Hans Ugerup – En novellfrälst bibliotekarie

Dec 28th, 2008 | By | Category: 1998-4, Artikel

AV HELMUTH GLÖCK

Hans Gunnar Ugerup och är ett barn av år 1932. Hans vagga vaggade på Davidhalls torg i Malmö stad, inte mitt på torget, utan i en lägenhet med utsikt över det, som då var salutorg. Föräldrarna var goda och belästa.
Vid fyra års ålder flyttade familjen till rikets huvudstad. Lille Hans var ett nyfiket och försigkommet barn, som gärna lät sig roas av allsköns mysterier. Ett intresse som ofta gick till rena handgripligheter för att undersöka eller lösa problemen. Han berättar att inne på gården till huset familjen bodde i fanns en fascinerande skylight av frostat glas. Mörka höstkvällar lyste det inbjudande från det. Han ansåg att hållbarheten på glaset måste testas. En stor asfaltkoka bevisade vad han innerst inne trott, hela tiden; glaset splittrades och kokan försvann ner i vad som visade sig vara en korvfabrik. Ur hålet hördes fasansfulla kötteder.
Familjen flyttade ut till Traneberg, där ingen ville leka med honom, eftersom han talade skånska. Det problemet löste han genom att hälla sand i de i sandlådan församlades skjortor. Sedan lekte de.
I Alviks folkskola lärde han sig läsa, och där ”lånade” Hans (läs: påtvingades) sin första bok, en jolmig historia från 1918, som hette ”Sommar och sol och himlens alla vindar”.
Hemma läste han en spännande indianbok med lite text och stor stil. Vid nio års ålder läste han Dickens ”Pickwickklubben” med behållning.
Under barn- och ungdomsåren läste han våldsamt och ganska urskillningslöst allt han kunde komma över, men det var en del av läsutvecklingen, ”goda” böcker slukades tillsammans med ”lättare” gods. Bland det ”lättare” godset fanns mycket som var läsvärt. Jag har sedan dess han stort nöje i att läsa deckare som uppfriskande ”hjärnskrot” och avkoppling, påstår Hans. Nu efter en livstid som adjunkt i svenska och litteratur och i engelska och dessutom som förste skolbibliotekarie har han läst, begrundat och smält alla de seriösa stora verken ur världslitteraturen och efter avslutad läsning känt en viss vemodig avskedets tomhet.
Numera bor han i Lund och ägnar sina lässtunder oftast åt deckarlitteraturen, framför allt engelsk och amerikansk. Bland de engelska återfinns naturligtvis allt om Sherlock Holmes och Fader Brown och det mesta av Dorothy och Agatha. Av de nya namnen läser han gärna P.D. James, Elisabeth George, Minette Walters, Martha Grimes, Ruth Rendell och den nyss avlidna Ellis Peters för att nämna några kvinnliga. Bland de manliga är Colin Dexters Oxforddeckare en av favoriterna, men han gillar även de mer hårdkokta amerikanerna Dashiell Hammett, Raymond Chandler eller Ross Macdonald.
Hans Ugerup vill gärna fortsätta räkna upp ännu fler favoriter, men jag låter honom förstå att vi inte kan göra den här artikeln till en uppräkning av alla deckarförfattare. Han avslutar med:
”Det har skrivits många utmärkta romaner i deckarens form och jag är mycket road av att läsa antologier av deckarnoveller. Novellen som deckare ska inte glömmas bort i denna dataordsvallets tidsålder.
Novellkonsten ligger mig som sagt varmt om hjärtat och en perfekt novell bör i mitt tycke vara som en glad griskulting: liten och kort, lekfull men substantiell och med knorr på svansen.”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22