Göteborg centrum för svensk kiosklitteratur: Påverkades utgivningen av läget vid Västerhavet?

Sep 1st, 2016 | By | Category: 2016-09 sep, Artikel

Av ANDERS N. NILSSON

Utgivningen av kiosklitteratur har som regel varit hårt centraliserad till storstäder, i USA New York, i Storbritannien London och så vidare (Holland 1993). Men i Sverige uppstod tidigt en uppdelning i ett östligt center i Stockholm och ett västligt i Göteborg (Skarback 1998, Wopenka 1995). Det gällde då framför allt så kallade romanhäften.

Artikeln i pdf, bättre för utskrift: DAST Göteborg

Utgivningen och distributionen av häften av detta slag hade i Sverige stoppats av en omfattande kampanj mot ”smutslitteraturen” under åren 1908 och 1909 och den drivande organisationen ”Svenska riksförbundet för sedlig kultur” var aktiv ända fram till 1930 (Boëthius 1989). Det fanns alltså här en potentiell marknad för billig spänningslitteratur som ingen riktigt vågade ge sig in på. I Göteborg startade dock de två småförlagen Pingvinförlaget och Romanförlaget, båda med kopplingar till Elanderskoncernen (Holmberg 1979), var sin långlivade häftesserie. Först ut var de sistnämndas Detektivmagasinet med start 1934 följd 1940 av Pingvins Äventyrsmagasinet. Göteborg dominerade härvid stort denna marknad, men balansen rubbades påtagligt när Detektivmagasinets driftige och legendariske redaktör John Lorén (1902–1976; Figur 1), efter Ewald Elanders plötsliga död, kommit i delo med förlagets ledning och istället nystartade Alibimagasinet i Stockholm under regi av AB Romantidning. Redaktören lämnade dock inte sitt ”väl inrökta redaktionsrum inklämt bland speditionslokaler för Amerikatrafiken vid Stigbergskajen” (Skarback 1998:68). Flertalet av de kioskhäften som i övrigt gavs ut i Stockholm var relativt kortlivade, men två av de mer långlivade var Jules Verne-magasinet/ Veckans Äventyr och Sexton Blake-magasinet.

Bild 1

Figur 1. Den legendariske kioskhäftesredaktören John Lorén framför Amerikahuset i Göteborg något år före hans död. Foto: Bertil Falk.

Kioskhäftena kom med tiden mer och mer att ersättas av kioskpocket, dvs små och relativt tunna böcker med mjuka omslag som gavs ut i numrerade serier och distribuerades av Pressbyrån. Inom spänningsgenren för Göteborgs del främst Romanförlagets Nyckelböckerna med start 1937 och Pingvinböckerna tretton år senare. Men här var konkurrensen från Stockholm starkare med de båda förlagen B. Wahlströms och Wennerbergs i spetsen. Utvecklingen kom även att gå mot mer specialiserade bokserier, först genremässigt och senare även mot särskilda författare och hjältar (Nilsson & Myrman 2013).

Kioskhäften och dito böcker kombinerade inhemskt material med texter översatta från främst engelskan (Nilsson & Myrman 2013, Wopenka 1995). Särskilt i kioskhäftena var även texter översatta från danskan och norskan frekvent förekommande. Materialets geografiska ursprung speglar säkert mer allmänna tendenser när det gäller kulturimport med en övergång från europeiska till amerikanska influenser under efterkrigstiden. Man kan även tänka sig att världskrigets utveckling påverkade produktionen och importmöjligheterna av texter från olika länder. Ur perspektivet Västerhavet som kulturell enhet (Aske & Forneheim 2011), måste särskilt den tyska ockupationen av Danmark och Norge 1940 tas med i beräkningen, liksom pappersbristen i det krigshärjade England. Mer allmänt kan även den militära närvaron till havs ha begränsat importmöjligheterna genom att frakterna försvårades, samtidigt som de svenska myndigheterna strängt kontrollerade all import av trycksaker.

