Hur vanligt var det att omslagsillustratörernas namn fanns tryckta i amerikansk westernpocket?

Jan 16th, 2022 | By | Category: 2022-01 jan, Artikel

Av ANDERS N NILSSON

En stor andel av omslagsmålningarna på svensk westernpocket hade tidigare använts på böcker i USA. Då de aktuella illustratörernas namn saknas i de svenska böckerna kan man fråga sig om namnen kan hämtas från de amerikanska? Ett urval av de största amerikanska förlagens västernutgåvor studerades med avseende på illustratörernas omnämnande och omslagsbildernas användning i Sverige. Resultatet är nedslående i och med att namnen nämns i endast var fjärde bok och ca var femte omslagsbild använts i Sverige. Sammantaget innebär det att endast kring 5 procent av de amerikanska böckerna kan ge svaret. Böcker från Dell framstod som mest givande.

Artikeln i pdf, bäst för utskrift: Amerikanska omslag

Svensk westernpocket utgiven under 1900-talets andra hälft saknade som regel uppgifter om vem som målat omslagsbilderna (Nilsson 2018). Bilder från amerikanska böcker dominerade på den svenska motsvarigheten under början av 60-talet, men kom efter bara några år att blandas med bilder av spanskt ursprung. För identifieringen av de aktuella amerikanska illustratörerna är man hänvisad till att tolka deras eventuella signaturer på omslagsbilderna eller söka efter uppgifter via Google, främst från bokannonser på sajter som Ebay eller AbeBooks, gällande de amerikanska utgåvor på vilka bilderna tidigare använts. Främst genom bildernas beskärning och de grafiska elementens placering på sidan föreligger en slumpmässighet när det gäller signaturernas synlighet. Frågan är öppen huruvida även bokannonsernas uppgifter om illustratörernas namn är mer slumpmässiga eller följer vissa mönster. Mest troligt har uppgifterna hämtats från eventuella signaturer i de fall illustratörens namn inte finns tryckt i själva boken.

Efter att ha fått tillgång till en större mängd amerikansk westernpocket vill jag här undersöka i vilken omfattning de aktuella illustratörernas namn tryckts i böckerna, på titelbladen eller på pärmen. Materialet har delats upp främst efter olika förlag och tidsperioder. Förutom de åtta förlag som behandlas här hade många av de svenska böckernas omslagsbilder i USA använts på böcker från Avon, Belmont eller Belmont Tower, Crest och Pyramid Books. Flera andra förlag var representerade, men inte så rikligt som dessa. Rent praktiskt är alltså den fråga jag söker besvara om illustratörens namn går att hitta i den bok där den aktuella bilden först använts, eller inte?

Studerat material
Studien baserar sig på 358 amerikanska westernpocket från åtta olika utgivare i egen ägo, för vilka noterades signaturer på omslagsbilderna respektive observation av omslagsillustratörernas namn i tryck. De amerikanska omslagsbilderna matchades mot svensk westernpocket varvid användning av samma bilder noterades. De amerikanska bokomslagen kan ses på hemsidan BookScans, medan de svenska visas på Patrik Myrmans hemsida Serielagret. I texten har de amerikanska boknumren satts med fet stil.

Ace
Ace Publishing började ge ut pocketböcker 1952 och gjorde sig snabbt ett namn inom SF och blev kända för sina dubbelböcker, bundna tête-bêche. I början av 70-talet köptes Ace först av Charter och något senare av Grosset & Dunlap, vilka i sin tur gick upp i Putnam som då även ägde Berkley. Penguin-gruppen tog i sin tur över Putnam 1996 och fortsatte driva Ace som ett rent SF-imprint.

I ingen av mina 44 Ace-böcker från 70- och 80-tal anges namnet på den som målat omslagsbilden. Många av böckerna saknar dessutom tryckår. Endast en av omslagsbilderna har använts i Sverige. Det gäller Ace 73425-125 från 1982, Rogue’s Rendezvous av Nelson Nye, med omslagsbild av Victor Prezio. I Sverige har bilden använts på två olika böcker: Longhorn nr 79 från 1977, Gillrad fälla (Maverick Marshal) av Nelson Nye, och Prärie nr 193 från 1982, Den sista revolvern (The Last Gun) av Marion Christie (Bild 1).

