Hopalong Cassidy – En unik västernhjälte!

Feb 15th, 2008 | By | Category: 2002-1, Artikel

Av Hans Sidén

Den amerikanske skådespelaren William Boyd (1898-1972) sågs redan på 20-talet i en rad Cecil B. DeMilleproducerade stumfilmer, bland andra Varför byter mannen hustru?, Venustemplet, Ropet från Volga, Konungarnas konung och Tusen och ett skratt. När ljudfilmen kom hade Boyd i motsats till många stumfilmskollegor inga problem eftersom han hade en djup och behaglig röst som hördes bland annat i Benson-mysteriet och Den oskrivna lagen 1930 samt i Filmens dödsbataljon 1933. Men det var 1935 som Boyd på allvar skrev in sej i filmhistorien när han ridande på sin vita häst Topper spelade in den första av sina 66 Hopalong Cassidyvästerns!

Orakad bifigur

Hopalong Cassidy är en orakad, snusande och svärande bifigur i en serie västernromaner skrivna av Clarence Edward Mulford och som började publiceras 1912. Mulford var en av dessa västernförfattare som aldrig satt sin fot i vilda västern. Han var född och uppvuxen i New York och skrev sina romaner där. Hjälten i de 25-tal Hopalong-böcker Mulford skrev är förstås inte Hopalong Cassidy utan den prydlige ranchägaren Buck Peters. Den rollen erbjöds William Boyd när producenten Harry “Pop” Sherman 1935 köpte filmrättigheterna till Mulfords romanserie. Men Boyd tyckte att Buck Peters var en tråkig typ och bad i stället att få spela Hopalong Cassidy, men på sitt eget sätt. Den Hopalong som sedan dök upp 1935 i den första filmen, Västerns Musketörer, var romanfigurens raka motsats. Boyds Hopalong som ofta kallas bara Hoppy, är en välartikulerad, nobel, välrakad och elegant klädd hjälte som varken röker eller svär. Boyds Hopalong väckte stor uppmärksamhet eftersom han trots hjälterollen var helt klädd i svart. I västernfilmer på 30-talet brukade man direkt kunna identifiera hjälten på hans vita hatt. Skurkarna bar alltid svarta hattar och hade dessutom ofta mustasch. William Boyd med sitt silvervita hår och sitt speciella djupa skratt, gjorde sin Hopalong till en unik filmcowboy iförd en svart stetson med en stuk som ingen annan i Hollywood och beväpnad med coltrevolvrar försedda med vita pärlemokolvar nedstuckna i sirligt utformade, silverbeslagna hölster av en typ som aldrig förekom i det riktiga vilda västern utan enbart på film. Om en cowboy klädd som Hopalong Cassidy på mitten av 1800-talet ridit in i en liten västernstad tror jag att sheriffen där omedelbart arresterat honom på grund av klädseln.

Hopalong Cassidy hade i sina filmer alltid en yngre medhjälpare som fick ta hand om den romantiska avdelningen. Det var småkillar i ålderna 10-12 år som dominerade i publiken när Hopalongfilmerna visades i USA och förekom det kyssar i en västernfilm möttes scenerna alltid av högljudda stönanden. Dessa unga parkettcowboys ville inte se “that mushy stuff” så Boyd överlät de begränsade romantiska inslagen till någon av sina yngre medhjälpare. Hopalong hade dessutom alltid även en äldre partner som svarade för de komiska mellanspelen. Hopalong-äventyren var nämligen inte bara krutröksaction utan det förekom även mycket humor i filmerna.

Hoppys förste unge sadelpartner var Johnny Nelson, spelad av Jimmy Ellison, en sjungande cowboy, något som var mycket vanligt på 30-talet. Ellison ersattes 1937 av Russell Hayden som spelade Lucky Jenkins i 22 Hoppyfilmer och blev den mest kände av Hoppys unga medhjälpare. Efter Hayden följde efterträdaren Brad King som blev den nye Johnny Nelson 1941, följd av Jay Kirby som Breezy Travers, ibland även kallad Johnny Travers. 1942. Jimmy Rogers som spelade sig själv kom med i serien 1943 och slutligen dök Rand Brooks som en ny Lucky Jenkins 1946.

Av Hoppys äldre hjälpredor är George Hayes den klart bäste som den gråskäggige och ofta kverulerande Windy Halliday. Hayes var en driven komediaktör som är genuint rolig i filmerna men han lämnade serien efter 26 filmer när han inte fick en begärd löneförhöjning. I stället blev Hayes ny partner åt sjungande cowboyen Roy Rogers och sedan åt Wild Bill Elliott.

Andy Clyde som efterträdde Hayes spelade tönten California Carlson. Clyde var en rutinerad slapstickaktör med stumfilmsförflutet men hans California Carlsson snubblar, ramlar och drattar på ändan alldeles för ofta, gör “double-takes” och blir snabbt ganska påfrestande att se.

Hopalong Cassidyfilmerna inledde en våg av vad som kallas “trio”-västerns där huvudpersonerna är tre cowboyvänner. Att Alexander Dumas De tre Musketörerna var en förebild framgår bland annat av en filmserie som vitsigt döptes till The Three Mesquiteers och omfattade hela 52 filmer från 1935-43. En ung Johnny Wayne medverkade i 8 Mesquiteers-filmer 1938-39.

