Hieronymus Bosch i trädgårdshelvetet

Feb 8th, 2008 | By | Category: 2001-2, Artikel

WEST HOLLYWOOD, LOS ANGELES: Vid frukosten på hotellet bläddrar jag igenom Los Angeles Times och hamnar mitt i vad som kunde ha varit intrigen i en polisroman av Michael Connelly. Hösten 2000, rapporterar tidningens kriminalreportrar, pågår flera rättegångar där poliser från LAPD, Los Angeles Police Department är inblandade. Poliserna anklagas för att ha åsidosatt reglerna vid vittnesförhör, förfalskat polisrapporter och ljugit inför domstol. En polis har åtalats för mord.I sju år var Michael Connelly en av kriminalreportrarna på L A Times. 1993 fick han tillsammans med kollegorna på tidningen ta emot Pulitzerpriset för bevakningen av händelserna kring Rodney King. Året innan hade han debuterat som författare med Svart eko, en hårdkokt polisroman. Boken utsågs till 1992 års bästa debutdeckare och Connelly prisades med en Edgar. Nu har Michael Connelly hunnit skriva tio deckare och övergått till att författa på heltid. Kriminalreporter eller kriminalförfattare – är det så stor skillnad?

– Ja och nej. Som författare skriver jag fiktion, fabulerar och hittar på. Men i mina romaner finns också många referenser till verkligheten. Jag placerar personerna och brotten på verkliga platser, ibland kan utgångspunkten vara ett brott som begåtts i verkligheten.

till smärre palats, uppför Hollywoods branta kullar. Framför oss hörs bruset från biltrafiken på boulevarden. Det har blivit november men solen skiner och det är svensk sommarvärme. Det är fridfullt, lugnt och stilla. Kan det verkligen ha varit här som den hårdkokta deckargenren uppstod?

– Los Angeles är en trevlig stad, poängterar Michael. Jag älskar Los Angeles, tycker mycket om att bo här. Samtidigt skriver jag mörka historier om staden. Den grupp människor som jag skildrar, alltså poliskåren, kommer i kontakt med stadens värsta sidor, med de människor som lever på botten av Los Angeles. Bra och dåligt. Ljus och mörker. Jag hoppas det ena balanserar det andra, så att stadens bägge sidor blir synliga.

Jag berättar för Michael att vi har begreppet “trädgårdsstad” i Sverige. Från Fernando Valley i norr till Catalina Island i söder från Santa Monica och Venice i väster till gränsen mot Orange i öster är Los Angeles – med undantag för höghusen i Downtown – en jättelik amerikansk trädgårdsstad med enfamiljshus i trädgårdar, kompletterad med hyreslägenheter, kontor och affärer och motell i låga två- eller trevåningshus. Här och var dyker ett centrum upp.

En hårdkokt stad

Men Los Angeles är också en hårdkokt stad. Michael Connelly ansluter sig till en lång rad amerikanska deckarförfattare (Dashiell Hammett, Raymond Chandler, Ross Macdonald, Faye Kellerman, Robert Crais, James Ellroy, Walter Mosley, Elisabeth M. Cosin m fl) som genom att placera kriminalhistorier i Los Angeles tecknar en geografisk, social och även historisk karta över den allt mer vidsträckta, folkrika och hårdkokta trädgårdsstaden på USA:s västkust.

Michael smakar på ordet trädgårdsstad.

– Mmmmm, säger han, en bra beskrivning.

Los Angeles hade kunnat vara en idyll. Det är ironiskt och motsägelsefullt men också ett faktum att här begås några av de mest bisarra och hemska brotten.

Ingen debuterande deckarförfattare kan ha varit mer förberedd än Michael Connelly. Redan för 25 år sen, när han gick på high school, bestämde sig Michael för att bli deckarförfattare.

– Nåja, invänder han, riktigt så självsäker var jag väl ändå inte. Men jag hoppades att jag skulle vara tillräckligt talangfull för att kunna skriva kriminalromaner. Det var drömmen och målet.

Snabb biografi: Skolpojken Michael slukade deckare. Fast Raymond Chandler upptäckte han inte förrän han gått vidare till Florida University. Där fanns nämligen en filmklubb och en av filmerna som visades var The Big Sleep (Utpressning) efter Chandlers roman. Tack vare den fick Michael smak på bådeChandler och Los Angeles.

Han började studera journalistik – “en bra förberedelse inför en karriär som deckarförfattare”, tänkte han – och arbetade efter examen som journalist på ett par dagstidningar hemma i Florida. Mest blev det kriminaljournalistik. I mitten av 1980-talet fick Michael Connelly anställning som kriminalreporter på Los Angeles Times och hade därmed kommit till Chandlers och den hårdkokta deckarromanens hemstad.- Kriminalreporter blev jag för att jag ville lära mig hur polisen arbetar, tänker, fungerar. Presskortet gav tillträde till polisstationer och brottsplatser. Många kriminalreportrar slutar efter några år, byter till ett annat ämne. Jag höll ut, stannade längre än de flesta – tills jag hade lärt mig tillräckligt mycket för att kunna skriva polisromaner.

