Göteborg i all ära, men: Frankfurtmässan är störst på böcker

Sep 17th, 2009 | By | Category: 1997-3, Artikel

AV VIKTOR SJÖBERG

– Gå alltid i bekväma skor och ha alltid en omgång kläder att byta med, för det kommer att behövas, sade mannen från Simon & Schuster.

– När mässan är över och jag kommit hem så har jag tappat rösten, påstod en monterinnevarare från Schweiz. Väl hemma sover jag ett helt dygn i sträck.

– Det enda knep jag har är att äta en rejäl frukost först, menade William Lehmann innan han lämnade hotellet för att återigen ställa upp i det maratonlopp som världens förlagsindustri kastar sig in i en gång om året: bokmässan i Frankfurt. William Lehmann är litterär agent och PR-man som sköter kontakter mellan förlag och författare och förlag.

Han och alla de tiotusentals i bokbranschen från världens alla hörn som varje oktober kommer till Frankfurter Buchmesse anser att mässan är det utan konkurrens viktigaste evenemanget i förlagsvärlden. Ingen annanstans genereras så många samproduktioner och stora bokaffärer som under dessa sex hektiska dygn i Frankfurt am Main. Mässan är världens verkliga internationella forum för försäljning av utlandsrättigheter för alla slags litterära produkter.

Gutenberg bodde nära

Också kulturhistoriskt sett är Frankfurt något speciellt. Endast fyra svenska mil därifrån ligger staden Mainz där en viss Gutenberg på 1400-talet uppfann tekniken med flyttbara trycktyper. Därmed var faktiskt förlagsverksamheten i världen igång och det dröjde inte länge innan det i just Frankfurt skapades en marknadsplats för just böcker. Men denna ”mässa” var mycket diskret och akademisk. Dit kom lärda män som säkerligen konverserade varandra på latin. Med tiden flyttades denna mässa österut till Leipzig, som under 300 år var centrum för en stor del av världens handel med böcker.

Århundraden gick och så dök det upp en korpral som hette Hitler. Under hans regim censurerades nästan all litteratur och tyskarnas tillgång till böcker minskades drastiskt. Inte blev det, litterärt sett, så mycket bättre när Tyskland delades och Hitlers censur ersattes av kommunisternas restriktioner.

1948 låg Frankfurt am Main i ruiner men bokhandlaren Heinrich Cobet och några av hans kolleger började arbeta på ett projekt att återigen sammanföra förläggare och bokhandlare.

– I öst fanns ingen frihet längre. Därför bestämde jag och mina vänner att den nya mässan

skulle bli ett forum för åsikts- och tankefrihet, förklarade Cobet den gången. Vi såg böcker som en garanti för yttrandefriheten. Tack vare dem skulle det aldrig kunna dyka upp en ny Hitler.

Första mässan 1949

Cobers strävanden ledde till att den första ”moderna” bokmässan kunde äga rum i oktober 1949. Det var ett ganska provisoriskt evenemang som hölls i St Paulskyrkan, en av de få byggnader i staden som hunnit restaureras. 205 tyska utställare var med. Under kriget hade de flesta tryckpressar förstörts och det var lika svårt att få tag på tryckmetall som på papper. Allmänhetens läshunger var emellertid så stor att mässan genast blev en framgång. Och första året blev också det sista som mässan var en intern tysk angelägenhet. År 1950 kom sammanlagt 460 utställare från Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Holland, Österrike Sverige, Schweiz och USA. De förevisade vad de hade i en källarliknande, dragig lokal på mässområdet i Frankfurt, några minuters promenadväg från floden Main.

I början av 60-talet hade mässan ökat i betydelse och var nu årets stora mötesplats för världshandeln med böcker, den enda där alla förläggare ansåg det som ett obligatorium att vara med.

– Det finns många bokmässor världen runt, men Frankfurt är den enda alla åker till. Det är här trenderna skapas, det är här man träffar de stora uppköparna och säljarna. Den förläggare som inte är med här existerar inte.

Internationellt renommé

Böcker har blivit ”big news” och stora affärer sedan branschen förvandlats till ett internationellt fenomen. I England, Tyskland och USA är förlagsverksamhet en miljardindustri som sysselsätter tiotusentals människor.

Den dragningskraft de kända författarna har över hela världen ger väldiga pengar eftersom förläggarna vet att de har goda utsikter att kompensera eventuella förluster i hemlandet genom att sälja utlandsrättigheter.

När till exempel Bantam i USA gav ut Shirley MacLaines självbiografi i juli 1983 väntade sig inte förlaget att nödvändigtvis få tillbaka sin investering genom försäljningen enbart i Amerika, utan genom att till ett land i sänder sälja utgivnings- och översättningsrätten överallt där skådespelerskan är populär, affärer som Bantam gjorde vid Frankfurtmässan året därpå.

