Hissa flaggan! Bill, 91, fyller 80 år i Svensk Bokhandel

Feb 3rd, 2008 | By | Category: 2002-4, Artikel

När DASTs red i somras var i Brantevik och omgiven av en klubb barnbarn skulle läsa högt ur Richmal Cromptons Bill blir upptäckare i boken Bill slår rekord så gick det inte så bra. DASTs red formligen kiknade av skratt, så det blev varken hackat eller malet. Visst gillade han som grabb Bill-böckerna, men att Richmals Cromptons böcker kan mäta sig med Jerome K. Jeromes Tre män i en båt och P .G. Wodehouses Som det anstår en Wooster krävs det tydligen cirka sextio år av mognad för att inse. Så när Björn Vinberg kom med följande drapa om denne en av världslitteraturens stora för att inte säga största gestalter så var det bara att …

Risgrynspudding, utbrast grannens lilla flicka bittert. Risgrynspudding varenda dag … jag hatar risgrynspudding! Gör inte du?

Hon tittade sorgset med sina stora blå ögon på Bill, som i en livsfarlig ställning balanserade uppe på muren, vilken skilde de båda villatomterna åt.

Vet inte svarade Bill. Jag bara äter den och tänker inte på om jag ska hata den eller inte.

Tro det eller ej men så tamt framträdde första gången någonsin en av litteraturhistoriens största hjältar. Jag menar då inte flickan med de stora blå ögonen Utan allas vår Bill, i engelska böcker aldrig annat än William (Brown).

Evenemanget ägde rum i Home Magazine i maj 1919. Med åren skulle Bills fantastiska äventyr komma att skildras i 360 historier/noveller och en roman. Materialet samlades i 38 böcker som på tolv språk trycktes i tusentals upplagor om totalt 100 miljoner exemplar.

Författare var Richmal Crompton Lamburn, en polioskadad latinlärarinna från Lancashire i nordvästra England. Den enda som kan tävla med Richmal om platsen på världstoppen är väl vår egen Astrid Lindgren. Astrid måste dock för att komma i nivå sätta upp minst ett tjog hjältar mot Richmals ende, nämligen elvaårige William Brown.

Min livslånga beundran av William väcktes julen 1941 då jag fick Bill och de laglösa av min farfar, förre gatustenstötaren Kalle Vinberg. I den boken står den historia som jag fortfarande sätter högst, nämligen Barnvagnarna. Jag läste den under högljutt skratt när juldagsmorgonen glimmade, jag läste den för mina barn (under ovationer) 25 år senare och skall snart dra den för barnbarnen. Nåde dem om de inte skrattar när Bill och de tre laglösa kamraterna smyger in fyra spädbarn på en utställning, spädbarn som de av misstag råkat få med sig under… nej minsann att jag återger den geniala intrigen har. Las själv!

Bills karaktär skildras utmärkt i de titlar han fått på svenska: Bill den oförbätterlige, förträfflige, orädde, hejdlöse, djärve, förskräcklige, fantastiske, oslagbare, otrolige och omöjlige.

Hans yttre präglas av leriga skor, nerhasade halvstrumpor, skrynkliga kortbyxor, slips under ena örat, lortigt ansikte och en randig liten mössa med skärm.

Han är ytterst hjälpsam men ändå inte typen för en boyscout. Hjälpinsatserna slår fel, liksom när han i praktiken ska omsätta det han ser på TV och hör de vuxna beskriva ismer, moden och politiska vågor ute i världen. Att dessa välmenta försök alltid misslyckas kan ju inte Bill rå för.

Nej ingen, särskilt inte hans far, ser Bills goda vilja. Stoiskt bär han sitt öde, dock ständigt beundrad av de laglösa kamraterna Ginger. Douglas och Henry samt såsfabrikören Botts hopplösa dotter Violet.

I princip är Bill flickhatare men inför grannflickan Joan kan han ibland smälta. I kapitel 14 i Bill den oförbätterlige rent av bubblar han över:

– Jag gillar dej bättre än någon insekt, Joan, sa han generöst
– Oh, Bill, gör du det verkligen, sa Joan, djupt rörd.

