Håller H-K Rönbloms romaner fortfarande?

Jun 7th, 2014 | By | Category: 2014-06 juni, Artikel

H-K RönblomAv LENNART HÖGMAN

De tre deckarförfattarna Stieg Trenter, Maria Lang (Dagmar Lange) och H.-K. Rönblom dominerade kriminalromanscenen på 40 – och 50 – talen och halva 60-talet. Sedan kom Sjöwall-Wahlöö med romanen om ett brott och den svenska polisromanen gav kriminallitteraturen ett både nytt och helt annat ansikte.

Trenters hjälte fotografen Harry Friberg och dennes vän polisintendenten Vesper Johnson var fängslande som kriminallösare, men även för sitt intresse som matälskare. En kombination som borde vara given idag med tanke på att det i bokhandeln säljs nästan bara deckare och kokböcker. Dessutom var Trenter en ytterst skicklig miljöbeskrivare av Stockholm och dess omgivningar.

Maria Langs första deckare har med en lesbisk kvinna till och med upplösningen, vilket var helt otroligt på den tiden (1949).  En fullständig avkriminalisering av homosexuella handlingar skedde inte förrän 1944. Sedan betraktades homosexualitet istället som en sjukdom fram till 1979!

Maria Lang har till en början Puck Bure som språkrör och privatdetektiv, men när det blir skarpt läge, kallar hon in sin mans bäste vän, den stilige kriminalkommissarien Christer Wijk. Senare i hennes produktion dyker nästa problemlösare upp, författarinnan Almi Graan (ett anagram) från Skoga, med starka drag av Maria Lang. Langs deckare kännetecknas av passioner och flitiga litterära anspelningar allt från Shakespeare till Bellman.

Den tredje av de stora är Hans-Krister Rönblom, som den här artikeln skall handla om, blev mest känd som den litteräre deckarförfattaren. Han var fil. dr. i statskunskap, kommunalfullmäktige i Umeå 1938–44 och i Härnösand 1946–48. Politisk redaktör på Västerbottens-Kuriren 1932–44, chefredaktör på Västernorrlands Allehanda 1944–1948 och senare politisk redaktör 1948–56 och andreredaktör 1957–62 på Aftonbladet. Han var vice ordförande för nykterhetsorganisationen NTO.

Han skrev tio kriminalromaner. En elfte, Brott på vattenledning, kom ut efter hans död.

Den litteräre deckarförfattaren
Rönblom ansågs, som sagt, vara den mest litteräre av sin tids kriminalromanförfattare. Åke Runnquist skrev redan 1959 i Moderna svenska berättare att ”Rönbloms detektivromaner utgör egentligen en fortlöpande, ytterst sakkunnig och något syrlig kartläggning av det svenska samhället. Förmodligen är det endast en konstlad indelning som skaffat dem namn av detektivromaner, samt möjligen det faktum att de innehåller välkonstruerade kriminalproblem, lösta av läroverksadjunkten Paul Kennet. I varje bok… ger Rönblom också en bred miljöskildring, i regel från mindre samhällen. Hans resultat är ofta av anmärkningsvärt intresse, både sociologiskt och konstnärligt sett”.

I de tio romanerna som kom ut under åren 1954–1964 är det historikern och läroverksadjunkten fil. dr. Paul Kennet, som är detektiven. Ofta diskuterar han fallen med sin unga, begåvade, pratglada och vackra syster Susanne, gift Mattsman. Den skenbart färglöse problemknäckaren Paul Kennet, är egentligen en envis stridsman som i forskarens skepnad vill få fram sanningen.

Problemlösaren Paul Kennet
Så här beskriver Rönblom sin problemlösare: ”Paul Kennet var för ingen del den som lät sig ryckas med av tillfälliga stämningar. Han var iakttagande, avvaktande och förbehållsam. Han värjde sig mot psykisk påverkan. Han fann det alldeles naturligt att saker och ting kunde förhålla sig rakt tvärtom mot vad de ville ge sig sken av att göra.”

”De hade sällskap med en omkring fyrtio års herre som bar portfölj. Flyktigt besedd kunde han tänkas vara någon lägre tjänsteman av det slag som tar emot blanketter och ser till att alla prickade rader är ifyllda.”

”Folk som såg Paul Kennet första gången brukade inte lägga märke till honom. Han såg ut som de flesta andra gör och gick klädd som de flesta andra går klädda. I varje kö fanns det alltid några man kunde förväxla honom med.”

”Han var intelligent, vilket inte alla märkte eftersom han inte brukade sin intelligens i förevisningssyfte.”

”Bara de som lärt känna honom närmare visste att denna försynta och vardagliga man inom sig bar en fond av hemlig stridslystnad som gav utdelning vid oväntade tillfällen.”

”Han var läroverkslärare och vetenskapsman. Det kan vara två helt skilda ting; i hans fall var det två sidor av samma yrke.”