Syfte
Mitt syfte med denna uppsats är att jämföra utgivningen av kioskhäften och dito böcker inom främst västerngenren i Göteborg respektive Stockholm under ett halvt sekel mellan cirka 1930 och 1980. Fokuseringen på västerngenren beror på att jag redan tidigare har insamlat och strukturerat den relevanta information avseende denna litteraturkategori. Min hypotes är att utgivningen i Göteborg karakteriserades av läget vid Västerhavet, med bättre möjligheter till utbyte med främst Danmark, Norge och England, vilket bör kunna utläsas av de publicerade texternas geografiska ursprung.

Material och metod
Till grund för studien ligger en egenkonstruerad databas över svensk westernpocket, vilken under arbetets gång kompletterats med uppgifter om författarnamnens geografiska hemvist. För att utöka materialet bakåt i tiden skapades en liknande databas även över svenska romanhäften, vilka utkommit i längre serier och åtminstone delvis innehållit texter tillhörande westerngenren. Information till denna databas hämtades från Wopenka (1995) och kompletterades med uppgifter om författarnamnens geografiska hemvist från olika källor sökbara via internet. Diagram som visar respektive bok- och häftesseries geografiska utveckling över tiden baseras på årsvisa värden för fördelningen av författarnamnens geografiska ursprung. Urvalet av bok- och häftesserier som presenteras nedan utgår från utgivningen i Göteborg, vilket matchas med så likartade serier som möjligt utgivna i Stockholm.

De studerade bok- och häftesserierna
Kioskhäften
Detektivmagasinet
utgavs av Romanförlaget i Göteborg och trycktes först av Elanders boktryckeri, men från och med 1951 av Cirkelförlagets tryckeri på Hisingen. Serien utkom mellan 1934 och 1963. Häftena utkom länge veckovis men från och med 1958 varannan vecka. Totalt utkom hela 1.346 häften i serien (Wopenka 1995). Även om Detektivmagasinet huvudsakligen var ett romanhäfte innehöll det under 1956 och första halvan av 1957 endast noveller, som regel fyra eller fem per häfte, hämtade från USA. Genremässigt sker under 1950-talet en gradvis övergång från kriminal- och äventyrshistorier till västern, och från och med 1958 är västerndominansen i det närmaste total. De inledande årgångarna dominerades av svenskt och norskt material, som snart kompletterades med berättelser av engelska författare (Figur 2).

Figur 2

Figur 2. Tidsmässig förändring av de i Detektivmagasinet publicerade texternas geografiska ursprung. John Lorén slutade som redaktör 1941 och efter 1957 tillhör innehållet helt westerngenren. Bidragen från Norge och Sverige har slagits ihop då de följer samma mönster.

Under första halvan av 1940-talet tillkom även en påtaglig del av material från Danmark, efter det att John Lorén 1941 lämnat redaktörsposten. Från och med 1947 domineras innehållet av texter hämtade från amerikanska pulpmagasin, samtidigt som det nordiska materialet utgått. Enstaka texter hämtades även från Frankrike, Tyskland och Nya Zeeland, och under de sista årgångarna även från Australien.

Romanförlagets andra stora serie med romanhäften hette något vilseledande Svenska Novellmagasinet och utkom under åren 1935 till 1957 (Wopenka 1995). Serien innehöll till en början rena kärlekshistorier, men övergick mot slutet till texter av mer spänningskaraktär. Jag har inte närmare studerat denna serie då den till största delen ligger utanför min genremässiga avgränsning.

Fyra år efter det att Lorén lämnat Detektivmagasinet var han 1945 med och nystartade Alibimagasinet, under vilket AB Romantidning i Stockholm tidigare under 1936 och 1937 gett ut ett antal engelska kriminalromaner av Edgar Wallace (Wopenka 1995). Under Loréns redaktionella ledning blandade det nya magasinet texter av inhemska författare med material från Danmark och Norge (Figur 3).