1922 kom den första boken, nämligen Just-William, från Newnes förlag i London. Året efter gavs den ut på svenska av Kulturförlaget under titeln En riktig tjuvpojke. Hissa flaggorna! Bill firar svenskt 80-årsjubileum i de svenska bokhandelshyllorna!

Prästdottern Richmal Crompton Lamburn levde mellan 1890 och 1969. Hon busade aldrig, läste flitigt sina läxor och blev följdriktigt lärare i latin och grekiska vid en flickskola i Kent. Men hennes passion var att skriva noveller och efter femtielva refuseringar började hon få in dem i veckotidningar och i maj 1919 kom Risgrynspuddingen i Home Magazine. Pang! Där föddes en succé som skulle pågå så länge Richmal levde och decennier därtill. (Risgrynspuddingen finns i den andra boken i serien, Bill på nya äventyr på Kulturförlaget 1924 och senast på Ardor 1953).

Moralisternas förfasning var de första åren monumental. Bill giftstämplades. Men som alltid i sådana sammanhang vändes med tiden allt till det bästa. När man i dag kliver in på ett bibliotek i London och frågar efter William bärs det med entusiasm fram travar av böcker.

1923 drabbades Miss Lamburn av polio som gjorde henne oförmögen att fortsätta som lärare men inte att förflytta sig och framförallt inte att skriva. Hon skrev och skrev, Billböckerna kom i tät följd och med tiden ett filmmanus och en teaterpjäs samt även Jimmy-böcker och romaner för vuxna. Dessa hade inte hade samma formidabla genomslagskraft.

Bill blev inte äldre an elva år men han sig ajour med utvecklingen. På 60-talet fick stumfilmsdiggaren från 20-talet TV-stjärnor, popsångare och rymdpiloter som idoler.

1934 hade Bill t. o. m. snubblat på nazismen. I William and the nasties (elaka) ger sig de laglösa på en judisk karamellhandlare. De hade hört att The nasties gjorde så i Tyskland… Dessbättre slutar storyn med att grabbarna blir bästa vänner med ägaren till snaskbutiken. Historien togs bort när MacMillan Children Books tryckte om hela serien i faksimil på 80-talet

Richmal Crompton hade just avslutat Bill nr 38 när hon fick hjärtinfarkt och dog i en ålder av 78 år. Då hade hennes utomordentlige illustratör, Thomas Henry, varit död i sju. Richmal och Thomas samarbetade i 40 år men de träffades bara en enda gång, först efter 32 år, på en bokmässa i Nottingham.

Mitt uppe i det idoga skrivandet och trots sitt handikapp var Miss Crompton Lamburn en entusiastisk världsresenär. Jodå, Sverige besökte hon flera gånger, berättade hon 1957 för sin ende svenske intervjuare någonsin, nämligen Per Wästberg. Städerna Kungälv, Gränna, Saltsjöbaden och Leksand har haft besök. Tänk om Bill-fansen vetat att den vithåriga, vänliga damen som stödd på käpp vandrade genom stan är ingen mindre än Bills “mamma”.

Av de 38 Bill-böckerna har 24 kommit på svenska från elva olika förlag i Sverige, och två i Finland, mer eller mindre regelbundet ända fram till 1971. Efter en paus på tio år gjorde AWE/Gebers tillsammans med Norstedts 1981-82 ett försök till ambitiös nylansering. Man gav ut 10 gamla och nya titlar i utmärkta men ändå omdiskuterade översättningar av pseudonymen Nora Lind (se nedan). Om det blivit framgång hade man tänkt fortsatta med hela serien men så skedde alltså ime.14 Bill-böcker väntar ännu på svensk utgivning.

Översättningarna är ett speciellt kapitel. Skolläraren och filmkritikern i DN Arne Lönnback (signaturen Lbk och Odd) översatte de 15 första böckerna. Äldre Bill-vänner kan bara beklaga unga läsare av nyöversättningar att de inte får njuta av uttryck som “Vid Jupiter!” och “Välan” och “Himmel, sade kokerskan” och “falska tänder” istället för “löständer”, för att inte tala om klassikern “Jo, läspade Violet” (i novellen Tidningen i boken Bill slår rekord. Holger Schildt, Stockholm 1933, Ardor 1941).

