Hans-Olov Öberg – Förläggaren övergav sitt eget bokförlag

Mar 6th, 2010 | By | Category: 2007-1, Artikel

Av Iwan Morelius

 

Hans-Olov Öberg har i några år fungerat som författare och förläggare på förlaget Kalla Kulor som han äger tillsammans med TV3-direktören Robert Aschberg. Hur den affären har gått är svårt att säga. Tidigare har Öberg – ett känt namn i finansbranschen – gärna talat om förlagets framgångar. Nu har förlagsdirektören emellertid blivit författare hos Piratförlaget, där han i maj kommer med nya romanen Klöverkungar. Piraterna ger också ut hans tidigare romaner i pocket, dock med andra titlar. En gudabenådad bullshitter får namnet En jagad man, Dödens downsider blir Mord i snö och En klockren no-brainer mord i mittcirkeln har fått den något mer begripliga titeln Dödens planhalva. Artikeln nedan skrevs innan övergången blev bekant.

 

 

För några år sedan utkom thrillern En gudabenådad Bullshitter, och efter läsning ville jag veta hur det kom sig att Hans-Olov Öberg började skriva kriminalromaner och framförallt sådana med finansvärlden som tema. Öberg svarade gärna på frågorna.

”Besluten om att skriva deckare och att låta den utspelas i finansbranschen växte nog fram parallellt. Jag jobbade i en oerhört krävande finansmiljö i slutet av nittiotalet där många gick omkring och kastade onda blickar på varandra. Många av personligheterna på ’marknaden’ och deras möjligheter att göra både gott och brott fascinerade mig. När jag fick mer tid efter ett jobbyte började jag skriva och gick samtidigt på Skrivakademiens Deckarskola, med bland annat Åsa Larsson i samma grupp.

Hur fick du idén till boken?

”Jag satt tillsammans med ledningen för ett börsbolag i en taxi i London på väg mellan möten hos två olika jättelika kapitalplaceringsfirmor. Konversationen var otvungen och jag slogs av tanken … tänk om vi i den här bilen skulle komma överens om att säga någonting helt annat på nästa möte, hur mycket skulle vi inte då kunna tjäna på aktien. Sedan gav det ena det andra. Det största skrattet var ju att jag fick ett telefonsamtal några månader efter att Bullshittern kom ut. Det var en kille som undrade ’hur har du fått reda på det här?’ Uppenbarligen hade han varit anställd på en fondkommissionär och fått sparken för att han försökt påpeka att några börspersonligheter ägnade sig åt insiderhandel. Min historia var kusligt på pricken, tyckte han.

Finns huvudpersonen Micke Norell i verkligheten?

”Norell har fått låna drag av flera som jag känner. Men det är fler som tror att det är just dom som är förebilder till honom …”

Och varför en bok från finanskretsarna?

”Jag är patologiskt intresserad av finansthrillers och har det mesta som skrivits. Det har kommit knappt ett tjog, varav de flesta i USA.”

Du har påstått att du faktiskt ligger världstvåa när det gäller deckare med finansmiljö. Vem är etta?

”Världens mest produktive finansthrillerförfattare är Stephen Frey. Han har skrivit elva romaner och ska inte förväxlas med komikern med mera Stephen Fry, vilket var just vad jag gjorde när jag köpte min första Freybok. Jag ligger med mina fyra finansthrillers världstvåa. Stephen Reich är trea.”

Ditt bokförlag Kalla Kulor är ganska litet. Hur kom det sig att Robert Aschberg och du blev kompanjoner?

”Det var superenkelt; vi är grannar och har ofta utbytt åsikter om kriminallitteratur och annat över en flaska vin på innergården. När jag bestämde mig för att dra igång förlaget var steget bokstavligt talat inte särskilt långt ner till Robban. Han bor i våningen under min.”

Kommer det fler böcker i serien om Micke Norell?

”Just nu har Micke det litet tufft. Han har blivit pistolhotad alltför många gånger, hans bästis har tagit sin älskarinna och flyttat till Thailand och han känner sig själv litet rotlös. Dessutom har han så mycket pengar att han mest går och drar om dagarna. Men när han har hämtat sig, kommer han nog tillbaks. Goda ekonomijournalister behövs! I själva verket hittade jag på Micke för att bedriva en sorts polemik mot Jan Guillou som ju använde sin fina position i medierna till att förnedra en hel yrkesgrupp.

Årets huvudperson heter Jack Bohlander, bosatt i min gamla fina hemstad Strängnäs, och han är en ganska tuff polis med bl.a. 20 år i Stockholm. Han får uppdraget att utreda mordet på sin bror, som mördats i lilla Strängnäs. Kan du utan att avslöja för mycket berätta lite om hur han kom till.

Jack Bohlander bygger i hög grad på min förlagskollega Michael Lundhs liv. Michaels bok Sveriges Likas Lag berörde mig mycket och jag tyckte att han borde fungera väl som roman person.

Du är ju också intresserad av musik, spelar både jazz och blues. Favoriter, favoritlåtar?

”När jag skrev jazzdeckaren Svart Stajl hade vi på hemsidan flera listor med musik som vi rekommenderade läsarna att lyssna till. Jag är stor beundrare av tenorsaxofonisten Dexter Gordon. Den nye unge sångaren Jamie Cullum säljer orättvist mycket, men får å andra sidan orättvist dålig kritik.”

Har du funderat på att bli författare på heltid?

”Absolut! Det är mitt mål. De senaste 18 månaderna har jag varit just författare och förläggare på heltid. Men det visade sig samtidigt att jag inte skriver snabbare eller bättre av att disponera mer tid. Så nu arbetar jag åter i finansbranschen samtidigt som jag grubblar över vad jag lärt mig de senaste åren om mitt författande.”

Planer för framtiden? Flera finansthrillers? Någon ny serie?

”Jag har huvudet tokfullt av idéer. Det blir garanterat fler finansthrillers, ”ett skitigt jobb, men någon måste göra det” som Robban Aschberg brukar säga. Dessutom en Toscanathriller och en jazzthriller till de närmaste åren.”

Hur blir en ny bok till och hur lång tid tar det från första idé till färdig bok?

”När idén väl kommer brukar jag skriva en prolog. Den sammanfattar alltid boken. Sedan skriver jag ett kapitel och faller i djup förstämning över att inte kunna skriva längre. Sedan repar jag mod och skriver två kapitel till. Därefter ännu en djup depression. Sedan sätter jag mig och planerar skrivandet mer detaljerat. Och sedan händer ingenting. Några månader senare kommer skrivandet igång och efter nio månader räknat från det första ordet är allting klart. Varken mer eller mindre. Sista tredjedelen brukar komma under någon sorts våldsam skrivtömning som kan pågå flera dygn, mer eller mindre oavbrutet. Efter en sådan pärs brukar jag ha svårt att prata under nästkommande dygn.”



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22