Figur 3

Figur 3. Tidsmässig förändring av de i Alibimagasinet publicerade texternas geografiska ursprung. Notera det inhemska materialets ökande andel efter 1950.

Även en mindre andel engelska författare fanns representerade, liksom enstaka bidrag från Frankrike, Tyskland och USA. Kring 1950 ökade det inhemska materialets andel för att mot slutet av utgivningen ha blivit helt dominerande. Genremässigt handlade det om kriminal- och äventyrsberättelser med endast några enstaka bidrag hämtade från västerngenren. Alibimagasinet utkom under Loréns ledning mellan åren 1945 och 1957, och totalt ingår i serien 644 häften (Wopenka 1995). Även om administrationen var lokaliserad till Stockholm satt Lorén kvar i Amerikahuset i Göteborg, varifrån han levererade manuskripten till de romaner som skulle ingå. Själva tryckningen utfördes av Littorin Rydén i Örebro.

Äventyrsmagasinet utgavs av Pingvinförlaget i Göteborg och trycktes först i Stockholm av Tryckeri AB Birger Jarl, men efter ca 1943 av Elanders. Serien utkom cirka var fjortonde dag mellan åren 1940 och 1957, och totalt utkom 450 häften (Wopenka 1995). Genremässigt innehöll under de tre första åren Äventyrsmagasinet mer renodlade äventyrshistorier, men övergick under slutet av 1943 till kriminalhistorier. Av västernberättelser återfinns i serien endast någon enstaka mot slutet av utgivningsperioden. Även om serien till en början dominerades av brittiskt och svenskt material var det från och med 1944 till största delen danska texter som utgavs i svensk översättning (Figur 4).

Figur 4

Figur 4. Tidsmässig förändring av de i Äventyrsmagasinet publicerade texternas geografiska ursprung. Efter 1943 publiceras i stort sett endast texter hämtade från Danmark.

Merparten av texterna hämtades från den danska häftesserien Spænding (1943–1950) och skrevs av författarbolaget Jørgen Rastholt (Nielsen 1994). Man kan härigenom säga att Äventyrsmagasinet kom att skilja sig från sina konkurrenter genom att ha en och samma hjälte i alla historier, Alexander Seger. Under de tre sista åren nyttjades till synes av utgivaren konstruerade författarnamn med amerikansk klang, även om också dessa texter mycket väl kan ha haft ett danskt ursprung.

Tidigt ute med noveller hämtade från amerikanska så kallade pulpmagasin var Jules Verne-magasinet eller Veckans Äventyr som den senare kom att heta (Myrdal 1993, Nilsson 2015). Detta svenska novellhäfte gavs ut i Stockholm mellan åren 1940 och 1947 av förlaget Nordpress med kopplingar till Bulls Presstjänst i USA. Totalt utkom 332 häften. Även om serien varit mer känd som pionjär inom SF-genren innehöll den berättelser av många andra slag, inte minst västern (Nilsson 2015). Det amerikanska materialet dominerar fram till 1946 när det börjar ersättas av lokalproducerade texter av troligen svenskt eller danskt ursprung.

Ett rent brittiskt innehåll karakteriserade Sexton Blake-magasinet som utgavs av Svenska Förlaget AB i Stockholm 1951–1957. Totalt utkom i serien 166 häften inom kriminalgenren.