Ja, de lediga och modernt tolkade Bill-historierna är faktiskt för bra översatta, klagade salig Åke Runnquist i en uppsats i Vecko-Journalen 1966!

En riktig tjuvpojke har under åren 1923 -1981 upplevt flest upplagor/nytryckningar nämligen hela 13 stycken, på fem olika förlag.

Den för Bill-samlarna mest åtråvärda boken är Bill har otur som Wahlström & Widstrand gav ut i en enda upplaga 1941. (Men detta känner inte antikvaristerna till. De tar högst 50 kr vilken Bill-bok det än gäller).

I England har vår hjälte dragit med sig mängder av s. k. spin offs genom åren: Pussel. Kortspel, kokbok, målarböcker, leksaksteater, tecknade serier och en gräddkola. För att inte tala om två långfilmer, fem radioserier och minst fem TV-serier av varierande längd.

Två storartade biogratier över Richmal Crompton kom ut praktiskt taget på samma dag 1986: Just Richmal av Kay Williams (Genesis) och Richmal Crompton, the Woman behind William av Mary Cadogan (Allen & Unwin).

Fyra år senare kom Growing up with just William av Richmal Cromptons systerdotter Margaret Disher (The Outlaws Publishing Company 1990) och ett komplett Bill-lexikon av Mary Cadogan The William Companion och en samling stories “av Bill själv” ur The Happy Magazine What’s wrong with Civilizashun and other important ritings by Just-William och en inventering av alla ismer, moden, politiska flugor och världskriser som inträffar och påverkar Bill och hans lekar under 50 år Just William through the Ages och en fantastisk karta över Bills hemby komplett med både farmar Jenks lada och läspande Violets Hall. Allt här uppräknat kom på MacMillans förlag i London 1990. Jag slutar som jag började, med ett citat:

” – Var är tvillingarna? frågade hon högtidligt

– Jag vet inte, sade Bill förtvivlad. Vi har sålt dem. Vi har sålt dem som slavar.”

(Bill alltjämt i farten, Kulturförlaget 1925, Bill ger igen, Lindblads 1969)

BILLS FÖRSTAUPPLAGOR

En riktig tjuvpojke (Just – William 1922) Kulturförlaget 1923,

Bill på nya äventyr (More William 1922) Kulturförlaget 1924,

Bill alltjämt i farten (William Again 1(23) Kulturförlaget 1925,

Pojkstreck och rackartyg (William – the Fourth 1924) Almqvist& Wicksell1927,

Bill den oförbätterlige (Still- William 1(25) Schildt 1928,

Bill i klämman (William – the Conqueror 1926) Schildt 1929,

Bill och rättvisan (William – the Outlaw 1927) Schildt 1930,

Bill slår rekord (William – in Trouble 1927) Schildt 1933,

Bill den förträfflige (William – the Good 1928) Schildt 1931,

Bill rackarungen (William – the Bad 1930) Geber 1981.

Bills lyckliga dar (William’s happy Days 1930) Geber 1981,

Bill i farten (William’s crowded Hours 1931) Geber 1982,

Bill och de laglösa (William the Pirat 1932) Schildt 1934,

Alla tiders Bill och Bill som detektiv (William -the Rebel 1933), Lindqvist 1935,

Bill gangstern (William – the Gangster 1934) Geber 1982,

Bill detektiven (William – the Detective 1935) Wahlström & Widstrand 1939,

Bill klarar affärerna (Sweet William 1936) Wahlström &. Widstrand 1942,

Bill diklatorn (William – the Dictator 1938) Wahlström & Widstrand 1939,

Bill har otur (William and the A.R.P. 1939) Wahlström & Widstrand 1941,

Bill den orädde (William carries on 1942) Wahlström & Widstrand 1945,

Bill den djärve och Bill klarar biffen (William – the Bold 1950) Wahlströms ungdomsböcker 1953 och 1953,

Bill den förskräcklige och Bill i högform (William and the Tramp 1952) Wahlströms ungdomsböcker 1956 och 1956,

Bill i knipa och Bill tar hem spelet (William and the Moon Rocket 1954) Wahlströms ungdomsböcker 1959 och 1960,

Bill den fantastiske och Bill spelar TV-teater (William’s Television Show 1958) Wahlströms ungdomsböcker 1960 och 1961.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22