Hennes dröm gick i uppfyllelse

Apr 6th, 2011 | By | Category: 2011-4 april, Artikel

Ninni Schulman

Av Leif-Rune Strandell

Det hänger kanske ihop, Ninni Schulmans längd och hennes skrivande. Hon visste tidigt att hon ville skriva en roman. Under tiden, när hon blev tillräckligt gammal, blev hon journalist, lokalredaktör för Värmlands Folkblad, Se och Hör och Expressen. Förra året blev hon utgiven författare med debuten Flickan med snö i håret (recension i Dast: http://www.dast.nu/recension/flickan-med-sno-i-haret).

Men låt oss backa lite, och börja där Ninni själv börjar när hon möter läsare. Hon börjar med svar på frågor som alltid kommer: Hur lång är du? Är du släkt med Alex Schulman?

Så då tar vi det också: 144 cm. Gift med Alex storebror Niklas (som tagit bilden här ovan, där Ninni inte skriver utan broderar).

Både längden och ingiftet har viss betydelse för skrivandet.

Högläsning
När Ninni var liten måste hon ligga mycket till sängs och vara med om flera operationer. Mamma, pappa och morfar läste för henne, och sedan läste hon själv. Då kom drömmen om att skriva.

Så journalist var lätt val. Efter folkhögskola kom hon till Hagfors som lokalredaktör och stannade där i 2,5 år. En oplanerad följd av detta var att hon träffade Niklas. Hans familj har ett torp i trakten.

Så de gifte sig och hon flyttade till Stockholm.

Nu har hon återvänt till Hagfors med omnejd i debutboken, där huvudpersonen är lokalredaktör i Hagfors. Tidningen gillade detta och boken gick som sommarföljetong i Värmlands Folkblad.

Men uppväxten var i Lesjöfors, en mindre ort.

”Nu är allt nedlagt”, säger hon.

Bandy eller basket
Hon bodde där i 20 år. Det finns egentligen bara två sysselsättningar för ungdomar där: spela bandy och basket.

”Inte mina sporter…”

Men drömmen om att skriva fanns där. Sådant är inte något man talar högt om i Lesjöfors, det ärlätt skamligt. Men skrev gjorde hon, skrev och strök. Det låste sig.

Men så plötsligt i januari 2007, när hon var barnledig, kom hudupersonen och berättelsen till henne. Medan hon virkade. (Tips till skribenter med kramp?)

Hon såg scenen med Magdalenas flyttkartonger. Så hon fortsatte att jobba med idén. Dwet skulle bli spännande!

I april hade hon en fjärdedel klart. Då hände det som inte får hända: datorn kraschade och allt försvann.

”Var det ett tecken på att jag inte skulle skriva?

Drömde om huvudpersonen
Efter ett år började hon drömma om Magdalena. Under hösten frågade chefen henne om det inte var så att hon skrev något? Så tillsammans med tre vänner började hon igen och de fyra läste varandras texter och hade synpunkter. Målet var att få allt klart till sommaren.

Samtidigt hade hon en blogg om sitt liv där hon fick mycket respons och uppmanades att skriva mer.
Kanske finns fler som tycker om det jag skriver tänkte hon och mejlade tre förlag och frågade om de var intresserade av att göra en bok av blogginläggen.

Ett förlag, Forum, ringde och ville träffa henne. Kanske hon hade skrivit något mer?

Jo, håller på med en spänningsroman…

Det tyckte man lät spännande och ville läsa. Och alla som läste tyckte att det var bra, ”Hagfors är fräscht”.

”Kanske inte det första jag tänkte på”, konstaterar hon.

Det fräscha kanske beror på skogen i stället för skärgårdsidyllen…

Boken blev klar, kom ut och fick goda recensioner.

”Jag är inte så intresserad av våld, polisundersökningar och sådant som numera är vanligt i deckare. Det jag fascineras av är den sociala kontrollen och relationerna. Man tror att man känner varandra väl, alla hänger ihop på i en mindre ort.”

En sann historia
Det finns lögner och sanningar, men boken innehåller en delvis sann historia. 2001 var det en rättegång i Karlstad som handlade om att det funnits en organiserad prostitution i en stuga i skogen. Hur kunde det vara möjligt? Alla verkar ju så trevliga i Hagfors – finns det en marknad?

Hon har också, utifrån egna erfarenheter, funderat över hur det är att vara journalist och polis på en plats där man nästan är släkt med alla.

Det finns också ett klassperspektiv i boken. Ninnis pappa är elektriker och mamma jobbar på kontor. Hon har gift in sig i en helt annan sorts släkt, en som har två nobelpristagare. I boken skildras hur huvudpersonen har gjort bostadskarriär efter sin tid i Stockholm. I Hagfors får man mycket hus för pengar som inte är så många ur ett stockholmsperspektiv.

Hon håller på med nästa bok. Det kan bli tre eller fyra med Magdalena som huvudperson.

En sak som hon tänker ta upp är att på små slutna orter får man tidigt en roll som det inte är så lätt att ta sig ur. Flickorna tar chansen att flytta, men många pojkar blir kvar. Alla vet vem du är. Från sexårsåldern till studenten är du klassificerad. Den som blir mobbad från första klass har det svårt att byta skola för det finns inte så många att byta till. Och fritidssysselsättningarna är begränsade.

Vi får se i kommande böcker hur Ninni tacklar detta.

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22