Kioskböcker
Pingvinböckerna utgavs av Pingvinförlaget i Göteborg och trycktes där av Elanders. Serien utkom mellan åren 1950 och 1975. Fram till och med 1970 utkom böckerna var fjortonde dag och därefter månatligen. I serien blandades från början deckare med västern, men från och med nummer 56 renodlades västerngenren (Myrman 2016). Totalt utkom 595 böcker, varav jag kunnat belägga originalets geografiska ursprung i alla utom två. Den engelska dominansen är mycket stor med hela 467 böcker utgörande översättningar av brittiska originaltexter. En bok översatt från danskan utkom 1951 och tre svenska originaltexter 1958 och 1959. Under de fyra sista åren, efter att verksamheten i Williams regi flyttats upp till Bromma, utgavs endast originaltexter av Kjell E. Genberg med Ben Hogan som hjälte. Nitton av Pingvinböckerna utgör översättningar av australiensiska original och dessa är i huvudsak koncentrerade till första halvan av 1960-talet. Enstaka amerikanska texter börjar dyka upp redan 1956, men dominerar utgivningen endast under de båda åren 1968 och 1969, vilket sammanfaller med Williams övertagande. Den brittiska dominansen återkommer dock under de båda påföljande åren, innan Pingvinböckerna blir helsvenska och därefter avslutas.

Pingvinförlagets andra serie med pocketböcker Bravo var ren västern redan från början och betydligt mer kortlivad än Pingvinböckerna. Bravo utkom med 99 böcker mellan åren 1963 och 1970. Den brittiska dominansen var nästan total med endast fyra böcker var från Australien respektive USA. Från och med bok nummer 71 var böckerna försedda med undertiteln Sexy Western och de översatta engelska originaltexterna var tidigare outgivna (Nilsson & Pettersen 2016). Denna undertitel levde senare vidare i Williams och senare Wennerbergs serie Clay Allison, till en början skriven av norrmannen Kjell Hallbing under pseudonymen Leo Manning, och därefter av tre olika svenska författare fram till nedläggningen 1989.

Nyckelböckerna utgavs av Romanförlaget i Göteborg 1937–1964, med totalt 611 böcker, vilka länge trycktes på Cirkelförlagets tryckeri, där även Rekordmagasinet producerades. Från början var Nyckelböckerna en ren kriminalserie, som först i slutet av 1950-talet började blanda in västernberättelser i utgivningen, varav den första har nummer 497. Sex nummer senare och framåt utkom i serien endast västernböcker. Seriens numrering fortsattes av En Nyckelbok på Wennerbergs förlag, vilken redan från början var en ren västernserie, och som avslutades 1970 med nummer 692. Wennerbergs köpte upp Romanförlaget 1964, men nyttjade namnet som imprint under ytterligare något år. Vid förlagsbytet flyttades tryckningen av böckerna från Göteborg till Köpenhamn. Nyckelböckerna innehöll initialt svenska översättningar av engelska kriminalromaner som efter några år blandades upp med nordiska texter från såväl Sverige som grannländerna Danmark och Norge (Figur 5).

Figur 5

Figur 5. Tidsmässig förändring av de i Nyckelböckerna och En Nyckelbok publicerade texternas geografiska ursprung. Efter 1946 publiceras i stort sett inga fler texter av nordiskt ursprung medan de brittiska texternas upphörande sker cirka tio år senare.

Efter kriget nyttjades även amerikanska texter, som senare helt tog över i samband med övergången till västerngenren. Enstaka texter från Australien började dyka upp under slutet av 1950-talet, och var som flest under 1963 för att sedan utgå efter Wennerbergs övertagande.

På Romanförlaget utgavs även en serie på 17 böcker om västernhjälten Cactus Jim, skrivna av engelsmannen Leonard R. Gribble under pseudonymen Stetson Cody. Böckerna är försedda med Romanförlagets namn trots att de kom ut 1964 och 1965, efter Wennerbergs övertagande, och tryckta i Köpenhamn.

