Helena von Zweigbergk: ”Jag är nog lik min hjältinna – fängelsepräst i fula kläder

Mar 14th, 2010 | By | Category: 2004-3, Artikel

Helena von Zweigbergk debuterade 2001 hos Bokförlaget Semic med romanen Det Gud inte såg. Den handlade om fängelseprästen Ingrid Carlberg och blev en succé med bortåt 70.000 exemplar sålda, kanske beroende på att Helena satt i TV och pratade böcker rätt ofta.

Då var hon redan känd som deltagare i P3-programmet Spanarna och filmrecensent i Amelia. Tidigare hade hon skrivit två barnböcker och en debattbok om prostitution.

Första försöket i kriminalgenren var en novell i antologin Mord i midsommartid för fyra år sedan.

Det Gud inte såg handlar om fängelseprästen som på jobbet träffar en kvinnlig fånge som begått ett svårt brott och därför mobbas av sina medfångar trots att hon hela tiden hävdar att hon är oskyldig.

Ingrid Carlberg blir mycket engagerad och börjar söka sanningen. Därmed hamnar hon i en situation som får henne att betänka de existentiella värdena. Och hur är det egentligen med den egna tron, hoppet och kärleken. Boken andas grundlig svartsyn, ansåg DAST:s recensent.

En del undrade över hur boken kunde sälja så bra eftersom huvudpersonen och hjältinnan var en präktig fängelsepräst i fula kläder som aldrig haft en relation.

Förvåningen steg när Helena von Zweigbergks andra roman Kärleken skär djupa sår (2003) blev huvudbok i Månadens bok och därmed gick en ny framgång till mötes.

Den handlar om nagelskulptrisen Tanja som säger sig vara oskyldigt dömd till ett långt straff för narkotikasmuggling. Därför söker hon hjälp hos Ingrid, som dock anar att man kan finna farliga saker bakom hennes fasad.

I år har hennes tredje bok om Ingrid Carlberg kommit. Den heter Hon som bar skammen och berättar om en äldre prostituerad narkotikakurir.

Helena von Zweigbergk anser att hon och fängelseprästen liknar varandra. Det kan man tolka hur man vill, det gäller i varje fall inte klädsel och utseende.

Men varför en präst på ett fängelse i en genre där det brukar handla om cyniska polismän i en brutal omvärld? Prästen Ingrid är ju ingen tuff hjältinna som jagar brottslingar.

– Hon är nog mer tänkande, osäker och något av en grå mus, har Helena sagt. Jag ville ha en person som tar saker på allvar, en som tycker att det måste finnas en mening och försöker hitta den. Liksom Ingrid söker jag efter struktur i livet. Ingen av oss är en smart och cynisk person som tycker att livet är skit.

Helena von Zweigbergk menar att det är synd att godhet har fått ett slags tråkighetsstämpel.

– Snällhet är underskattat, säger hon och har ett leende som visar att hon själv vill framstå som snäll, normal och ordentlig P4 alla sätt och vis.

Men mot sig själv är hon inte så snäll, närmast hård när det gäller skrivandet. Kravet är att skriva minst två sidor om dagen och vissa dagar kan ett sådant beting kännas tungt.

Men det gäller att kämpa på när tvivlen e på att

Hon är stenhård när det gäller att. Vissa dagar känns det att det ska bli något över huvud taget börjar dyka upp, när hon inte tror på att berättelsen håller.

Om det då lossnar, blir lust och inspiration, menar hon är en bonus. Att skriva en roman har för Helena von Zweigbergk varit en gammal dröm.

Att nu få göra det menar hon är fantastiskt – och att lyckas bra har gjort drömmen ännu härligare.

Hon bor på Söder i Stockholm tillsammans med sambo och barn. Det är en skillnad mot den relationslösa fängelseprästen.

Det finns nog fler.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22