Han stoppade Vietnamkriget och fick alternativt nobelpris

Mar 6th, 2010 | By | Category: 2007-1, Artikel

Av Per Erik Tell

Daniel Ellsberg belönades i december med det så kallade alternativa nobelpriset, eller som det heter Right Livelihood Award.

Han kallar sig ”whistle-blower” och sin insats gjorde han 1969 när han, sista dagen på jobbet, kopierade och packade ned 7.000 hemliga papper på sin arbetsplats på det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon och lämnade över till kongressen.

Han arbetade som analytiker och kärnvapenexpert för tankesmedjan RAND Corporation, men också som konsult i Pentagon och under två år följde han striderna längs fronten i Vietnam.

Papperen från Pentagon, som också kallas McNamara-rapporten efter sin upphovsman, försvarsministern Robert McNamara, visade hur det amerikanska folket hade vilseletts om Vietnam.

Två år senare, 1971, kunde han konstatera att ingenting hade hänt. Det här berodde på, säger han, att kongressen hade demokratisk majoritet och hans material berörde tidsperioden före Nixon, då alltså USA hade haft demokraterna Johnson och Kennedy i Vita Huset. Det var till och med så att republikanen Nixon till en början var mest angelägen om att en utredning skulle dras igång.

Men ingenting hände, så Ellsberg skyfflade pappren vidare till New York Times. Och det tog, som man säger, hus i helvete.

Han har tjänstgjort under fyra amerikanska presidenter, Eisenhower, Kennedy, John son och Nixon.

– Alla ljög, säger han.

Ellsberg ser trött ut när jag träffar honom en oktoberdag på ett hotellrum i Köpenhamn men darrar inte på rösten när han kallar Bushregimen för en samling fascister, berättar om amerikanska dödsskvadroner med tortyr på schemat, jämför Guantánamo med koncentrationsläger och poängterar att USA:s makthavare tidigt lärde sig propagandaspelet av Goebbels.

Hans budskap är kristallklart: – Våra ledare ljuger fortfarande för oss.

Han hotades av löjliga 115 års fängelse för brott mot tystnadsplikten. Hans psykoterapeut utsattes för utpressning för att avslöja hemligheter om honom och order utgick från högsta ort, läs: Vita Huset, att han skulle oskadliggöras.

Ordern om att tysta Ellsberg gavs den 3 maj 1972. Elva kubaner från Miami rekryterades för uppgiften, men de hoppade av i sista stund, eftersom de trodde att de själva hamnat i en fälla.

– Det bekräftades i efterhand under ed i vittnesförhör. Men det sades aldrig hur jag skulle tystas, säger han, och ler.

Anledningen till Nixons tvärvändning var att han trodde att Ellsberg hade komprometterande papper också om honom. Vilket han i princip inte hade.

När Ellsberg berättar för mig om hur Nixons män kontaktade hans psykoterapeut lutar han sig fram och påpekar att det här är det inte många som vet.

– Min terapeut berättade aldrig för mig att han kontaktats för att lämna ut upplysningar om vad jag sa till honom. Så jag vet egentligen inte om han lämnade någon information vidare.

– De sökte hitta bevis för att han fuskade med skatten för att senare kunna utöva utpressning mot honom.

Gordon Liddy, en av Nixons ”rörmokare” som senare ledde inbrottet i demokraternas högkvarter Watergate har avslöjat att han föreslagit att Ellsberg skulle drogas med LSD i soppan vid en mottagning för ”Federalt anställda för fred”.

Det enda Daniel Ellsberg ångrar idag är att han inte tidigare gick ut till allmänheten med det han visste.

Outtalad hänger en besvärande tanke kvar. Det är lätt att förstå att han har brottats med den under många år – tanken på hur många liv som skulle ha sparats om han blåst i pipan redan 1964, istället för 1971, när Vietnamkriget redan kostat närmare 50.000 amerikanska soldater och kanske fem miljoner vietnameser livet.

Idag ser han många paralleller mellan Vietnamkriget och Irak. Och han varnar för att det finns ”galningar” i USA som till och med tror att ett kärnvapenanfall mot Iran ligger inom möjligheternas ram.

Ellsberg menar att USA eftersträvar ett Irak som är fientligt gentemot Iran, men vänligt sinnat mot USA och Israel, och en sådan nation kan inte uppnås med en demokratisk regim, utan bara en auktoritär, tillsammans meden kontinuerlig närvaro av amerikanska trupper.

– Irak blir inte mer demokratiskt än vad Sydvietnam var, där presidenten fick 102 procent av rösterna i valet. Risken är stor att kriget i Irak pågår i tjugo, kanske trettio, år till, säger han. Om ingen blåser i pipan!



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22