Bild 1

Bild 1. En amerikansk och två svenska utgåvor med samma omslagsbild av Victor Prezio kombinerad med tre olika titlar: (vä) Ace nr 73425 utan tryckår, (mitt) Longhorn nr 79 från 1977, och (hö) Prärie nr 193 från 1982. Prezios signatur, placerad under ridhästens bakben, är fullt synlig på den högra bilden, men på den vänstra skymd av gul cirkel och på den mittersta av bokens titel. På både vänstra och högra bilden sträcker sig bilden över ryggen till pärmens baksida.

Ballantine
Ballantine Books började ge ut pocketböcker 1952 och deras koncept var att ge ut samma titel som pocket och inbunden samtidigt, i samarbete med andra förlag som Houghton Mifflin. Ballantine köptes upp av Random House 1973.

I endast en av mina tolv böcker från åren 1952–1972 anges omslagsartistens namn. Det är Gino d’Achille som uppges ha målat bilden på bok nr 02989-5 från 1972, Hell Hole av John Hunter. Bilden har mig veterligt inte använts på någon svensk bok. Två andra av Ballantines omslag kan ses även på svenska böcker. Bilden av en för mig okänd illustratör på bok nr 429K från 1960, The Last Scout av Will Cook, användes även på svenska Silver Star nr 43 från 1964, Snabbast av alla? (Long Run) av Nelson Nye. Mel Crairs målning på bok nr 214 från 1957, High Vengeance av Frank O’Rourke, har använts på två svenska böcker: först på Pyramid nr 56 från 1958, Överlöparen (Renegade of Rainbow Basin) av Hal G. Evarts, och därefter även på Walt Slade nr 244 från 1979, Flodspåret (Death Rides the River Trail) av Jackson Cole (Bild 2).

Bild 2

Bild 2. En amerikansk och två svenska utgåvor med samma omslagsbild av Mel Crair kombinerad med tre olika titlar: (vä) Ballantine nr 214 från 1957, (mitt) Pyramid nr 56 från 1958, och (hö) Walt Slade nr 244 från 1979. Crairs signatur placerad i nedre vänstra hörnet på den amerikanska boken, men bortbeskuren från de båda svenska böckerna. Bilden på Pyramid-boken till synes manuellt kopierad.

Bantam
Bantam Books, med en tupp som symbol, startades 1945 med konceptet att producera billiga pocketutgåvor baserade på tidigare inbundna utgåvor från de olika förlag som ingick i samarbetet. Andelen västerntitlar var hög under främst 40- och 50-talen. Bantam köptes upp av Grosset & Dunlap 1964 och har därefter ingått i en rad olika fusioner för att 1998 hamna hos Random House. Deras västernutgivning har dominerats av ständigt nya utgåvor av Louis L’Amours många romaner.

Omslagsillustratörens namn återfinns endast i 21 av mina 127 amerikanska pocketböcker utgivna av Bantam inom västerngenren. Sex av böckerna med namn är från 1948–1949 och två från 1956, medan resten är från 1982 och framåt. I grova drag var man bra på att namnge illustratörerna 1949 och efter 1988, medan det i mellantiden endast förekom i några enstaka fall.

Endast sju av alla omslagsbilderna har använts på svensk västernpocket. Två av dessa är anmärkningsvärda då de är de enda av mina totalt 390 amerikanska westernpocket där kombinationen av omslagsbild och text var densamma såväl i USA som i Sverige. Båda böckerna ingår i Louis L’Amours Sackett-serie: nr 8 The Lonely Men, Bantam 25507 från 1985, i Sverige Sacketts nr 9 från 1991, Viddernas män, och nr 15 Ride the Dark Trail, Bantam 27682 från 1986, i Sverige Sacketts nr 12 från 1991, Det kom en man.