Skrämmande realistisk

Fascinationen för den hårdkokta deckargenren kombinerar Connelly med sina journalistiska kunskaper om polisarbete. Ibland kan skildringarna av brottsplatser och obduktioner bli skrämmande realistiska. Hittills har han skrivit sex eller sju (beroende på hur man räknar) hårdkokta polisromaner om Harry Bosch, kriminalpolis vid Hollywoodstationen. Tre stycken … den redan nämnda Svart eko samt Svart is och Dockmakaren – finns på svenska.

Polisen Harry Bosch heter egentligen Hieronymus och är alltså namne med konstnären. Det måste vara medvetet?

Läromästaren Chandler

– Naturligtvis är det medvetet! En av de saker som jag lärt mig av Chandler, min läromästare, är att man måste vara noggrann när man skapar huvudpersonen i en deckare. Minsta lilla detalj är viktig. Som namnet. De som inte känner till Hieronymus Bosch kan ändå läsa böckerna, men för de läsare som sett hans konst öppnar sig en extra dimension vid läsningen.

– På väggen bakom min dator hänger en Bosch-reproduktion. Det är en av hans landskapsmålningar – Hell (som i Helvete) är titeln – från sekelskiftet 1500. På målningen finns en massa märkliga detaljer, det händer mycket, det är konstigt och otäckt, men man vet inte riktigt vad som händer, eller var…

– Jag minns, berättar Michael, att just den känslan hade jag när jag arbetade som kriminalreporter och bevakade upploppen efter att Rodney King misshandlats av polisen, Känslan av att vad som helst kunde hända var som helst i stan. Jag vill gärna tro att jag målar dagens Los Angeles med ord på samma sätt som Bosch målade sin dåtid med färg.

– Hieronymus “Harry” Bosch är fosterbarn, föräldralös. Mamman dog, blev mördad, när han var liten. Bosch är också Vietnamveteran, född 1950 och några år äldre än jag. Kriget i Vietnam tog slut innan jag hann bli inkallad. Han bar på minnen och mardrömmar av att ha varit “tunnelråtta”, jagat vietcongsoldater i tunnlarna under byarna i Sydvietnam.

– Harry Bosch är en huvudperson i Chandlers anda, en grubblande ensamvarg, typ Philip Marlowe, fast inte privatdetektiv utan polis. En outsider som arbetar på insidan. “A good guy” som gör sitt bästa. När jag är ute och signerar kommer det ofta fram poliser som köpt någon av mina böcker. Många Los Angeles-poliser läser Bosch-romanerna. De uppskattar att huvudpersonen både är polis och en bra kille.

Själv menar Michael Connelly att romanerna i Harry Bosch-serien är hans “huvudböcker”. När han känner behov av att ta en paus och ladda batterierna inför en ny Boschroman, så skriver han en bok utanför serien.

Grenar med skott

Men som Connelly-läsare tycker jag att det är en felaktig beskrivning. Om Bosch-romanerna är grenarna på Conellys litterära träd, så är de övriga romanerna nya skott på grenarna. De kompletterar varann. När Connelly skriver utanför serien får och tar han bl a chansen att skildra andra delar av Los Angeles än Hollywood med omnejd, där alltså polisen Bosch ar stationerad.

Blodspår kan del vis placeras utanför Bosch-serien. Huvudpersonen Terry McCaleb är FBI:s fd stjärnagent och bosatt på en båt i Cabrillos hamn i södra Los Angeles.

– Med Blodspår ville jag skriva en thriller, en riktig sidvändare. Samtidigt som jag mitt i spänningen ville skapa ett centrum av stillhet och lugn. Terry McCaleb måste kolla temperaturen och äta piller, han måste ta det lugnt, tar inte hetsa upp sig. Ja, han får inte ens köra bil. Han klappade ihop, fick en hjärtattack, men räddades med en hjärttransplantation. Det är romanens egentliga syne – att skildra känslan av att ha fått en ny chans, ett extra liv, tack vare en annan människas död. Den blandade känslan av tacksamhet och krav som en hjärttransplantation medför. Varför just jag? Det måste finnas en anledning. Hur ska jag kunna betala tillbaka för mitt andra liv? Inspirationen till berättelsen kommer från en vän, som fått ett nytt hjärta inopererat.

– Romanerna jag skriver vid sidan om Bosch-serien, fortsätter Michael, använder jag för litterära experiment. Som i Poeten, där experimenterade jag med att skriva i jagform. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men för mig var det ett stort steg.