Toppserien gavs ut av Bokförlaget Trots i Stockholm under ledning av Rune S. Mantling, som även ensam eller tillsammans med Gunnar Jansson skrev en stor andel av böckerna under pseudonymerna Wyatt C. Bannister och Stewart Rogers. Böckerna trycktes i Köping och benämndes inledningsvis beroende på innehållet Topp Deckare respektive Topp Wild West. Från och med bok nummer 17 utges endast västernböcker i serien. Totalt utkom 132 böcker mellan åren 1958 och 1973 och utgivningen var under flertalet år ungefär månatlig. De svenska originalen dominerar inledningsvis tillsammans med ett mindre antal brittiska och amerikanska titlar (Figur 6).

Figur 6

Figur 6. Tidsmässig förändring av de i Toppserien publicerade texternas geografiska ursprung. Under utgivningens gång skiftar man från en huvudsakligen inhemsk till en amerikansk dominans.

Även översättningar av australiensiska original förekommer mellan åren 1962 och 1970. Tre översättningar från tyskan ingår 1968 och 1969. Från och med 1969 blir den amerikanska dominansen påfallande.

Bonniers rena västernserie Silver Star utkom med 59 böcker mellan åren 1960 och 1969. Materialet var nästan rent amerikanskt med undantag endast för fem böcker om Bröderna Cartwright av den svenska pseudonym Stewart Mill och två böcker av engelsmannen David Waldo Clarke.

Wennerbergs mest omfattande blandade västernserie hette Pyramid och utkom totalt med 406 böcker mellan åren 1956 och 1981. Böckerna utkom från början var fjortonde dag men utgivningen blev mot slutet betydligt glesare. Det amerikanska materialet dominerar kraftigt under hela utgivningsperioden och totalt hämtades 385 titlar från USA. Av de resterande kom tio från England, sju från Australien och två från inhemska författare. Förlaget flyttade kring 1974 sin verksamhet från Stockholm till Malmö i samband med att de blev uppköpta av danska Winthers förlag.

Mustangböckerna började ges ut av Kometförlaget i Stockholm 1958, vilket senare kom att ingå i B. Wahlströms förlag. Totalt 245 böcker hann ges ut i serien, som avslutades 1982 i samband med att Wahlströms bantade sin utgivning av kioskböcker. Utgivningen var från början månatlig, men kom mot slutet att glesas ut betydligt. Fram till 1967 var så gott som allt material amerikanskt, som därefter blandades med en större andel texter från England och Australien (Figur. 7).

Figur 7

Figur 7. Tidsmässig förändring av de i Mustangböckerna publicerade texternas geografiska ursprung. Den amerikanska dominansen börjar luckras upp kring 1967 även om det nordiska materialet i stort sett lyser med sin frånvaro.

Från 1972 tillkom även en del tyska originaltexter om hjälten Lassiter med pseudonymen Jack Slade som författare. De båda svenska originaltexterna signerade Stewart Rogers kom båda 1959.

Norsk inspiration
John Lorén var 1934 förlagsredaktör på veckotidningen Tidsfördrif, när han tillsammans med tidningens ansvarige, Ewald Elander, startade Detektivmagasinet. Förebilden var det norska kioskhäftet med samma namn, startat av Bladkompaniet redan 1928. Lorén såg även till att av Bladkompaniet köpa utgivningsrätten till ett antal romaner i deras magasin, och erhöll härvid ett hundratal romaner att välja bland tillsammans med de texter han införskaffat från det likaledes norska magasinet Mystikk (Lorén 1975, Wopenka & Nordberg 2000). Även Romanförlagets pocketserie Nyckelböckerna utgavs efter norsk förebild, Forlagshusets serie Nøkkelbøkene med start 1936. Å andra sidan kan nämnas att Bladkompaniet när det bildades 1915 hade som huvudsaklig uppgift att ge ut den norska veckotidningen Tidsfordriv, inspirerade av sin svenska namne och i syfte att konkurrera ut de danska veckotidningar som vid denna tid dominerade den norska marknaden. Danmark och Norge utgjorde trycksaksmässigt ett gemensamt språkområde ända fram till 1920, ett förhållande som den växande norska nationella rörelsen sökte komma bort ifrån.