Den första boken i Wahlströms serie Bästa Västern från 1970, Clayburns hämnd (Last Train to Bannock) av Al Conroy, har samma omslagsbild av Frank McCarthy som Bantam nr A2512 från 1963 (och 14534 från 1981), Fallon av Louis L’Amour. Detsamma gäller Wahlströms serie Sheriff där nr 1 från 1964, Jagad (The Border Guidon) av Gordon D. Shirreffs, har samma bild av William George som Bantam nr 1547 från 1956, Adobe Walls av W.R. Burnett, båda avbildade i Nilsson (2018).

Ytterligare en av de resterande Bantam-omslagsbilderna (nr 1925 från 1959) har använts av Wahlströms, nämligen på Mustang nr 87 från 1965, En måste offras (Hell to Hallelujah) av Ray Hogan. De två av mina Bantam-omslag som använts av Wennerbergs är: (1) Bantam nr H5273 från 1963, The First Fast Draw av Louis L’Amour, även på Nyckelbok nr 649 från 1966, Ingen undgår sitt öde (Nemesis of Circle A) av Reese Sullivan, och (2) Bantam nr 1654 från 1957, Wagon Train av John Prescott, även på Pyramid nr 290 från 1969, De sista apacherna (Fort Starke) av Wade Everett.

Berkley Medallion
Berkley Books började ge ut pocketböcker 1955, och började efter ca 250 böcker, i samband med ett byte av format, använda namnet Berkley Medallion. De köptes upp av Putnam 1965, vilka i sin tur köptes upp av Penguin 1996.

De åtta westernpocket jag har från Berkley med tryckår mellan 1964 och 1975 saknar alla uppgift om omslagsillustratörernas namn. Då bilderna från fyra av böckerna använts även i Sverige är de ändå av intresse. Noterbart är att de tre böckerna med nr 2393 från 1973, 2822 och 2899 från 1975, alla har omslag hämtade från Spanien, varav ett signerat av Noiquet (Bild 3). Alla dessa tre bilder har använts även i Sverige tidigare än i USA, på Bill och Ben nr 99 från 1970, Walt Slade nr 123 från 1967 respektive Nyckelbok nr 659 från 1967 (tidigare belagt av Nilsson 2019). Den fjärde matchningen gäller John Duillos omslagsbild på Berkley Medallion N2859 från 1975, Wolf Moon av Sam Victor, använd i Sverige spegelvänd på Mack & Joe nr 63 från 1979, Banditernas stad av Tom Dutchman (Bild 3).

Bild 3

Bild 3. John Duillos omslagsbild på Berkley Medallion N2859 från 1975 (vä) användes i Sverige spegelvänd på Mack & Joe nr 63 från 1979 (mitt, scan från Serielagret). Av de spanska bilder som användes av Berkley kan den signerad av Noiquet på bok nr 2899N från 1975 (hö) även ses tidigare på svensk Nyckelbok nr 659 från 1967.

Dell
Dell Publishing var tidigt stora på pulpmagasin och gav även ut massor av serietidningar. De började ge ut pocketböcker redan 1942 med påkostade omslag och blev kända för sina ”mapbacks” med detaljerade kartor på baksidan.

Omslagsillustratörens namn är angett i hela 30 st av de 39 westernpocket från Dell jag har med tryckår mellan 1950 och 1976 De böcker som saknar namn är alla från 70-talet. Illustratörens namn var från början placerat på titelbladet, men från och med 1959 som regel nertill på bakpärmen, ofta med texten satt vertikalt (Bild 4).

Bild 4

Bild 4. Pärmens fram- (vä) och baksida (mitt) på första tryckningen från 1960 av Dell First Edition A205. Notera illustratören Mal Thompsons namn i nedre högra hörnet på baksidan. Samma omslagsbild användes i Sverige 1976 på Bullet Western nr 6 (hö, scan från Serielagret).