Rönbloms humor och sociala patos
Så här skriver Lars Wendelius, den främste kännaren av Rönblomslitteraturen: ”Herbert Tingsten betonade Rönbloms humoristiska begåvning och Erik Hjalmar Linder, redaktionskamrat med Rönblom på Svenska Morgonbladet under tidigt 1930-tal, gjorde detsamma; kvickheten var “hans sätt att tänka”. I detektivromanerna blommade denna talang ut för fullt. De präglas av sinne för vardagslivets komik och bärs upp av en aldrig vilande ironi, ömsom godmodig, ömsom vass.”

Stundtals, vid genomläsningen av hans romaner, stannar man upp vid en mening, ibland hela stycken och skrattar inombords åt den välformulerade, något elaka, bitande men träffsäkra texten av människors helt vanliga men märkliga beteenden. Är det cynismer, satir eller bara klarsynta iakttagelser? Ofta är hans kvickheter så väl inklädda att det är svårt att ge en entydig förklaring.

Han studerade vid Uppsala universitet där han var ordförande i föreningen Verdandi samt förste kurator vid Stockholms Nation. Han författade texten till sången Egeisk skärgårdsflirt (ur spexet Ariadnes tråd, 1928) vilken på sin tid avslutade alla middagar på Stockholms Nation.

”Rönbloms liberala och humanistiska patos genomsyrar även hans skönlitterära arbeten,”skriver Wendelius vidare. ”Kollektiva lidelser betraktas genomgående med obehag eller skepsis. Den otäcka skildringen av en rasistisk lynchmobb i Senatorn kommer tillbaka (1959) är ett talande exempel. Även om Rönblom såg på sitt deckarförfattande med klädsam blygsamhet är hans litterära ambitioner uppenbara. Litteraturhistoriskt går linjen tillbaka mot tiotalisterna och Olle Hedberg. Rönblom delade de förras sociologiska och socialpsykologiska intressen. Hans romaner kartlägger det framväxande Folkhemssverige, sätter gruppskildringen i fokus och undviker, till skillnad från föregångarna Trenter och Lange, de alltför mondäna miljöerna.”

Problemlösaren Kennet är stockholmare. Trots detta utspelas bara två av romanerna i huvudstaden. Rönblom framstår istället som den mindre ortens och dess invånares skicklige gestaltare. Det är en noggrann beskrivning av miljö, med psykologiskt relevanta personer och en stilfull prosa som genomgående kännetecknar Rönbloms romaner.

Han återger maktstrider inom nykterhetsloger, missionskapell och kommunala församlingar. Han skildrar de områden han själv sysslat med: kommunalpolitik, nykterhetsrörelse, journalistik och forskning.

Rönbloms elva romaner
Död bland de dödaHans debutbok Död bland de döda utkom 1954. Den utspelar sig på ett pensionat ute på vischan. Rönblom slog egentligen igenom redan med sin första bok. Den är välskriven med en finurlig intrig och speglar samhällets och människornas futtigheter.

Höstvind och djupa vattenHans utan jämförelse bästa bok enligt mitt tycke är Höstvind och djupa vatten (1955). I romanen finns alla de ingredienser som speglar Rönbloms bakgrund. Godtemplarlogen Höstvind, en politiker som är både riksdagsman och ledande kommunalpolitiker och en journalist som vill intervjua ett blivande offer. Här dyker även Kennets syster Susanne upp. Så här karaktäriserar riksdagsmannen läroverksläraren Kennet: ”Han var vetenskapsman, nyss återkommen till sin adjunktstjänst vid stadens läroverk efter ett års tjänstledighet för forskningsarbete. Ehlevik klassade honom som en oförarglig teoretiker. Han såg ut som mannen som förlorat ett paraply. Hans ansikte var menlöst som på ett passfoto. Han fingrade förläget på sitt vichyvattenglas.”

Det här är en lysande social skildring av det mindre samhället och invånarnas reaktioner på olika företeelser. Intrigen är välgjord. Han hänvisar även i boken till var ledtrådarna till lösningen finns. Men boken kunde lika väl vara en icke-detektivroman. Den håller väl i konkurrensen bland andra litterära och dåtida verk. Rönblom fick det årets Sherlock-pris för romanen. Den har också utsetts till ett av de 50 bästa kriminalverken genom tiderna framröstad av hundratals experter, inklusive Svenska Deckarakademin. Med den här boken slog Rönblom igenom på riktigt som en av de ledande och den mest litteräre kriminalromanförfattaren.

Döden i grytanSedan följer böckerna Skratta PajazzoSkratta, Pajazzo 1956, som utspelas i ett glasbrukssamhälle, Döden i grytan 1957 , som skildrar livet på en kvällstidning i Stockholm, Tala om rep 1958, där handlingen äger rum i Åbroka, en norrländsk stad. Nu hade Paul Kennet blivit en god vän till alla älskare av Rönbloms deckare.

Senatorn kommer tillbaka 1959 har en inledning som ur litterär synpunkt är alldeles mästerlig. Inte bara språkligt utan läsaren får omedelbart ta del av den väl gestaltade miljön, Kärdla by, där de olika händelserna utspelas. Här finns människors längtan, förhoppningar och tillkortakommanden. Livslögner och vanliga lögner. Allas förväntan byts i besvikelse och som en metafor ligger det gamla rucklet i solen som en herrgård. Så skimrande är de flestas önskningar.

