Hobb befriar klichéerna

Jan 15th, 2008 | By | Category: 2001-3, Artikel

Av Ahrvid Engholm

Ahrvid Engholm har varit på stadsvandring åt DAST tillsammans med författarinnan Robin Hobb, som var hedersgäst på en stor kongress i Stockholm i somras. Mördarens lärling låter deckaraktigt, men Robin Hobb skriver fantasyberättelser.

STOCKHOLM (DAST) Jag träffade henne på Science Fiction-Bokhandeln i Gamla Stan, Stockholm: Robin Hobb. Där satt hon vid ett bord och signerade böcker, och i hyllorna stod samma böcker, vilka är bland de mest populära inom fantasygenren hos svenska läsare. En väl bibehållen medelålders kvinna med brunt hår, något under medellängd och med ett varmt leende. Hon var inbjuden som utländsk hedersgäst på den stora sf- och fantasykongressen, Fantastika 2001, som skulle börja senare samma dag.
I Gamla Stans medeltida gränder trängdes turisterna, och några av dem kom in i bokhandeln för att få sina hett eftertraktade boksignaturer. Robin Hobb är pseudonym eller författarnamn för Margaret Astrid Lindholm Ogden. Lindholm är hennes flicknamn och som namnet antyder är hon svenskättad (på sin fars sida).
”Det är väldigt spännande för mig”, sade hon. Det är första gången jag är i Sverige och Stockholm. En så vacker stad, så rik på historia! Det slår mig också att det är väldigt rent och vänligt här.”
Hon föddes 1952 i Kalifornien men flyttade till Alaska vid tio års ålder och växte upp omgiven av ödemark av nordiskt snitt. Nu bor hon i en förort ungefär en timmes bilväg från Seattle, i delstaten Washington i nordvästra USA. Hobb – som jag säger nu för enkelhets skull – har varit intresserad av att skriva så länge hon minns. Under många år skrev hon under sitt eget namn, Megan Lindholm (”Megan” är smeknamn för Margaret), och nådde icke föraktliga framgångar. Hon debuterade ”på riktigt” (efter att innan dess ha skrivit i tidningar i Alaska och kortare noveller för barn) i Jessica Amanda Salmonsons omtalade, prisbelönta antologi Amazons! 1979.

Debut före tjugo

”Jag fick mina första saker publicerade när jag var omkring 18 år gammal. Men de publicerades för en rätt begränsad läsekrets. Det var inte förrän jag var över 30 som jag började nå ut bredare.”
Novellen i Amazons! hette Bones for Dulath. En redaktör läste den och uppmuntrade henne att skriva en roman med samma bakgrund. Hennes första roman kom 1983, Harpy’s Flight, en fantasybok som kom att bli en av fyra romaner i Windsingers-serien. Hon skrev ytterligare några fantasyromaner, ett antal noveller (som också erövrade nomineringar till de prestigefulla Hugo- och Nebulapriserna) och även en sf-roman (men sf är mer ovanligt för henne), Alien Earth. Romanen Silver Lady and the Fortyish Man, 1999, har också varit nebulanominerad. (Hugopriset utdelas av varje års sf-världskongress, och Nebulapriset av det amerikanska sf/fantasyförfattarförbundet.)
Jag kom avsiktligt en timme efter att boksigneringen startat. Jag vet att det kan vara kö, och intervjuobjektet vill ju helst möta sina läsare och utföra sin autografplikt. Sålunda hade köerna hunnit lätta när jag kom. Visst, intervjun gick bra. Jag satte mig vid sidan av signeringsbordet. Då och då kom en läsare med en färsk bok i nypan och ville ha något skrivet i den. I Fantastika-programbokens presentation står att sjunkande försäljningssiffror skulle vara skälet till att hon började använda namnet Robin Hobb. Men det är inte hela sanningen.
”Jag började skriva på det som skulle bli Mördarens lärling (Assassin’s Apprentice). Den är skriven i första person, jagform, med en manlig huvudperson. Det blev ett litet trovärdighetsproblem. Jag som en kvinna skriver i första person om en man. Så jag började fundera på pseudonymer, och kom på Robin Hobb. För övrigt fungerar förnamnet både för man och kvinnor.”

Hobb skriver fortfarande ibland under namnet Lindholm, och namnet Robin Hobb fungerar mer som ett varumärke for en viss typ – den mest framgångsrika – av hennes fantasyböcker. Går man till hennes hemsida (http://robinhobbonline.com/) hittar man också en Megan Lindholm-avdelning. Hon menar själv att hon har litet olika karaktär på berättelserna som skrivs under namnet Hobb, jämfort med dem under namnet Lindholm, främst noveller. Hobb-böckerna är mer intensiva och känslomässiga. Som Lindholm är hon däremot friare från de vana Hobb-läsarnas förväntningar och kan skriva litet mörkare och utnyttja sin cyniska humor litet mer.

Båda namnen behölls

”Jag har inga planer på att överge något av författarnamnen. Och märkligt nog, när jag tar en idé till en berättelse, är det för mig genast uppenbart under vilket namn jag skall skriva den.”
Mördarens lärling, under namnet Robin Hobb, blev den första i den så kallade Farseer-trilogin, som handlar om FitzChivalry Farseer, en utomäktenskaplig son till en prins. Fitz är dock inte riktigt en drivande person utan mer åskådare medan andra personer tar huvudrollerna.
Förlagen betraktar försäljningssiffor som affärshemligheter, men det är helt klart att Hobb är en av den svenska fantasymarknadens mest bästsäljande författare. Jag har inga siffror, men då hennes böcker också brukar komma i pocketupplagor handlar det säkerligen om totala upplagor på 25000-50 000 exemplar per bok.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22