Det är de stora affärerna som ger stora rubriker, men det är de små affärerna – på några tusentals kronor åt ena eller andra hållet – som håller branschen flytande.

I och omkring de många stånden ilar branschfolket fram och tillbaka med kataloger i handen, de flesta av dem har gjort upp sitt tidsschema i förväg per telefon eller fax. ”Dansprogrammet” kallar de sina kalendrar med bister humor och takten i dansen är skoningslöst utmattande. Vilken tid på dygnet som helst duger för att sälja eller köpa en bok om man har de rätta titlarna på hand.

Den engelske förläggaren Leo Cooper minns en gång då han sålde en bokrättighet från sin balkong. Nedanför fick han syn på en kollega som han tidigare pratat med om en affär. Han fick en ingivelse, skrev sitt sista bud på ett papper, vek en svala av det och lät den flyga ner till gatan. Kollegan öppnade ”flygposten”, kollade budet och höll upp rummen i luften: affären var klar.

Affärer i baren

– Jag kan göra lika mycket affärer i en bar vid midnatt som hemma på kontoret, säger en förläggare. Man går ut och pratar med folk man träffar. Att ge ut böcker är bara en del av förlagsverksamheten. Bakom det arbetet sjuder det ständigt av verksamhet. Det som räknas är inte hur mycket som blir utfört utan hur mycket som initieras.

Bokmässefebern drabbar också hotellbranschen. Varje rum av någorlunda klass är beställt långt i förväg – inte bara i själva Frankfurt utan också i alla mindre städer i omgivningen. I fina sviter och betydligt påvrare rum tar förläggare, redaktörer, PR-folk och andra branschmänniskor emot kunder, konkurrenter och eventuellt blivande kompanjoner för att avsluta de affärer man under året förberett per brev, telefon eller fax, eller kanske sådana som inletts på mässområdet. På barer och i korridorer diskuteras, köps och säljs och alla försöker så gott det går hålla sig à jour med vad som händer.

Olikt de flesta andra former av kommersiell verksamhet är förlagsbranschen något av hasard. Ingen vet med säkerhet hur allmänheten kommer att reagera på en ny bok. Varför blir en ny deckare en bestseller över hela världen medan samme författares nästa bok blir ett bedrövligt fiasko?

Ingen vet, men tusentals yrkesmän använder all sin vakna tid i Frankfurt att leta pärlorna som finns bland den dryga halvmiljon titlar som exponeras.

Knep nobelpristagare

Den framstående amerikanske förläggaren Roger Strauss har rykte om sig att ha näsa för det som ger stora intäkter. Hans förlag hade planerat in en roman av den föga kände polske författaren Czeslaw Milosz när det under 1980 års mässa meddelades att han fått nobelpriset i litteratur. Strauss stånd på mässan översvämmades genast av förfrågningar om utlandsrättigheter, precis som två år tidigare då Isaac Bashevis Singer fick nobelpriset och Strauss ägde utgivningsrätten för hela världen. Men inte ens dessa båda lyckokast var höjdpunkterna för denne synske förläggare.

– Min största framgång i Frankfurt var när jag via en tysk förläggare fick tag i Solsjenitsyn medan han ännu var kvar i Ryssland, förklarade Strauss.

För varje lyckokast och god affär finns det också en spekulation som slår fel. Om någon nämner ordet ”auktion” i Frankfurt numera är det många som bleknande minns hur det var på 70-talet.

Då tycktes alltid någon ha skaffat rättigheterna till den stora bestseller som alla skriade efter att få köpa, och inget förlag vågade låta chansen försvinna till en konkurrent.

Mässan mognare nu

– Det var inte klokt. En representant brukade komma med ett sammandrag av boken, kalla folk till sitt hotellrum, lät dem avlägga tysthetslöfte och sedan läsa det. Sedan måste de genast ge ett bud. Många människor fattade beslut på ögonblickets ingivelse och stora pengar förlorades på böcker som sedan ingen ville köpa. Nu är mässan mognare, lugnare och mer affärsmässig.

Att den blivit just affärsmässig är något som Henrich Cober bedrövas av. Han beklagar att den tid är över när bokhandlare och förläggare på ett gentlemannamässigt sätt gjorde sina överenskommelser.

Den tyska förlagsverksamhetens grand old man Heinrich-Maria Ledig-Rowolth har också synpunkter på mässans storlek, men anser att detta bara är en mindre irritation om man betänker hur världsomfattande och betydelsefull den blivit både för affärer och för det fria åsikts- och idéutbytet.

– Mässan är en institution för all framtid. Den gör verkligen en massa nytta.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22