Holmér tar OS på blodigt allvar i sin nya thriller om året 2004

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-3, Artikel

Loppan har skuttat sin kos och finns icke mer. I boken Stockholm 2004 har Hans Holmér hjältar och det är kanske glädjande för dem som tyckte att den gamle, ständigt kåte polismannen blivit lite tröttsam. Fast några kommer säkert att sakna honom också.

Här är det terrorism som gäller – för vad annat är att vänta när världens ögon riktas mot den svenska huvudstaden.

Tempot är högt, närmast halsbrytande, men det har det förstås också varit i de sju tidigare böckerna.

Hans Holmér föddes i Stockholm 1930 och har alltså hunnit bli pensionär. Han blev student 1950, och gjorde sin militärtjänst hos Arméns Jägarskola i Kiruna: kapten i I1:s reserv. Han utbildade sig till landsfiskal 1952-56 och tjänstgjorde som biträdande landsfiskal i Stockholms län 1956-62. Jur kand blev han 1962. Tingsmeritering skedde 1963-64. Han blev kammaråklagare i Stockholm 1965. Sedan följde posten som byråchef i Rikspolisstyrelsen (ekonomi, budget, juridik) 1966-70, han blev SÄPO-chef 1970-76 och polismästare i Stockholm 1976-87 (1984-87 länspolismästare).

1983 fick han jobbet som ordförande i regeringens narkotikakommission och han arbetade som expert hos FN i narkotikafrågor 1988-89.

Holmér är på sitt vis en sportig typ. Han var ordförande i Svenska friidrottsförbundet 1981-85, ordförande i Svenska bob- och rodelförbundet 1993, en post han fortfarande innehar. Vidare har han spelat handboll och bandy i div 2, fotboll och ishockey i div 3, gjort 4.400 poäng i tiokamp, kört 17 vasalopp (i rad)…

Allt detta kan man inhämta på Internet, där Wahlström & Widstrands förlag har en hemsida där författarna får presentera sig själva.

– Jag började skriva böcker på allvar när jag hade slutat inom polisen och inte hade något riktig att göra, säger Holmér om sig själv. Jag har alltid varit intresserad av språk, att söka alternativa ord, att lära mig rätta uttryck. Jag gillar korsord, som tidsfördriv men också för språkkänslans utveckling. Min inspiration kommer och går, men varifrån den kommer vet jag inte riktigt! Allt i mina polisromaner är ’ljug’! Jag har inga förebilder men egenskaper som mina figurer har hämtar jag ibland i verkligheten.

Böcker av Hans Holmér:

Narkotikaproblemet, en annorlunda polisrapport, 1981

Olof Palme är skjuten!, 1988

Loppan, 1990

Monika, 1991

Igloo, 1992

Masken, 1993

Tie-break, 1994

Blindträff, 1995

Cykeln, 1996

Stockholm 2004, 1997



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22