Utbytet med Norge tycks initialt ha betingats av Loréns goda kontakter med Bladkompaniet. Han fortsatte även att odla kontakterna med norska författare som Øyulf Gran och Sverre Vegenor, och när han 1941 lämnade Detektivmagasinet tog han med sig dessa till Alibimagasinet. Kopplingen till Lorén framgår även av att de serier som utgavs av Pingvinförlaget i Göteborg i stort sett saknade material från Norge.

Det danska inflödet
Som påpekats av Lorén (1976) var importen av texter att översätta och trycka från England och USA helt avstängd under krigsåren. Vid sidan av vad de inhemska författarna kunde producera blev räddningen de magasin och manuskript som kunde föras in från Norge och Danmark. Pappersbristen under den tyska ockupationen medförde dock att de norska förlag som inte nazifierats tvingades lägga ner produktionen mellan 1943 och 1945 (willy d 1994, Nordberg 2000). Men i Danmark startades häftesserien Spænding 1943, och vars innehåll direkt översattes till svenska för att dyka upp i såväl Detektivmagasinet som Äventyrsmagasinet. I det senare blev de danska texterna helt dominerande. Lorén fortsatte även med att ta in danskt material i Alibimagasinet. Inget material från Spænding kom dock att utges i Norge (Nordberg 2000).

Lilla London
Göteborgs kontakter med England fick ett uppsving under 1800-talets industrialisering då inflyttade britter bidrog till uppkomsten av smeknamnet ”Lilla London”. Stadens läge vid Västerhavet har varit gynnsamt för kontakterna med England, inte minst när det gäller populärlitteraturen, som kan sägas vara något av kriminallitteraturens vagga. En omfattande produktion av inhemsk populärlitteratur uppstod i England efter kriget, mycket på grund av importrestriktioner gentemot USA i syfte att bevara dollarbalansen (Holland 1993). Fram till kriget hade de serier som gavs ut i Göteborg ett påtagligt inslag av brittiska texter, mest framträdande i Nyckelböckerna. Efter krigsslutet 1945 ersätts dock de brittiska texterna till stora delar av amerikanska, men ett lysande undantag återfinns i Pingvinböckerna, vilka redan från starten 1950 uppvisar en närmast total brittisk dominans. Det samma gällde Pingvinförlagets renodlade västernpocketserie Bravo. Tar vi här även med Romanförlagets brittiska serie Cactus Jim, kan vi se en kontrast mot de pocketserier med blandat västerninnehåll, främst Mustang och Pyramid, som gavs ut i Stockholm och med stark amerikansk dominans.

När det gäller kioskhäften är det svårt att hitta bra jämförelsematerial utgivet i Stockholm i och med att de olika serierna utgivna i huvudstaden som regel var mer kortlivade och att Alibimagasinet hade sin redaktion hos John Lorén i Göteborg. Helt klart var Jules Verne-magasinet/ Veckans Äventyr utpräglat amerikansk långt innan någon av de göteborgska serierna blivit det. Å andra sidan innehöll Sexton Blake-magasinet endast texter av brittiska författare. Till syvende och sist är det kanske frånvaron av längre häftesserier med danskt eller norskt material som skiljer Stockholm från Göteborg i detta avseende, och här kan geografin mycket väl ha spelat en viktig roll.

Undantag bland böcker
Stockholmsförlaget Lindqvists utgivning av Coyote-serien under åren 1954–1960, med böcker av spanjoren José Mallorqui, skedde i nära samarbete med norska Romanforlaget i Oslo ägt av Dreyers Forlag. Möjligen utgjorde de svenska böckerna översättningar från de norska utgåvorna och omslagen av norrmannen Harald Damsleth var desamma som på de norska böckerna. Man kan fråga sig varför denna serie inte gavs ut i Göteborg?

