Hemmafruar lever farligare än poliser

Mar 30th, 2014 | By | Category: 2014-03 mars, Artikel

Sjöwall–Wahlöö och polisboken som gick upp i rök

PER HELLGREN summerar några fragment om hur Sjöwall–Wahlöös poliskritik syntes i pressen åren 19691972 och om bakgrunden till deckarparets polisbok som aldrig publicerades.

Natten till den 25 januari 1969 var en lördag. Vid tretiden anlände en polispatrull till Maj Sjöwall och Per Wahlöös lägenhet i Tanto på Södermalm i Stockholm. Några grannar hade larmat polisen efter att de hört mystiska dunsar och barnskrik inifrån lägenheten. Två uniformerade polismän tog sig upp i trappuppgången och ringde på dörren. Efter en stund, och visst besvär, fick poliserna tillträde till lägenheten och en av dem mottog två knytnävsslag i ansiktet. Det ena slaget var så hårt att polismannen ramlade baklänges mot en vägg.

SvD 1969Enligt Svenska Dagbladet (faksimil till höger)  berättade Per Wahlöö vid ett polisförhör senare att han ”reflexmässigt” slagit polismannen på käften.[1]

En artikel i Aftonbladet från samma tid berättar historien på ett annat sätt: ”Klockan tre på morgonen ringde det på dörren. Då författaren öppnade dörren stod två uniformerade konstaplar utanför. Wahlöö vägrade släppa in dem. Den femårige sonen vaknade och blev livrädd då han såg poliserna.”[2]

I samma artikel står att polisen skulle ha fått in en anmälan om barnskrik i huset fjorton dagar tidigare och att det var därför som polisen ”ingrep”.

Förhörd på kriminalen
Efter debaclet i lägenheten fördes Wahlöö till kriminalen för att bli förhörd men enligt Wahlöö skulle poliserna ha stannat mitt på Västerbron och börjat misshandla honom. Väl framme vägrade den vredgade författaren att lämna radiobilen och fick istället bäras ut. Enligt rapporten skulle Wahlöö under färden ha ”sparkat och slagit vilt omkring sig”. I samband med detta hade han också ramlat omkull på golvet och enligt honom själv var det för att en av poliserna vridit om hans arm. Väl inne på arrestavdelningen påbörjades, återigen enligt Wahlöö själv, en misshandel av honom med slag och sparkar mot underlivet.

En debatt om stockholmspolisens brutalitet tog genast fart i pressen. Två polismän JO-anmälde händelsen för att ta reda på huruvida deras egen kår var så våldsam som Wahlöö och Maj Sjöwall sagt i tidningarna.[3] Ytterligare två polismän intervjuades i samband med detta av Aftonbladet där de tillbakavisade all kritik som Sjöwall–Wahlöö yttrat i medierna mot polisen.[4]

Åtal
Wahlöö åtalades hösten 1969 för våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd i Stockholms tingsrätt. I samma veva basunerade pressen ut att han tänkte skriva om händelsen i samband med en ny bok om polisvåldet där Wahlöö skulle kalla stockholmspolisen för ”brutalast i världen”.[5]

”Hela Stockholms poliskår är i uppror efter Wahlöös och Maj Sjöwalls angrepp mot deras kår”, skrev Aftonbladet den 22 september 1969. ”I en kommande bok tänker de gå till hårt angrepp mot polisen som de anser vara brutalast i världen. Värre än kollegerna i New York, London och Moskva.”[6]

Polisboken var ett beställningsarbete från tre olika förlag, skrev Aftonbladet: Penguine i New York, Pantheon i London och Norstedts i Stockholm.[7]

Maj Sjöwall berättade för Aftonbladet att deckarparet samlat material i Stockholm genom sitt engagemang som nämndemän i rådhuset. Ett uppdrag de fått som partimedlemmar i Vänsterpartiet Kommunisterna, VPK, där de varit med sedan 1965. Sjöwall berättade vidare att Wahlöö tidigare arbetat som kriminalreporter och att de samlat in material genom intervjuer med polismän och genom att läsa protokoll.[8]

Tidningarna Lektyr och Aftonbladet slog stort upp nyheten om Wahlöös uttalanden om polisbrutalitet. Vid en ”blixtundersökning” som polismästaren Nils Lüning omedelbart tillsatte förnekade emellertid Wahlöö sitt uttalande om stockholmspolisen.[9]