Hälften av alla Dell-böckernas omslagsbilder, 19 st, har använts även på svenska westernpocket mellan 1963 och 1976. På grund av det höga antalet böcker matchar jag här bara numren och namnger illustratörerna när de är kända:

DELL 1020 1960 John Leone – Pyramid 193 1963, D295 1960 Mal Thompson – Nyckelbok 591 1963, 1st ed A205 1960 Mal Thompson – Bullet Western 6 1976, D409 1961 Carl Hantman – Mustang 140 1969, D429 1961 John Leone – Bill och Ben 6 1963, 9008 1962 George Gross – Pyramid 196 1963, 4491 1963 Frank McCarthy – Pyramid 198 1963, 9188 1963 George Gross – Silver Star 42 1964, L0566 1963 Frank McCarthy – Sheriff 3 1964, 1681 1966 Tom Beecham – Mustang 153 1970, 9233 1966 Carl Hantman – Nyckelbok 660 1967, L0775 1966 Tom Adams – Sheriff 108 1974, 6461 1968 Frank McCarthy – McAllister 18 1973, 7783 1968 Stanley Borack – Sheriff 57 1968, 4288 1970 okänd – Bästa Västern 12 1972, 3326 1970 Carl Hantman – Wild West 6 1971, 7518 1972 okänd – Kaliber45 20 1973, L0874 1972 okänd – Kaliber45 38 1976, 4943b 1973 okänd – Wild West 38 1976.

Dells system för numrering av sina utgåvor var mycket komplicerat och de fyrsiffriga numren var inte rent kronologiska utan även kopplade till boktitlarnas begynnelsebokstav (BookScans 2021). Men man var länge duktiga på att namnge sina omslagsillustratörer, även om man kanske inte alltid ska lita blint på de uppgifter som ges. I Dell D169 från 1954, Roads from the Fort av Arvid Shulenberg, uppges illustratören vara Lu Kimmel. Då bilden i fråga är tydligt signerad av M. Hooks, får man ändå tro att det är Mitchell Hillary Hooks som målat den. Men det bästa är förstås när namnet som nämns i boken stämmer överens med en läsbar signatur på bilden.

Gold Medal
Fawcett Publishing startade sin pocketserie Gold Medal 1950 med nr 101 och blev först med att ge ut originaltexter som pocket, istället för att som brukligt var hämta materialet från tidigare utgivna inbundna böcker eller från pulpmagasin.

Av de 48 westernpocket från Gold Medal jag har från åren 1955 till 1970 är det bara i de tre äldsta, från åren 1955 till 1957, som omslagsillustratörens namn finns omnämnt, och då på titelbladets framsida. Det högsta numret jag sett med namnet utsatt är en deckare från 1957 med nr 691. Men Gold Medals västernomslag användes flitigt på svenska böcker och hela 28 av de 48 jag har, är belagda. Flera av dessa bilder har tolkningsbara signaturer av framstående illustratörer. På grund av det höga antalet böcker matchar jag här bara numren och namnger illustratörerna när de är kända:

GOLD MEDAL 542 1955 Robert E. Schulz – Topp 17 1961, 672 1957 Frank McCarthy – Mustang 45 1961, 713 1957 okänd – Topp 87 1969, 722 1958 Harry Schaar – Pyramid 61 1958, 723 1958 okänd – Pyramid 68 1958 & Topp 27a 1963 & Bravo 27 1964, 760 1958 okänd – Pyramid 81 1969, 788 1958 Darcy – Pyramid 89 1959 & Topp 39 1964, 932 1959 okänd – Mustang 49 1961, 943 1959 Jerry Allison – Pyramid 107 1960, 958 1960 okänd – Pyramid 122 1960, 974 1960 Frank McCarthy – Pyramid 43 1957, 978 1960 okänd – Pyramid 127 1960, 1016 1960 okänd – Pyramid 137 1961, 1111s 1961 okänd (1st printing 741 1958) – Pyramid 129 1960 & Mustang 97 1966, 1154s 1961 Bill Johnson – Sheriff 10 1965, 1167s 1961 Frank McCarthy – Topp 30 1963, 1168s 1961 okänd – Pyramid 162 1962, 1233s 1962 okänd – Topp 29 1963 & Sheriff 53 1968, 1250s 1962 okänd – Pyramid 92 1959 & Topp 28 1963, 1295s 1963 okänd – Pyramid 208 1963, 1300s 1963 Frank McCarthy – Pyramid 88 1959, 1305s 1963 Bill Johnson – Topp 40 1964, 1309s 1963 Darcy – Pyramid 89 1959 & Topp 39 1964, 1689k 1966 Lu Kimmel – Pyramid 97 1959, 1795d 1967 okänd – Topp 27b 1963, 1951 1960 Lu Kimmel – Mustang 36 1960, 1995D 1968 okänd – Walt Slade 97 1965, 2172D 1969 Robert E. Schulz – Topp 17 1961, 2246R 1970 okänd – Kaliber45 8 197.