Även om både Wahlströms och Wennerbergs utgivning av västernböcker dominerades av texter hämtade ifrån USA och Australien finns en del undantag med koppling till länderna kring Västerhavet. Från norska Bladkompaniet i Oslo köpte Wahlströms under 1970-talet in bokserien om Morgan Kane med totalt 75 böcker. Böckerna skrevs av Kjell Hallbing under pseudonymen Louis Masterson och blev oerhört populära i sitt hemland. De sålde även bra i Sverige och Wennerbergs tog 1984 över utgivningen av den andra svenska upplagan i samband med att Wahlströms gjorde sig av med sina kioskböcker. Wennerbergs gav under första hälften av 1980-talet även ut Hallbings övriga västernböcker i sin pocketserie Texas. Troligen kom Hallbings stora popularitet för sent för att hans böcker skulle kunna ha getts ut i Göteborg.

Wahlströms serie McAllister, som startades 1970, skrevs till en början av engelsmannen Peter Watts under pseudonymen Matt Chisholm. Redan efter tretton böcker övergick dock förlaget till författare från Australien och därefter från Sverige.

Winthers danska inflytande
Winthers förlag i Köpenhamn odlade under 1960-talet nära kontakter med utvalda kioskboksförlag i övriga Norden. I Sverige var det Wennerbergs förlag man samarbetade med och även köpte upp någon gång under 1960-talet, varefter Wennerbergs kring 1974 flyttade sin verksamhet från Stockholm till Malmö. Det danska inflytandet yttrade sig främst som en nordisk samordning när det gällde utgivningen av främst amerikanskt och australensiskt material med storsäljare som Bill och Ben och Walt Slade.

Även om det tidiga flödet av texter från Köpenhamn till Göteborg kan ses som samarbete kring Västerhavet, hanteras kontakterna med Danmark senare via Stockholm och Malmö i termer av inflytande och samordning, som en del av centraliseringen av produktionen av populärlitteratur. Göteborg finns då inte längre ens med på branschkartan efter att Pingvinförlaget köpts upp av Williams i Bromma och Romanförlaget köpts upp av Wennerbergs i Stockholm. Eller som Sören Skarback skriver: ”Göteborg hade i samband med kioskhäftenas död suddats bort från den svenska spänningslitteraturens karta” (Skarback 1998:174). Wennerbergs övertar senare i sin tur Williams pocketserier och byter i Malmö namn till Winther. Centraliseringen av produktionen är i det närmaste total samtidigt som hela västerngenren går i graven kring millennieskiftet.

Språk- och nationsgränsernas betydelse
Texter kan i likhet med andra kulturobjekt sägas äga en dubbelnatur såtillvida att de som resultat av en kreativ process äger ett upphovsrättsligt skydd, samtidigt som de saluförs som varor på en marknad i vinstsyfte. Till skillnad från många andra varor är en text bunden till ett visst språkområde, som regel motsvarande nationen, och för att den ska kunna exporteras till ett annat språkområde krävs en översättning eller ett byte av språkdräkt. Det är alltså inte den tryckta texten som exporteras mångfaldigad, utan den immateriella rättigheten att översätta den och mångfaldiga den i ny form. Själva översättningen kräver dock tillgång till originaltexten, vilken i den predigitala världen måste fraktas mellan länderna som skriven eller tryckt på papper. Flöden av detta slag förekom alltså kring Västerhavet, mellan centra för trycksaksproduktion i Göteborg, Köpenhamn och Oslo. Även om jag här endast berört flödena till Göteborg hände det även ibland att de gick i andra riktningen.

Trots språkgränserna kan förstås det faktum att samma texter getts ut i de olika länderna kring Västerhavet bidra till en gemensam kultur. När det gäller översättningen till svenska av norska kriminalhistorier med detektiven Knut Gribb i centrum tar John Lorén (1975) upp en intressant diskussion om historierna ska överföras till svenska miljöer eller inte. Det hela slutade med att Knut Gribb tilläts förbli i Norge även om han i de svenska utgåvorna ibland getts ett svenskt ursprung eller fått byta namn till Harald Ask eller något annat (Wopenka & Nordberg 2000). Å andra sidan blev den svenske detektiven Kaj Henning norrman här göteborgaren Kurt Hördahls texter gavs ut i det norska magasinet Krim-Eliten på 1950-talet (Nordberg 2000).

