Horatio Algers amerikadröm och Frank Grubers deckare

Sep 12th, 2009 | By | Category: 2003-2, Artikel

Av BERTIL FALK

Den amerikanska drömmens pojkboksförfattare hette Horatio Alger, Jr. (1832-1899). Han var son till en unitarisk präst och lärde sig läsa när han var sex år gammal. Han blev en av 1800- och 1900-talens mest inflytelserika författare.

När blivande deckar- och filmmanusförfattaren Frank Gruber var 9 år arbetade han som tidningspojke i Chicago. Inte undra på att just Horatio Algers bok Luke Walton The Chicago Newsboy gjorde ett starkt intryck på honom. Så starkt att han under de kommande åren läste ett hundratal Alger-böcker, som han köpte, lånade och stal. Några fick han i julklapp och födelsedagspresent.

”Algerböckerna påverkade mig mer än något annat i mitt liv. De löste problemet med min framtid”, skrev Gruber 1967 i sin bok The Pulp Jungle (Kioskboksdjungeln). ”De väckte hos mig en ambition som jag hade med mig från nio-tioårsåldern. Jag avvek aldrig från den ambitionen.”

Alger-böckerna hade alltså ett enormt inflytande i Amerika, troligen ett större inflytande än Biggles-böcker, Kitty-böcker eller till och med Astrid Lindgrens böcker hos oss i Sverige.

Fast det var bara pojkarnas amerikanska drömmar som formades av Horatio Alger, Jr. Inte flickornas.

Och de flesta formades på ungefär samma sätt.

Jobba och slita och bli rika.

Fast inte alla. Det fanns åtminstone ett undantag. Nämligen just Frank Gruber: ”Praktiskt taget alla Horatio Alger, Jr. böcker har samma tema – de berättar hur fattiga pojkar blir rika. Temat inspirerade tre generationer amerikaner. Men ack! När jag läste Alger-böckerna så väckte de inte ambitionen hos mig att bli en rik affärsman. Nej, böckerna inspirerade mig till att bli en författare, till att skriva böcker som Horatio Alger, Jr. Och jag skrev innan jag fyllt elva. Vid den åldern skrev jag färdig en bok. Den skrevs med penna på omslagspapper som klipptes ner till lämplig storlek. Jag växte naturligtvis ur Alger-böckerna, men jag växte inte ur min önskan att bli författare.”

Efter mycket om och men och egna erfarenheter i pojkböckernas anda blev Frank Gruber på 1930-talet en mycket produktiv och framgångsrik kioskboksförfattare. Han slutade som manusförfattare i Hollywoods filmindustri.

Han skapade bland annat bokhandlaren Oliver Quade, den mänskliga uppslagsboken, som förekom i Thrilling Detective och Black Mask åren 1936-1940 samt Simon Lash, specialist på brott i samband med antikvariska böcker. Gruber finns översatt till svenska.

Litet inflytande, stort sällskap

Alger Horatio, Jr. har inte alls samma inflytande i dag som han hade i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, men hans minne omhuldas på alla möjliga sätt.

Således finns det i USA naturligtvis ett livaktigt Horatio Alger-sällskap och en del av hans texter finns utlagda on-line på Internet.

Eftersom han avled 1899 så är hans texter sedan länge fria för vem som helst att använda.

Det har gått över hundra år sedan han dog och med nuvarande regler så är ett verk fritt sjuttio år efter en upphovsmans död.

Det amerikanska postverket har hyllat hans författarskap med ett 20-centsfrimärke på vilket de blivande miljonärerna framträder som förhoppningsfulla tidningspojkar. Vad beträffar Frank Grubers minnesbok, så handlar den alltså om hur en av de mest framgångsrika kioskboksförfattarna i 1930-talets USA upplevde sin situation.

Det var förvisso hårda tider och Gruber fick kämpa hårt för att få in en fot hos förläggarna i New York.

Genom ekluten

När han så småningom lyckades hade han faktiskt gått igenom en ”algerisk” eklut som var minst lika spännande och händelserik om inte ännu häftigare än det som stod att läsa i Algers böcker. Det framgår av hans The Pulp Jungle om hur det var att bli kioskboksförfattare. Faktamässigt anses Grubers bok vara opålitlig, men upplevelsemässigt har ingen ifrågasatt Grubers beskrivning av situationen.

Och den amerikanska drömmen? Tja, efter pojkboksförfattaren Horatio Alger kom så småningom vuxenboksförfattaren Henry Miller.

Han flydde Amerika för att leva bohemliv i Paris och hans vinkel var lite annorlunda, som titeln Den luftkonditionerade mardrömmen antyder.

Fast man kan naturligtvis fråga sig i hur många Henry Miller ingjutit livsavgörande ambitioner.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22