Håkan Nesser, feminist?

Jan 12th, 2008 | By | Category: 2000-2, Artikel

Kvinnlig polis tar itu med damernas bekymmer i nya boken

AV KJELL E. GENBERG

Till dags dato har Håkan Nesser kommit med åtta kriminalromaner som alla utspelas i och kring den fiktiva staden Maardam som anses ligga någonstans i norra Europa.

I sju av dessa romaner har poliserna som löst fallen varit män. Nu har Nesser övergått till att ha en kvinna i huvudrollen. Hon heter Ewa Moreno och har tidigare levt ganska undanskymt i poliskollektivet. Men hon har funnits där, och nu finns boken Ewa Morenos fall på bokhandelsdiskarna.
Jag hade nöjet att umgås några dagar med Nesser under en författarturné vi båda gjorde till Finland, och det blev mycket pratande och skrattande.

Håkan Nesser är nämligen ingen allvarsman, som man kan tro när man läser hans böcker, utan en riktigt glad skit. Jag ville förstås veta om han gått åstad och blivit feminist på gamla dar.

Intressant perspektivbyte

– Inte mer än den feminist jag alltid varit, svarade han. Men Ewa Morenos fall var intressant att skriva inte minst för att få jobba ur ett kvinnoperspektiv. Jag trodde att kvinnorna skulle visa upp sig, men hittills har jag tyvärr bara läst manliga recensenter. Det blev ganska många och ganska goda recensioner publiceringsdagen.
Men ännu har jag inte fått läsa vad en kvinna tycker om boken, så jag får väl se om jag blir sågad när den dagen kommer.
– Men det är riktigt att jag försökt skriva utifrån kvinnliga utgångspunkter på flera olika sätt. Dels är Ewa Moreno kvinna, dels är det fyra kvinnor som är centrala i hela boken. Så jag väntar givetvis med viss nervös spänning på den första kvinnliga recensenten. Det kan ju eventuellt bli en avhyvling.

Håkan Nesser hade tanken att skriva tio kriminalromaner när han satte igång, varken fler eller färre i samma serie. Hans kommissarie Van Veeteren har blivit mycket omtyckt och nu när Sven Wollter spelat honom på TV, och kanske kommer att göra så i en eller två filmer till, är

Nu är van Veeteren inte speciellt framträdande i den nya boken.

Undanstoppad kommissarie

– Min tanke har varit att van Veeteren är en gammal, traditionell kommissarie som är ganska trött på sitt jobb, som man antagligen blir i den här världen. Och efter femte boken, Kommissarien och tystnaden, drar han sig tillbaka till ett antikvariat för att – ja, att sälja böcker – men egentligen vill han sitta i en öronlappsfåtölj och dricka vin och läsa böckerna.
När kommissarien var ur vägen kom de andra poliserna i teamet fram lite mera. I det senaste fallet Ewa Moreno, som är den enda kvinnliga inspektören i Maardams kriminalrotel.

Ewa Moreno är drygt 30 år gammal. Hon ever ensam. Hon har haft ett förhållande som brast för några år sen. I boken om henne är det sommar.
– Det har klagats på att det alltid regnar i mina böcker, men det gör det faktiskt inte. Jag har flera andra sommarskildringar också. Det minns jag tydligt. I den här boken är det övervägande högtryck. Det är juli månad, det regnar en skvätt då och då, men det är nte alls det där bistra, tunga landskap som det brukar vara i de andra böckerna. Ofta i alla fall.

Klassisk intrigöppning

Ewa Moreno ska på semester. Hon är alltså den här klassiska semestrande kriminalinspektören som får sin semester avbruten för att något händer.
Har ni höft det förut? Ja, det har ni, men Håkan Nesser tycker att man må tillåta sig att ha såna här undergenrer då och då.
– Den här boken spänner egentligen över sexton år. Det går trådar långt tillbaka i tiden, till något som inträffade för länge sedan. Startpunkten i det här dramat ligger i juli månad 1983.
Ewa Moreno sitter på ett tåg på väg från Maardam ut till kusten för att tillbringa sina två första semesterveckor tillsammans med sin nye fästman. Han har ett trevligt hus ute vid kusten. När hon sitter i tågvagnen och tänker på de ljuvliga veckor hon skall få, får hon syn på en flicka i vagnen. Flickan sitter och gråter en stilla gråt. Moreno vill egentligen inte fråga men kan inte hålla sig.
– Om hon hållit sig hade det inte blivit nån bok, förklarar Håkan Nesser.

Flickan heter Michaela. Hon har fyllt 18 år föregående dag och är på väg att träffa sin pappa för första gången sen hon var två år.

fram till födelsedagen visste hon inte sin pappas namn eller vem han var. Mamman har hemlighållit det här. Det hände något dramatiskt för sexton år sedan och mamman ansåg att det var bäst om flickan inte visste om vem hennes pappa är. Men när hon blev 18 år och myndig fick hon rätt att få reda på detta. Pappan heter Arnold Mager och sitter sedan 16 år på en mentalvårdsinrättning.