Connelly har felAtt Connelly har fel och jag har rätt – Boschserien och de övriga romanerna har ihop!bevisas av romanen A Darkness More Than Night. Där sammanförs McCaleb med Bosch. Även Jack McEvoy, kriminalreporter och huvudperson i Poeten, finns med. I den tredje romanen utanför Bosch-serien, Void Moon, experimenterar Connelly med en kvinnlig huvudperson.

– Även om det förekommer många kvinnor i romanerna, så hade jag aldrig tidigare placerat en kvinna i centrum. Dessutom är Cassie Black varken polis eller agent utan inbrottstjuv. Det var också intressant att skildra en förbrytare som läsarna kunde känna sympati för. Förresten fanns det en kvinnlig inbrottstjuv har på Sunset Boulevards lyxhotell, men i romanen har jag förflyttat henne till Las Vegas.

Jämlikhet

Som Connelly säger är hans romaner stillsynt jämlika. Där förekommer både kvinnor och man, amerikaner av alla sorter och färger. Men som icke-amerikansk läsare är det knappt man märker det. Att Jerry Edgarpartner med Harry Bosch – är afro-amerikan nämns bara någon enstaka gång, i en bisats. Ibland hajar man också till för ett namn som låter mexikanskt.

– Harry Bosch har vuxit upp i blandade områden. Han umgås lika naturligt med vita, svarta ocl1 bruna. Poliskåren i Los Angeles är också en jämlik arbetsplats. Alla sorters människor blir poliser och de måste – tvingas – samarbeta. Jag försöker inte lura mig själv att USA skulle vara ett jämlikt land. Men jag skriver inifrån mina personer, ser världen med deras ögon. I senare böcker, som Trunk Music, har jag börjat skildra rasproblematiken.

Michael Connelly nämner två händelser, som måste finnas med när han på 90-talet tecknar vidare på Raymond Chandlers hårdkokta Los Angeles-karta från 20-talet. Två viktiga händelser som förändrat livet för människorna i Los Angeles för all framtid: dels Rodney King-händelserna 1992 och dels jordbävningen 1994.

Social jordbävning

– Bägge var jordbävningar, den ena social och den andra geografisk, säger Michael.

– Upploppen – sönderslagna affärer, nerbrända hus – som följde på polisens misshandel av Rodney King fick oss att förstå det som vi hela tiden vetat men inte velat tro. Rasmotsättningar och motsättningar mellan olika sociala grupper mullrar under ytan. Det kan ske igen, när som helst. Något liknande hade kunnat inträffa vid O J Simpson-rättegången.

– Efter jordbävningen kan ingen i Los Angeles koppla av, leva med frid i hjärtat. Också en ny jordbävning kan inträffa, när som helst. Jag låter huset som Harry Bosch bor i bli förstört vid jordbävningen. Först tänkte han överge det, men sen bestämmer han sej för att stanna kvar, försöka reparera och bygga upp det igen. Harrys hus blir en metafor för hur hela Los Angeles byggs upp på nytt.

Barn nytt ämne

I Vonnelly senaste romaner tillkommer ännu ett ämne: barnen. Void Moon har moderskänslor som tema och i A Darkness More Than Night har färre FBI-agenten Terry McCaleb blivit pappa.

– Moderskänslorna är en omskrivning för mina egna faderskänslor. Liksom McCaleb har jag blivit far. Jag har fått en dotter och det har förändrat mig som man och människa, förändrat mitt liv.

Harry Bosch, då. Ska han också få barn?

– Det vet jag inte. Det får vi se.

Så är intervjun över. På en av de smala, slingrande vägarna kör vi uppåt, uppåt och ännu mer uppåt på Hollywood-kullarna. Vi hamnar mitt i naturen, som också är en del av Los Angeles. Det är som ute på landet fast mitt i stan. Nere i dalgångarna kan man, om man har tur, få se prärievargar.

Både och miljö

Där fortsätter vi att prata, Michael Connelly och jag, med hans på samma gång litterära och verkliga miljö som bakgrund: den hårdkokta amerikanska trädgårdsstaden Los Angeles år 2000.

(På svenska har Connellys böcker kommit på Norstedts utom Poeten som getts ut av Boströms. På Connellys hemsida –www.michaelconnelly.com – finns foton av de miljöer som förekommer i romanerna.

Bengt Erikssons artikel har ursprungligen varit publicerad i något annorlunda skick i Damernas Värld och fotografen som tog bilden av artikelförfattaren i bildbajlajnen heter Birgitta Olsson.)

CONNELLY PÅ ENGELSKA

The Last Coyote (1995, Bosch)
Trunk Music (1997, Bosch)
Angels Flight (1999, Bosch)
Void Moon (2000)
A Darkness More Than Night (2001)

CONNELLY PÅ SVENSKA
Svart Eko (1992, Bosch)
Svart is (1992, Bosch)
Dockmakaren (1994, Bosch)
Poeten (1996)
Blodspår (1998)
Den siste prärievargen (2001)



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22