Flera av Gold Medals omslagsbilder kom i Sverige att användas på fler än en bok (Bild 5). Även i Amerika återkom samma bild som regel på senare tryckningar med några års mellanrum. I de senare utgåvorna kan tryckåret vara svårt att hitta, och då copyrightåret anges tydligt händer det i annonser ofta att detta feltolkas som tryckåret. Men omtryckningarnas aktuella tryckår kan även finnas skrivet med liten text på sista textsidan.

Bild 5

Bild 5. En amerikansk och två svenska utgåvor med samma omslagsbild av okänd illustratör kombinerad med tre olika titlar: (vä) Gold Medal nr s1111 från 1961, (mitt) Pyramid nr 129 från 1960, och (hö) Mustang nr 97 från 1966. Bild osignerad på alla tre omslagen, men stilmässigt påminnande om Frank McCarthy.

Pocket Books
Pocket Books var först ut i USA när de redan 1939 myntade begreppet pocketbok och började ge ut sina massupplagor. Förlagssymbolen blev kängurun Gertrude, under en period designad av Walt Disney. De använde även Cardinal och Perma som imprints. Pocket Books köptes upp av Simon & Schuster 1966. Från och med 1948 hade böckerna omslagsillustratörens namn tryckt på pärmens baksida, en nyhet som infördes av art director Sol Immerman (Schreuders 1981). Av någon för mig okänd anledning upphörde man med detta 1960 då böckerna fick fyrsiffriga nummer som började med 6000.

Tyvärr användes inga av de 33 namngivna omslagen jag sett på svenska böcker. Men däremot kom följande två bilder från totalt 58 sedda böcker att användas hos oss: (1) 6145 från 1962 med omslag av Jerome Podwill, Three Guns from Colorado av Peter Field, även på Pyramid nr 152 från 1961, Daggryningen (The Daybreakers) av Louis L’Amour, och (2) 6201 från 1963 osignerad, Riders of the Outlaw Trail av Peter Field, även på Bill och Ben nr 407 från 1992, Banditjakten (Bandido Hunters) av Marshall Grover.

Signet
Signet var den skönlitterära grenen av New American Library (NAL), som bröt sig ur Penguins amerikanska organisation 1948. De tog snabbt över stora delar av marknaden och var Amerikas största utgivare av pocketböcker i slutet av 50-talet, mycket tack vare sina säljande omslag. NAL köptes av Times Mirror 1960 och efter en del ytterligare övergångar återvände NAL till Penguin 1987.

Omslagsillustratörens namn saknas i alla de 18 böcker från Signet jag tittat i, utgivna mellan åren 1948 och 1968. Men fyra av bilderna har använts även på svenska böcker, alla utom den sista målad av Frank McCarthy: (1) Signet D2010 från 1961, The Life and Death of Clay Allison av Ray Hogan, även på Walt Slade nr 68 från 1963, Dödsträsket (Pirate’s Roost) av Jackson Cole, (2) S2200 från 1962, The Duke av William R. Cox, hos oss först på Prärie nr 40 från 1964, Ödesranchen (Voice of the Gun) av Gordon D. Shirreffs, och därefter på Pyramid nr 291 från 1969, Laglös stad (Gunsmoke over Big Muddy) av Frank O’Rourke, (3) G2334 från 1963, The Tarnished Star av Lewis B. Patten, även på Bill och Ben nr 34 från 1965, Bill och Ben i den dödsdömda staden (Ride Slow, Ride Wary) av Marshall Grover, och (4) D3571 från 1968, Legend in the Dust av Frank O’Rourke, även på Prärie nr 97 från 1969, Hängning i Pulpit Rock (Hanging at Pulpit Rock) av Lee Leighton.