Flickan berättar det här för Ewa Moreno. När tåget kommer beger sig Ewa till sin pojkvän och Michaela åker till sinnessjukhuset, som likt andra liknande inrättningar ligger väldigt vackert i ett parkliknande område. Hon träffar fadern och får veta saker, börja forska – och försvinner.

Moreno kopplas in. Där gick den kärlekssemestern åt skogen.

Steg mot heltidsförfattande

Hösten 1998 var den första på 24 år som Håkan Nesser inte jobbade som lärare. Då tog han sitt första steg mot att bli författare på heltid.

– Jag har varit lärare i halva mitt liv, precis på året, sade han den gången. Det är dags att våga göra något annat. Inte på grund av att jag är utbränd och less på skolan, utan för att jag verkligen vilol ägna mig åt att skriva.

Håkan kommer ursprungligen från Kumla där han växte upp i ett enkelt men tryggt lantbrukarhem. Pappa var lantbrukare och mamma kontorist. Fast gården där han föddes såldes, så han växte upp i stan. Pappa var en skrivande man som skrev ihop begåvade texter till tal och sånger. En del kom han nog på när han pendlade till sina åkrar med traktor varje morgon.

Släkten sade ofta att han borde bli författare.

Håkan skrev däremot inte mer än man måste i skolan. Fast betygen tycks påstå att han hade talang.

Han spelade boll istället. Först fotboll i IFK Kumla, sedan var han med och drog igång ett basketlag som hette Kumla Real och spelade på rätt hög nivå tills han var 25 år.

Lärare i 25 år

Fast Kumla lämnade han som 20-åring för ett Uppsala där det fanns vin, kvinnor och sång förutom all lärdom. Han läste till lärare och fick jobb ganska direkt i Uppsala. I 25 år lärde han högstadieelever  svenska, historia och engelska. de flesta åren på Tunabergsskolan,där han var med och gjorde musikteater tillsammans med avgångsniorna. de här teateruppsättningarna gjorde att ingen blev förvånad när Nesser debuterade som författare 1988. Boken hette Koreografen och sålde i 350 exemplar.

När väl ådran öppnades gick det undan när han kom på att  hans håg stod till kriminalromaner.

Han skriver nämligen snabbt och ligger redan klar med hela sin deckarserie.. Bok nummer tio är i princip klar – det återstår bara putsning.

De kommande böckerna, liksom många av de tidigare, handlar om slumpen, om hur en liten händelse kan förändra ett eliv.

– Jag skriver om tystnaden och lögnen, säger han. Själva dåden är ju ganska ointressanta. Tillvägagångssättet kan också kvitta. Det viktiga för gärningsmannen är att han ska döda den här personen. För att återupprätta något, vad det nu är.

Att någon utkräver hämnd – dömer någon eller några att dö – för något som hänt för länge sedan är ett genomgående tema i Håkan Nessers kriminalromaner eftersom han menar att det viktiga är att visa att handlingar får konsekvenser.

– Om man står inför ett val, och väljer fel – kommer det förr eller senare tillbaka på något sätt.

Deckaren är moralisk

Håkan Nesser vill berätta om motiven, skulden, rättskipningen.

– Kriminalromanen är ju en väldigt moralisk genre, säger han.  Jag tror att det finns an rättvisa där som kanske inte finns i verkligheten. Som författare försöker man i någon mening visa fram den här högre rättvisan. Skitstövlarna ska få sitt straff, alltså. Och kan inte lagen komma åt dem så ska dom ha sitt straff ändå. Någon slags balans.

Men kan man inte få intrycket att berättelserna rättfärdigar den personliga vedergällningen?

– Jag skriver om moraliska problem, slår Nesser fast. Det vore ju trevligare om personerna kunde hitta en moralisk nivå som ligger högre. Men då skulle det inte bli några böcker. Jag uppmanar ingen att göra likadant. Och jag skildrar inte gärningsmännen som några slags hjältar. Tvärtom är de trasiga människor som gör det de gör för att de inte har några andra handlingar kvar.

Han är väldigt bestämd, som om han stod inför en domare.

– Människan är i grunden god, säger Nesser. Sen kan det hända saker på vägen. Din miljö, dina föräldrar som slår dig och som är alkoholiserade och det ena med det andra. Människan har mörka drifter och vi förfalskar våra egna bevekelsegrunder. Det är en grundtanke i mina böcker. Vi säger att vi gör det här av det och det skälet. Medan det egentligen handlar om underströmmar ur den djupa biologin.

Skrev färdigt i Spanien

I fjol separerade Håkan från sambon Natalia. Han bestämde sig för att flytta till Spanien och bo i Torremolinos. Det var där han lade sista handen vid Ewa Morenos fall.

– Torremolinos lät kanske inte så kul, men kvarteren där jag bodde passade bra för skrivande. En del spanska författare brukar skriva där på vintern.

Han har en speciell modell när han skriver, först ligger han på rygg och plitar för hand och sedan körs manuset ett par varv i datorn.

– Pröva det, föreslår han. det är avstressande att ligga och skriva och man tänker förbaskat bra på rygg.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22