Han är storsäljare på Åland med sin debutdeckare

Jan 14th, 2011 | By | Category: 2011-1 januari, Artikel

Bomarsund Mikael

Mikael Paasikivi vid en liten del av Bomarsunds fästningsruin. Foto Margaretha Paasikivi

Av LEIF-RUNE STRANDELL

Mikael Paasikivi har sålt över 1.600 exemplar av sin deckardebut Guld i blodet. Låter kanske inte så mycket men det är på Åland med en befolkning av 26.000. Då når man 20 procent av befolkningen. Inte en dålig start på författarkarriären men han hoppas fortfarande på att det ska gå bättre i Sverige.

För han är bosatt i Sverige, uppväxt i Stockholm (men född i Helsingfors). Och det är väl lika bra att ta det där med namnet om nu någon tycker det känns bekant. Jo, det är farfars far som var president i Finland och som hade förfinskat sitt ursprungliga svenska Hellsten, för det är vad Paasikivi betyder.

Åland då? Jo, föräldrarna fick, tack vare sina finska medborgarskap, lov att bygga sommarstuga på Åland, alldeles vid Bomarsund som spelar en huvudroll i boken. Så han har haft sin barndoms sommarlov där.

Men skrivande har han inte ägnat sig särskilt mycket åt tidigare. Han drev ett par företag och tyckte själv att det mest kreativa skrivande han ägnade sig åt var lappar av typen “Din mamma jobbar inte här” på fikarummets kylskåp. Nu är det mesta avvecklat och han började skriva.

Det som satte igång tankarna på att formulera sig i skrift var en dramatisk händelse i Stockholm skärgård han var med om. En granne försvann. Hade hon flytt landet? Var det ett brott? Eller självmord?

Det hände en tidig höst och man hade sökande igång där maken var med. Men så slutade sökandet.

Mikael kunde inte släppa tankarna på vad som  hänt och han fortsatte leta. En eftermiddag fann han henne i vattnet, och man hittade ett självmordsbrev.

Skriva av sig upplevelsen
Han kände ett behov av att skriva av sig men hade inte tid. Men om det skulle publiceras måste denna otäcka händelse in i ett sammanhang, och eftersom han fick mer tid att vara på Åland där han som barn klättrat på fästningsruinerna ville han koppla ihop de dramatiska skeendena runt slaget vid Bomarsund 1854.

Det var en del av Krimkriget. Ryssarna hade börjat bygga Östersjöns och norra Europas största fästning som skydd för sin kust. Fästningen blev inte färdig, och engelska och franska flottan lyckades med lokal lotshjälp ta sig fram där skyddet var sämst. Fästningen föll.

En annan viktig del av Ålands historia är postens väg mellan det svenska rikets två halvor. Från Grisslehamn i Roslagen roddes eller seglade man med post till Åland, sedan med häst tills det blev dags att ro till Finland. Och samma väg tillbaka. Det var en verksamhet som började redan på 1300-talet och som inte upphörde när Finland och Åland blev ryskt.  Postrodden går fortfarande varje försommar som en tävling mellan gamla och nybyggda kopior av de båtar som användes förr mellan Grisslehamn och Eckerö.

Så även postrodd blev ett historisk inslag i boken.

Det som hade satt igång tankarna på skrivande var sökandet efter den försvunna kvinnan. Eftersom Mikael kan dykning blev det en ingång: att ett mord sker och kroppen hittas av en dykare.

Guldmynt
Något skulle binda ihop de olika delarna. Det blev guld, guldmynt , som också gav titeln Guld i blodet.

Det gällde att få nutidsberättelsen trovärdig. Han, liksom de flesta andra nutida deckarförfattare, inser snabbt att man måste ha poliser med. Privatspanare kan inte mäta sina resurser numera med polisens. En kvinnlig kommissarie blev huvudperson, och han hade ju en del kunskaper om polisverksamheten på Åland så en del tog han från verkligheten, men bytte naturligtvis namn. Men judo kan både den verkliga och den litterära polisen.

Nu är inte Åland större än att de flesta snabbt kunde identifiera förebilden. När han en dag satt i Mariehamns bokhandel och signerade kom en kvinna fram till honom.

“Det är väl lika bra att hälsa. Det är ju jag som är kommissarien i boken!” Hon har fått boken och även kollegerna har läst den. Tydligen utan protester till författaren.

Mikael Paasikivi ville har olika berättarspråk för de historiska delarna och för nutiden. Och han har på pusseldeckarmanér lagt ut ledtrådar för läsaren så att mördaren kan avslöjas av den uppmärksamme.

Korrekt ska det vara. Berättelsens del om Bomarsundsfästningens fall är nästan helt korrekt, men han var ju tvungen att ha med sin dåtida huvudperson. Och dykning kan han.

Hoppas på svensk publik
Han hoppas kunna nå ut också i Sverige, och turister på Åland borde vara intresserade. Biblioteket i Mariehamn har tio exemplat, försäljningen har alltså gått bra och nästa sommar kommer boken att vara radioföljetong. Han har läst in själv (“Svårare än man kan tro”) och nuförtiden kan vi ju även i Sverige höra åländsk radio via webben (http://www.radiotv.aland.fi/).

Blir det någon mer bok? Jo, så är det tänkt, men det är en del kvar att skriva. Titeln är klar: Spindeln i stenen. Och nu får den åländska kommissarien också arbeta med en koppling till andra världskriget och 1700-talet. En äldre man dör av oklara skäl på Åland och en historia avslöjas om vad som kunnat hända öriket och kanske Sverige.

Mikael Paasikivi

Mikael Paasikivi berättar om sin bok. Foto Nisse Scherman

Taggar: , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22