaltexten föreligger i olika utgåvor med olika titlar, vanligen en amerikansk och en brittisk. Två olika svenska översättningar kan då ha utgått från olika originalutgåvor med olika titlar. Ett exempel på detta förfarande återges i Bild 3.

Bild 3

Bild 3. Ray Hogans roman The Last Shoot-Out utkom i USA 1958 och året därpå i England under titeln Six Shooter from Socorro. Då de två svenska utgåvorna från 1963 och 1973 utgått från olika engelskspråkiga versioner anges i dem olika originaltitlar. Man förleds härav att tro att det rör sig om två olika texter.

Tre andra exempel är följande:

  • Barry Cords roman Utan val i Sheriff nr 6, 1964, i original The masked gun, Ace Books 1963, avser samma verk som Tågrånet i Sheriff nr 82, 1971, i original Bound for bounty, Robert Hale 1971.
  • Nelson Nyes roman Ryttare i natten i Silver Star nr 6, 1960, i original Riders by night, Dodd Mead 1950, avser samma verk som I morgon död i Topp Wild West nr 63, 1966, i original Rustlers of K.C. Ranch, London Partridge 1950.
  • Matt Chisholms roman Hans sista kula i Bravo nr 59, 1967, i original The last gun, Panther 1966, avser samma verk som McAllister – förföljaren i McAllister nr 13, 1972, i original McAllister strikes, Panther 1969.

Matt Chisholm (pseud. för Peter Watts) är även inblandad i ett fall där inte bara titlarna, utan även författarnamnen, skiljer sig mellan utgåvorna. Det gäller romanen My gun is justice (Panther 1966) med Cy James som författare, senare utgiven som McAllister justice (Panther 1969) av Matt Chisholm. Den tidigare utgåvan finns på svenska från 1966 som McAllister – mördare jagas i översättning av O. Lilljequist (Pingvin-bok nr 433), medan den senare på svenska 1971 i Tommy Schinklers översättning fick heta McAllister – i blint hat (McAllister nr 8).

Ett troligen mycket sällsynt fall av missledande TI återfinns bland de olika nordiska utgåvor i vilka Ray Hogans The Shotgunner uppges som originaltitel (Nilsson 2017). Upphovet till problemet ligger i att man i USA gett ut två olika berättelser av författaren under en och samma titel (Bild 4).

Bild 4

Bild 4. Trots att titlarna är identiska innehåller de två olika amerikanska utgåvorna av Ray Hogans bok The Shotgunner två helt olika berättelser. Då i de två svenska utgåvorna samma originaltitel anges blir det svårt att avgöra vilken av de två berättelserna som egentligen avses.

Då de båda berättelserna har samma huvudperson och utspelar sig på samma plats krävdes det ingående studier av själva texterna för att separera de olika utgåvorna.

Namnidentitetens begränsningar
NI fungerar bäst när huvudpersonens namn är unikt i den aktuella författarens produktion. Problem uppstår lätt i serier av böcker med samma huvudperson(er). Min tidigare studie av de namngivna karaktärerna i Kjell E. Genbergs 55 böcker om hjälten Ben Hogan visade på en gradvis övergång från Hogan som är med i alla böcker till de karaktärer som är unika för en viss bok (Nilsson 2015). Problemet blir då att veta hur frekvent en viss karaktär förekommer utan att behöva studera samtliga böcker i detalj. Nu var ju böckerna om Ben Hogan skrivna på svenska, men problemet med NI föreligger ändå från en dansk eller finsk horisont där olika urval av böckerna förekommer i översättning.

Förutom problemet att hitta karaktärer med unika namn bygger bruket av NI på att namnen inte översätts utan behålls oförändrade. Vid sidan av mina egna observationer talar även förhållandet att någon geografisk eller tidsmässig överföring inte förekommer i västernlitteraturen för detta. Ett bra exempel på geografisk överföring inom kiosklitteraturen är den norske detektiven Knut Gribb, som i svensk översättning bland annat kom att kallas Harald Ask och förses med Göteborg istället för Oslo som hemort (Wopenka & Nordberg 2000).

Västernbokshjältar som försetts med olika namn i olika regioner återfinns bland den australiska författarpseudonymen Marshall Grovers många böcker. Originalens Larry Valentine och Stretch Emerson fick i USA heta Larry Vance och Streak Everett, medan de i Skandinavien blev kända under namnen Bill Valentine och Ben Emerson, dvs. Bill och Ben.