Paul Kennet spelar en relativt liten roll och intrigen är mera allmän än kriminell. Trots lynchstämning mot en färgad och oskyldig ung man. Eller som Kennet uttrycker det: ”Lynchningsförsöket på kvällen hade varit en ansats till folklig rättsskipning, tanklös och grym, men när den hade förfelat sitt byte var den lika ofarlig som en kula som missat målet.”

Senatorn kommer tillbaka Krans åt den sköna1960 kommer Krans åt den sköna, som tilldrar sig på den lilla orten Tegelvik på ostkusten. Här finns, liksom i många av hans romaner, en hel del litterära anspelningar, som jag tror att det fordras en gammal latinare för att upptäcka.

Död men obegråten, 1961, behandlar ett studentjubileum på Kennets gamla läroverk. I den här romanen blir Kennet skjuten.

Bok över obefintliga 1962 utspelas på en ort två timmars bilfärd norr om Stockholm. Kennet överlever trots att han blir skjuten i förra boken. Han är nu konvalescent på ett pensionat. Ett mord äger rum. Alla tror sig veta vem mördaren är och Kennet gör allt, helt omedvetet, för att den verkliga mördaren skall gå fri. I slutet uttrycker Kennet:

Död men obegråtenBok över obefintliga ”Ur känslotumultet inom Paul lösgjorde sig ett par ord och kom inom hörhåll: min mission. Min mission: att få den skyldiga befriad från misstankar.”

Detta sagt av den sanningssökande historikern och forskaren Paul Kennet. En något märklig bok.

Den här boken fick Sherlock-priset. Kanske inte helt begripligt.

Mannen som höll sig undan 1964. Rönbloms sista bok med Paul Kennet. Handlingen äger rum i Fogdeböle, en ort som ligger vid en älv. En bygd som Rönblom verkat i. En avstickare till Jugoslavien ingår i romanen. En habil Rönblomdeckare, som de flesta av de här uppräknade verken.

Mannen som höll sig undan1978 kommer kortromanen Brott på vattenledning, en postum utgivning av en följetong i Aftonbladet (1958). Romanen beskriver en bussresa med komplikationer genom Europa och till norra Afrika. Problemlösaren är Paul Kennets syster Susanne Mattsman.

Brott på vattenledningSammanfattning
H-K Rönbloms detektivromaner innehåller inget av modern våldsromantik med dess sadistiska inslag. Den som gillar den sortens amerikansk litteratur med epigoners verk från Sverige kommer förmodligen inte att uppskatta Rönblom. I hans böcker är det få mord och ofta dråp eller användande av gifter. Likt Poirot söker sig Paul Kennet fram mot lösningen genom tankens kraft. När omgivningen, poliserna och systern, gått bet på att få svar på gåtan, startar egentligen Kennet sin tankeverksamhet. Det är alltså klassiska pusseldeckare Rönblom skriver.

Ni som finner en glädje i finurligt uppbyggda deckargåtor kommer inte att bli besvikna. Dessutom får ni traditionella skönlitterära romaner i er hand med välskriven, förfinad prosa, men ändå mycket lättlästa och i böckerna finns många litterära och kulturella anspelningar från olika tider.

Rönblom framställer ofta mindre orters skvaller eller dess motsats, sammanhållning. Det är enkla, vardagliga människor som framträder i romanerna med drömmar och hopp om att vara något annat är vad de i själva verket är. De två bröderna i Senatorn kommer tillbaka är just sådana karaktärer, med sina förljugna liv.

Hans miljöskildringar är stundtals helt ypperliga och hans personbeskrivningar är både träffande och upplysande. Och över alltihopa lyser hans humor och hans akademiska kvickheter.

Sedan finns en annan fördel. Böckernas omfång. Som regel är de på cirka 220 sidor. Och vi är väl många idag som tröttnat på alla dessa tegelstensromaner på 5–600 sidor och håller med den legendariske litteraturprofessorn Victor Svanberg om att i de tjocka böckerna är det mycket av tomt gods.

Efter genomläsning av Rönbloms romaner upplevde jag kanske torftigheten hos lejonparten av dagens kriminalromaner. Visst finns det lysande skribenter och kriminalförfattare även idag. Men en stor del av dagens kriminallitteratur borde nog aldrig ha kommit ut.

Ur ett sådant perspektiv står sig H-K Rönblom mer än mycket stark och de frågor han ofta ventilerar i sina romaner är som regel lika aktuella i vår tid.

Jag undrar om inte Rönblom kommer att överleva både Lang, utan svårighet, och Trenter genom sina böckers, relativt sett, tidlösa innehåll.

Bibliografi

  • Död bland de döda (1954)
  • Höstvind och djupa vatten (1955)
  • Skratta, Pajazzo (1956)
  • Döden i grytan (1957)
  • Tala om rep (1958)
  • Senatorn kommer tillbaka (1959)
  • Krans åt den sköna (1960)
  • Död men obegråten (1961)
  • Bok över obefintliga (1962)
  • Mannen som höll sig undan (1964)
  • Brott på vattenledning (1978) postum utgivning
Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22