Stoffet till Wahlöös beskyllningar uppger tidningarna själva att de ha fått från det material som låg till grund för en kommande bok av Sjöwall–Wahlöö som skulle handla om ordningspolisen i Stockholm, New York, London och Moskva. Utgivningen var tänkt till året därpå, det vill säga 1970. I samband med åtalet mot Wahlöö gjorde polismästare Lüning ett uttalande där han hänvisade till upplysningar som inhämtats från Wahlöö:

”Wahlöö har därvid uttalat, att han är djupt förtvivlad över tidningsskriverierna som förekommit beträffande påstådd brutalitet från Stockholmspolisens sida och förklarat sig helt ta avstånd från de slutsatser, som i vissa pressorgan tillskrivits honom. Wahlöö har beträffande innehållet i de aktuella artiklarna i övrigt anfört följande. Uppgifterna att han betecknat Stockholmspolisen som världens brutalaste polis är oriktiga. Wahlöö har överhuvudtaget inte gjort några konklusioner eftersom han ännu inte slutfört insamlandet av material till sin artikelserie och betecknar uttalandena som helt absurda.”[10]

En månad efter polisens gripande av Wahlöö flyttade paret Sjöwall–Wahlöö och barnen till Malmö.

Ingen bok
Någon bok om ordningspoliser från olika delar av världen färdigställdes aldrig av SjöwallWahlöö, dock kom kritiken mot polisen, som händelserna 1969 bildar bakgrund till, att ta sig ett mer skönlitterärt uttryck ett par år senare i och med parets sjunde roman Den vedervärdige mannen från Säffle (1971), kanske mer känd som långfilm av Bo Widerberg under titeln Mannen på taket (1976).

Polisvåldet i Stockholm representeras där kanske allra bäst av den garvade snuten Palmon Harald Hult, som i en berömd scen hemma i sitt kök på Reimersholme blir förhörd av Martin Beck om sitt våldsamma förflutna som hejduk åt det mördade polisbefälet Stig Nyman, kallad den vedervärdige från Säffle, som bland annat lärt Hult följande:

”– Till exempel hur man begår mened? Hur man skriver av varandras rapporter för att allting ska stämma även om vartenda ord är lögn? Hur man spöar upp folk i arresterna? Vilka platser man kan parkera på i lugn och ro om man vill ge någon stackare ett extra kok stryk på väg från vaktdistriktet till kriminalen?

– Jag har aldrig hört talas om såna saker.”[11]

I samband med lanseringen av Den vedervärdige mannen från Säffle , mer än två och ett halvt år efter polisincidenten i Tanto, small det plötsligt till igen i pressen.

”Antalet skadade poliser är inte alls lika stort som antalet människor som misshandlats av polisen”, stod det i en artikel i Aftonbladet hösten 1971.[12] Återigen var det Sjöwall–Wahlöös material i boken om polisers arbetsmetoder i Stockholm, Budapest, New York och London som låg bakom materialet som Aftonbladet tagit del av.

AB 10 okt 1971

Aftonbladet 10 oktober 1971

“Inte farligt vara polis”
Några slående fakta som presenterades redan i ingressen var att enbart ettor i betyget räcker för att bli polis, att polisyrket inte är farligare än andra jobb och att antalet skadade poliser är få jämfört med det antal som misshandlas av polisen själva.[13]

Andra fakta som SjöwallWahlöö fått fram till sin polisbok var bland annat att patrullerande konstaplar i Stockholm har en IQ som rasat ner till 93 på senare år. Byggnadsarbetare, stuvare, skogsarbetare och hemmafruar lever farligare än poliser samt att det i ”New York dödas genomsnittligt sju poliskonstaplar om året, medan det stryker med två taxichaufförer i månaden, en hemmafru i veckan och en arbetslös om dagen.”[14]

SjöwallWahlöös kanske hårdaste uppgörelse med polisen presenterade de också i och med romanen Den vedervärdige mannen från Säffle där mördarens motiv var just att hans hustru blivit utsatt för polisbrutalitet och avlidit som följd av detta.

