Hur man skaffar sig ett bokberg

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-2, Artikel

Av BJÖRN VINBERG

Detta är historien om Bok-Karlsson och hans fantastiska Berg:

Erik Karlsson föddes i början av 20-talet i en bondgård i Okene socken i Halland. Han dog fattig i Stockholm 1993, fattig på allt utom böcker. Han efter lämnade 300.000, kanske 400.000 böcker.

Böckerna låg stuvade på tre platser i huvudstaden: i källaren under polisens lokaler i Farsta, i en källare i Hallonbergen, i en källare på Artillerigatan.

Långtradarna gick i pendeltrafik när lagren tömdes. Om man fraktat bort dem på järnväg hade del krävts ett lagom långt godståg.

Säljare av dödsboet var Bok-Karlssons enda släkting, en broder. Köpare var Leif Lindberg och bröderna Jerker och Ola Persson. Leif driver bland unnat Tryckeriförlaget i Täby och boksamlartidskriften Alla Tiders Böcker. Perssönerna äger tidningsmakarföretaget Svenska Manus på Björkö i Roslagen plus postorderantikvariatet Bokhyllan.

Inför köpet av Bok-Karlssons bokberg bildade herrarna Lindberg & Persson Antikvariat AB med adress Marum. Den katalog de genast började ge ut fick namnet Bokberget. En annat lämpligt namn hade varit Bokhavet. Hav eller berg – objektet är ändå obeskrivligt stort.

Överväldigande syn

Jag har med egna ögon försökt skåda den tredjedel av berget som är staplad i tryckerihuset i Täby. Jag gick bet därför att allt jag såg var en vägg av kartonger, fem lager hög och hundratals staplar bred. Överväldigad är ett svagt ord i sammanhanget.

Leif Lindberg sade:

– Ärligt talat har vi fortfarande efter fyra år ingen aning om böckernas antal. Vi räknade hur många böcker som får plats i en kartong och hur många kartonger det går på en kubik och sedan gick vi upp på lådberget och stegade längden gånger bredden. Vi tror att där finns 300 000 böcker. Det kan lika gärna vara en halv miljon.

– Kom igen om 40 år. Med vår takt är vi tidigast klara med inventeringen då.

– Som att ösa Atlanten med tesked?

– Ja, ungefär så ja!

Berget är spritt på tre adresser även under de nya ägarna, nämligen Täby, Skebobruk och Väddö. Katalogiseringen går till på det viset att Leif, Jerker och Ola tar hem en eller två kartonger och på lediga stunder plockar de upp, sorterar och katalogiserar i dator.

De sorterade böckerna transporteras sedan in till ”centralen” i Täby där de ställs på hylla i väntan på nästa katalogutskick.

Katalogen – som alltså är en förteckning av det senaste, ur Bok-Karlssons lådor upplockade materialet – skickas ut sex gånger om året till 5-6.000 prenumeranter. 2.930 av dessa vill ha hela utbudet. Resten vill ha speciallistor: historiskt, nautiskt, tekniskt, deckare, osv.

– Deckarsamlarna är av två slag, berättar Leif Lindberg. De flesta har läshunger och lägger mindre vikt vid bokens tillstånd. Den andra kategorin, den lilla, vill ha boken ”i skick som ny”. Vi kan tillfredsställa båda sorterna.

En rar deckare av Bangs mor

Detektivromaner grävs ständigt fram ur berget. Den raraste fann Leif faktiskt så sent som kvällen före vårt samtal – Fanny Alvings illustrerade (!) Josefssons på Drottninggatan. Bonniers gav ut den 1918 och har presenterade Bangs mamma den första kvinnliga detektiven i svensk kriminallitteratur: Jullan Eriksson.

Sedan 1993 har man katalogiserat 30.000 böcker och hälften av dem är sålda via katalogen.

Vad gav då Lindberg& Persson för Bokberget?

– Låt mig svara så här: om man räknar bort transporter och administration hade vi fått igen våra pengar redan efter två kataloger!

Allteftersom fyra års arkeologiska utgrävningar pågått har bilden av Bok-Karlsson trätt fram i allt skarpare konturer. Bland böcker i hundratals kartonger hittar man även mannens efterlämnade lösöre: personliga papper, grammofonskivor, gamla skor.

Bondsonen Erik kom till Stockholm i unga år. Han jobbade i olika yrken, bland annat på restaurang. Han läste till sist in en socionomexamen på Socialhögskolan.

Examen gav dock inga jobb. Han sökte och sökte men fick alltid avslag. Två undantag: en sommar var Karlsson tf borgmästare i en stad i Sörmland, sannolikt Trosa. En annan gång fick han en tjänst som socialsekreterare i Jokkmokk därför att han var den ende sökanden. Det verkar dock som om han aldrig tillträdde. Kanske ryggade han för avståndet till Lappland.

De sista 30 åren samlade han böcker. Han gick på alla auktioner och dödsboförsäljningar. När auktionen var genomförd och de osålda kartongerna slumpades bort slog Karlsson till och fick kanske hela rasket för en tia.

Levde på godbitarna

Ur kartongerna plockade han godbitarna. Dessa sålde han till Stockholms antikvariat och fick på så vis ihop till mat och hyra. Det som var kvar i kartongerna stuvade han in, först i sin bostad, längre fram i hyrda lokaler.

Behovet av lokaler växter allteftersom och till sist var samlingen utspridd på tre adresser. När Lindberg & Persson hämtade samlingarna gick det jämförelsevis lätt i Farsta och Hallonbergen men på Artillerigatan låg allt löst i en källare utan dörr och trappa. Det tog veckor att packa i lådor som ställdes på transportband och skickades upp genom ett fönster till väntande lastbil!

Erik Karlsson hade ett sidointresse. Han var medlem i en medborgarrättsrörelse som försvarade den enskilda människans rätt mot staten. Detaljer saknas dock. Tillräckligt mycket papper har inte flutit upp ur kartongerna.

Någonstans på vägen tycks Karlsson ha spårat ur. Han började köpa utan att packa upp, utan att plocka ut godbitar för försäljning. Han lät kartongerna vara oöppnade, stuvade bara in dem. Leif, Ola och Jerker gör dagligen vackra fynd, inte minst av utländsk litteratur. Upp till tio procent är utländskt material, det mesta tyskt, men man har även funnit ett hundratal franska 1700-talsvolymer.

Antikvarisk Ebberöds Bank

Att Bok-Karlsson klarade livhanken finansiellt är en gåta. Genom att bara köpa böcker och inte sälja drev han en antikvarisk variant av Ebberöds Bank. Han tycks ha utvecklat en imponerande juridisk kunskap i konsten att dribbla med hyror och lagsökningar för obetalda räkningar. På slutet slarvade han med kosthållet och goda vänner fick se till att han åtminstone fick ett mål mat om dagen.

Bok-Karlsson var naturligtvis känd i hela den svenska antikvariska branschen men även i Tyskland fick man korn på hans samling. Ett tyskt företag var faktiskt med och bjöd på kvarlåtenskapen, den som slutligen gick till Leif Jerker och Ola och som under namnet Bokberget och mycken möda är föremål för århundradets litterära, arkeologiska utgrävning.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22