Hopalong-filmerna var mestadels traditionella västernäventyr där Hoppy och hans vänner hjälpte ranchägare mot boskapstjuvar eller bovar ute efter mark där det fanns olja eller där en järnväg skulle dras fram. Ibland var förstås manuskripten lite djärvare, till exempel i Äventyret i Silver City där Hoppy inte bara avslöjar boskapstjuvar utan där man även skojar med Hopalong-författaren Clarence Edward Mulford. För att avslöja filmens bovar kommer Hopalong förklädd till storstadsfjant till en semesterranch i Arizona. Där möter han bland andra E. Prescott Furbush, en självbelåten författare av västernromaner som gärna skryter om möten med sin hjälte Deadeye Dan. Hopalong tvingas spöka ut sej i hiskliga kläder och låtsas vara rädd både för hästar och skjutvapen, allt för att lura bovarna som sedan givetvis avslöjas i finalen när Hoppy visar sitt rätta jag. En annan originell Hopalong-film är den i Sverige aldrig visade Outlaws of The Desert (Laglösa i öknen) där Hoppy, Lucky och Windy reser till Arabien för alt köpa hästar tör den amerikanska arméns räkning och naturligtvis råkar ut för bovar. Här byter Hoppy & Co tillfälligt ut sina västernkläder mot turbaner och burnuser.

På tal om bovar kan det vara värt notera att tuffingen Robert Mitchum gjorde sin filmdebut 1943 som skurk i Överfallet på diligensen (Hoppy serves a writ). Mitchum spelade senare skurk i ytterligare sex Hopalong-filmer samma år, Gruvschaktets Hemlighet (The Leather Bumers), Gränspatrullen (Border Patrol), Revolverkamrater (Colt Camerades), Diamantkuppen (Bar 20), Falska Färger (False Colors) och Vapensmugglarna (Riders of the Deadline).

Speciellt de första 41 Hoppyfilmerna som producenten Harry Sherman gjorde i samarbete med Paramount 1935-41 är ytterst välproducerade, påkostade och ofta inspelade utanför Paramounts studioområde på natursköna platser som Pine Ridge i Californien. 1942 tog United Artists hand om serien fram till 1948 när William Boyd själv började producera vilket tyvärr medförde att kvalitén sjönk märkbart eftersom Boyd ville spara pengar genom att mestadels spela in i studios och dra ner antalet statister till ett minimum. Boyd satsade sedan på en TV-serie om Hoppy 1949-51 men hans mest fantastiska bedrift var att skrapa ihop tillräckligt med pengar för att köpa rättigheterna till alla sina 66 gamla Hoppyfilmer som han sedan hyrde ut till TV. I början av 50-talet vägrade de stora filmbolagen att låta TV visa deras filmer vilket gjorde det enkelt för Boyd att få ut sina

filmer och det resulterade snabbt i en Hopalong Cassidyfeber som gjorde Boyd till mångmiljonär, inte minst tack vare alla de hundratals hoppyprylar som också producerades. William Boyd sålde 1958 sina rättigheter till Hopalong för 8 miljoner dollars och drog sej tillbaka. Men dessförinnan gjorde han 1952 en kort comeback när han dök upp som Hopalong Cassidy i Cecil B. DeMilles cirkusmelodram Världens största show. William Boyd drabbades senare av både Parkinsons sjukdom och cancer och dog slutligen 1972.

Av de 66 Hopalong Cassidyfilmerna visades 42 på svenska biografer. Svensk TV har underligt nog visat ytterst få Hopalong-filmer. Enda undantaget är 1972 när TV visade fyra Hopalong-titlar men tyvärr då några av de sista och allra sämsta i serien, Striden vid offerplatsen (Dangerous venture) som är OK men inte mer och så den ganska bedrövliga trion Den arga skolfröken (Borrowed Trouble), Farornas värdshus (The dead don’t dream) och Striden vid tidekyrkan (The Marauders).

Idag finns nästan samtliga Hopalong Cassidyäventyr tillgängliga på NTSC-videos eller dvd-skivor. Bland många rekommendabla Hoppyfilmer märks speciellt följande: Västerns musketörer (Hopalong Cassidy enters) 1935.Den allra första filmen i serien och den enda där Hoppy haltar! Bakhållet vid Black Valley (Heart of The West) 1936. Den enda film där Hoppy kysser en kvinna, saloonägarinnan Sally Jordan, strax innan hon dör i finalen. En kupp i Arizona (Heart of Arizona (1938).

Hoppy möter den kvinnliga västernlegenden Belle Starr. Äventyr i Silver City (Sunset Trail) 1938. Det mestadels roliga Hoppyäventyret som driver med Hoppys författare, De rödas uppror (Hills of Old Wyoming) 1937. Den enda Hopalongfilm där indianproblem dominerar. Bill Cassidy i Mexiko (In Old Mexico) 1938. Hoppy konfronteras med den mordiske mexikanen Räven. Tre män från Texas (Three Men From Texas) 1940. Hoppys första möte med den virrige California Carlson. (Ej visad i Sverige.)



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22