Tre månaders fängelse
Wahlöö ställdes inför rätta för misshandeln mot poliserna som kom till lägenheten den där natten i januari 1969 och ärendet blev en segdragen historia. Wahlöö dömdes till tre månaders fängelse i tingsrätten men överklagade och i maj 1972 var det dags för rättegång i Svea hovrätt: ”Tre gånger har Wahlöö kallats till förhandling men inte inställt sig. I morse, fjärde gången, kom han”, skrev Expressen i samband med rättegången.[15]

”Det var inte jag som slog polismännen. Det var poliserna som slog mej”, sa Wahlöö till Expressen och var samtidigt glad att han blivit gripen: ”Man kan ju inte redovisa vad som händer en gripen utan att själv ha varit med om det. Och mina upplevelser styrker vad jag tidigare hört av omkring 200 polisoffer”.[16]

Expressen 1971

Expressen 1971

Det slutade med att Wahlöö blev dömd till dagsböter i hovrätten, men han överklagade ändå till Högsta domstolen där ärendet aldrig togs upp.

Skattetvist
Samtidigt var paret Sjöwall–Wahlöö indragna i en skattetvist med kronofogden där frågan var huruvida deras arvoden från bokförlaget Norstedts skulle ses som lön (där förlaget var skyldiga att betala in skatt) eller som oskattad inkomst (där de själva var skyldiga att betala skatt).

”Vi menar att eftersom vi skrivit kontrakt på en bok om året i tio år så är vi anställda – i synnerhet som vi inte har några andra inkomster. Är vi anställda ska vi inte betala skatten själva, det ska arbetsgivaren göra. Men det har alltså inte gjorts i vårt fall”, sa författarparet till Aftonbladet i november 1972 då Wahlöös sjukdom slogs upp stort i tidningen samtidigt som de olika rättstvisterna summerades.[17]

AB 30 nov 1972

Aftonbladet 30 nov 1972

Tre år senare släpptes Sjöwall–Wahlöös sista polisroman Terroristerna (1975). Då var Per Wahlöö död sedan några månader tillbaka. Han dog sommaren det året efter flera år av sjukdom, främst cancer i bukspottskörteln. Den litterära kampen mot våldsamma auktoriteter och det ansiktslösa kontrollsamhällets maktmissbruk förde han ända till det bittra slutet. Konstaterandet att hemmafruar lever farligare än polisen 1971 var en del av detta och kom att genomsyra de resterande delarna av Sjöwall–Wahlöös svit Roman om ett brott.


Noter

[1] Osign. ”Författare slog ”brutala poliser””, Svenska Dagbladet 23.9.69.

[2] Lars-Olof Berglund, ”Författare till angrepp: – Polisen i Stockholm värre än i New York”, Aftonbladet 19.9.69.

[3] Osign. ”Författare slog ”brutala poliser””, Svenska Dagbladet 23.9.69.

[4] Lars-Olof Berglund, ””Stockholmspolisen är inte så våldsam””, Aftonbladet 21.9.69.

[5] Per Holmberg, Aftonbladet 22.9.69.

[6] Per Holmberg, Aftonbladet 22.9.69.

[7] Lars-Olof Berglund, ”Författare till angrepp: – Polisen i Stockholm värre än i New York”, Aftonbladet 19.9.69.

[8] Lars-Olof Berglund, ”Författare till angrepp: – Polisen i Stockholm värre än i New York”, Aftonbladet 19.9.69.

[9] Osign. ”Wahlöö förnekar uttalande om Stockholmspolisen”, Svenska Dagbladet 24.9.69.

[10] Osign. ”Wahlöö förnekar uttalande om Stockholmspolisen”, Svenska Dagbladet 24.9.69.

[11] Maj Sjöwall & Per Wahlöö ([1971] 2012) Den vedervärdige mannen från Säffle, Stockholm: Pirat, s.87.

[12] Inger Pettersson, ”Hemmafruar lever farligare än poliser”, Aftonbladet 10.10.71.

[13] Inger Pettersson, ”Hemmafruar lever farligare än poliser”, Aftonbladet 10.10.71.

[14] Inger Pettersson, ”Hemmafruar lever farligare än poliser”, Aftonbladet 10.10.71.

[15] Anders Andersson, ”Inför rätta för polis-misshandel”, Expressen 26.5.72.

[16] Anders Andersson, ”Inför rätta för polis-misshandel”, Expressen 26.5.72.

[17] Inger Pettersson, ”Per Wahlöö svårt sjuk”, Aftonbladet 30.11.72.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22