Skälen till namnbytena var i detta fall främst legala, och av samma skäl fick Grovers hjälte Big Jim Rand byta namn till Nevada Jim Gage när författaren bytte förlag till Horwitz. Trots att Jim hos oss är tänkt att heta Rand, har han av misstag fått heta Gage i bok nr 38 i serien om Big Jim, Svarta Masken. Författarpseudonymen ändrades i USA till Marshall McCoy, vilken används även på ett fåtal böcker i Australien och även på fyra böcker hos oss. Trots att alla fyra i original handlar om Jim Gage har hans namn i två av de svenska böckerna ändrats till Jeff Grant respektive Bob Gold (Präriebok nr 186 & Pyramidbok nr 386).

En annan västernhjälte med namnförbistring är Walt Slade, med egen bokserie i Sverige mellan åren 1960 och 1982. Karaktären, som var en Texas Ranger, hette först Jim Hatfield när han i slutet av 1930-talet dök upp i pulpmagasinet Texas Rangers. Berättelserna trycktes under kollektivpseudonymen Jackson Cole, och skrevs egentligen av bland andra A. Leslie Scott. Att Scott sen skrev om Hatfield för ett annat förlag gillades förstås inte, varför han efter ett tjugotal titlar tvingades ändra namnet till Walt Slade, en figur han själv skapat, och började kalla sig Bradford Scott som författare. Även om en del av historierna om Jim Hatfield i Sverige utgetts med namnet bibehållet har flertalet fått namnet ändrat till Walt Slade, och författarnamnet har genomgående varit Jackson Cole.

I de bokserier där hjältarnas namn förekommer i flera olika varianter blir problemet att fastställa identitet mellan texter trots att namnidentitet ej tycks föreligga mellan huvudpersonerna. En möjlighet är här att ta fasta på att övriga namn i berättelserna behållits oförändrade och med hjälp av dessas identitet jämföra en viss utgåva med originaltexten. Man kan här tala om en skiktad namnidentitet.

De ledande karaktärernas namn kan även bytas i syfte att dölja medvetna plagiat. Alex Jackinson (1987) nämner ett fall där en missnöjd läsare kontaktat det aktuella förlaget och angett att den bok han läst förutom karaktärernas namn var identisk med den hyllade författaren Luke Shorts roman High Vermillion från 1947. Den falske författaren Bob Haning hade satt detta i system och hans agent hade i sin tur sålt det aktuella manuskriptet till förlaget Belmond-Tower som gett ut den 1973 under namnet Strike at Cripple Creek. Att det hela uppmärksammades berodde alltså helt på att en uppmärksam läsare hade ett gott minne för böckers innehåll.

Källor

  • Genette, Gérard, 1988: Structure and functions of the title in literature. Critical Inquiry 14(4):692-720.
  • Jackinson, Alex, 1987: The romance of publishing: An agent recalls thirty-three years with authors and editors. Associated University Presses.
  • Nilsson, Anders N. 2014a: Westernpockets paratext är bara peritext. DAST Magazine 26:e januari 2014.
  • Nilsson, Anders N. 2014b: Big Jim, Bill & Ben, Cactus Jim och Coyote: Om flytande gränser mellan namn på hjältar, bokserier och böcker. DAST Magazine 4:e november 2014.
  • Nilsson, Anders N. 2015: Ben Hogan rider igen, del 4: De namngivna karaktärerna. DAST Magazine 31:a augusti 2015.
  • Nilsson, Anders N. 2016: William Hopsons nordiska utgåvor har hanterats olika. DAST Magazine 3:e november 2016.
  • Nilsson, Anders N. 2017: Den nordiska utgivningen av Ray Hogans många västernromaner: en bibliografi. DAST Magazine 22:a februari 2017.
  • Nilsson, Anders N. & Patrik Myrman, 2013: Populärpocketböcker inom västerngenren i Sverige – en kartläggning. DAST Magazine 13:e oktober 2013.
  • Wilsmore, S. J. 1987: The role of titles in identifying literary works. The Journal of Aesthetics and Art Criticism 45(4):403-408.
  • Wopenka, Johan & Nils Nordberg, 2000: Knut Gribb – ved Göteborgspolisen, s. 199-208, i: Nils Nordberg, 2000: Døden i kiosken: Knut Gribb og andre heftedetektiver. Oslo: Bladkompaniet.
Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22