Slutord
En viktig skillnad mellan omslagsbildernas roll i USA och i Sverige var att de var specifika, dvs. komponerade för just den text de illustrerade i USA, medan i Sverige bilderna fick illustrera böcker med helt andra texter (Nilsson 2018). För de amerikanska böckerna kan man då studera, vilken scen i texten som omslagsbilden kan kopplas till, liksom dess grad av generalitet. Intressant blir här Bantams sätt att 1949 presentera omslagsbilden tillsammans med den aktuella illustratörens namn, dvs. i text koppla ihop den med en av romanens specifika scener, på smutstitelsidans baksida. Jag har observerat denna praktik i sju böcker, mellan nummer 203 och 726 (Bild 6). Den beskrivande texten fanns kvar under 1950, men illustratörens namn fanns inte längre med. Under denna innovativa period i Bantams tidiga historia testades även ett ovanligt system avseende böckernas numrering enligt vilket första siffran var knuten till genren, med 200 till 299 avsatta för western (Schreuders 1981). Från och med bok nr 700 gick man tillbaka till en rent kronologiskt grundad numrering.

Bild 6

Bild 6. Två tidiga Bantam-omslag av Bob Doares med tillhörande text från smutstitelbladets baksida: (vänster & ovan) nr 203 från 1948, (höger & nedan) nr 211 från 1949.

Jag tycker mig ha sett en större benägenhet att i pocketböckerna namnge fotografer än illustratörer. Det hände ju att man på de amerikanska böckerna ville ha en bild på författaren, speciellt om han hette Louis L’Amour. Eller att man i marknadsföringen ville utnyttja att en roman man tidigare gett ut hade filmats genom att på återutgåvan köra några movie stills på omslaget eller på ett tillagt skyddsomslag. Då var det plötsligt viktigt med copyright.

Piet Schreuders antyder i sin bok att det var den hårda konkurrensen mellan förlagen som gjorde att man var benägen att hemlighålla namnen på de illustratörer man anlitade. En art director säger där 1963 i en intervju att på grund av konkurrensen illustratörernas namn var ”top-secret information” (Schreuders 1981, s. 117). I förlängningen kan vi här även ha ett skäl till att man i vissa fall till och med inte ens tillät att omslagsmålningarna var signerade.

För att vara användbara för att fastställa omslagsillustratörernas namn på de svenska böckerna krävs av de amerikanska böckerna dels att namnen framgår, och dels att målningarna faktiskt använts även på de svenska böckerna. Av de 358 amerikanska böcker jag nu studerat är det 88 som namnen nämnts i och 67 av omslagsbilderna har belagts på svenska böcker. Men det är bara 17 böcker eller 5 procent som uppfyller båda kriterierna samtidigt. Användbarheten stiger något om man lägger till även de läsbara signaturer, vilka ej framgår på de svenska bokomslagen. Slutsatsen måste ändå bli att de omslagsbilder på svenska böcker man kan belägga illustratörens namn genom att titta i amerikanska böcker är relativt få.

Det är även stora skillnader i användbarhet mellan de åtta studerade amerikanska förlagen. Bra på att sätta ut illustratörernas namn var framförallt Dell och Pocket Books, medan det var på Dells och Gold Medals böcker som många svenska bokomslag användes för första gången. Vinnaren blir här utan tvivel Dell, och av de förlag som inte ingick i studien har jag en känsla av att främst Pyramid Books vore värda lite uppmärksamhet. Svenska Wennerbergs hämtade ju namnet på sin långkörare Pyramid-böckerna från just det förlaget och återanvände även många av deras omslagsbilder.

Källor

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22