Tack
Jag tackar Steve Holland för hjälp med lokalisera författarnas geografiska hemvist. Bertil Falk hjälpte mig med information om John Lorén.

Källor

  • Aske, Aina & Maria Forneheim (red.), 2011: Västerhavets kulturarv. Göteborgs stadsmuseum & Larvik kommune.
  • Boëthius, Ulf, 1989: När Nick Carter drevs på flykten. Kampen mot smutslitteraturen i Sverige 1908-1909. Stockholm: Gidlunds.
  • Holland, Steve, 1993: The mushroom jungle. A history of postwar paperback publishing. Westbury: Zeon Books.
  • Holmberg, Claes-Göran, 1979: Tidningsfamiljen och familjetidningen (Tidsfördrif 1953), s. 177-206, i: Anita Ahrens m fl, Veckopressen i Sverige. Analyser och perspektiv. Löderup: Mälarhusgården.
  • Lorén, John, 1975: Deckar-historia: Part I, Hur det började. DAST Magazine 8(3), s. 5-9; Part II, Hur det fortsatte, dito 8(4), s. 25-27; Part III, Hur det kulminerade, dito 8(5), s. 22-24; Part IV, Hur det började luta mot slutet, dito 8(6), s. 6-7.
  • Lorén, John, 1976: Deckar-historia: Part V, Kommer dag, kommer råd. DAST Magazine 9(1), s. 35-37; Part VI, Kuttingen rullar vidare, dito 9(2), s. 15; Part VII, Man kan åter börja känna sig som en människa, dito 9(3), s. 37-38.
  • Myrdal, Jan (red.), 1993: Jules Verne-magasinet. En antologi ur 1940-talets populäraste novellmagasin. Höganäs: Förlags AB Wiken.
  • Myrman, Patrik, 2016: Serielagret. Hemsida www.serielagret.se, Västern/Deckare >Pingvin.
  • Nielsen, Knud, 1994: De nyere kulørte hæfter. Resten af historien om et pudsigt fænomen – et af kulturhistoriens oversete kapitler. Frederiksberg: Eget Forlag.
  • Nilsson, Anders N. 2015: 1940-talets Jules Verne-Magasinet/ Veckans Äventyr som västerntidning. DAST Magazine, 31:a mars 2015.
  • Nilsson, Anders N. & Patrik Myrman, 2013: Populärpocketböcker inom västerngenren i Sverige. En kartläggning. DAST Magazine, 13:e oktober 2013.
  • Nilsson, Anders N. & Jan Pettersen, 2016: Translated Scandinavian paperback westerns considered first editions and first printings. Bear Alley: http://bearalley.blogspot.se/2016/04/translated-scandinavian-paperback.html
  • Nordberg, Nils, 2000: Døden i kiosken: Knut Gribb og andre heftedetektiver. Oslo: Bladkompaniet.
  • Skarback, Sören 1998: Göteborg precis som i går. En skildring av 50- och 60-tal. Göteborg: Warne.
  • willy b. 1994: Vakre damer og blodig død. Den norske pocketbokas historie 1949–1994. Oslo: Bladkompaniet.
  • Wopenka. Johan, 1995: På smekmånad med Gröna Skräcken. Kioskhäften i Sverige – en förteckning. Göteborg: BJW-förlaget.
  • Wopenka. Johan & Nils Nordberg, 2000: Knut Gribb – ved Göteborgspolisen, s. 199-208, i: Nils Nordberg, 2000: Døden i kiosken: Knut Gribb og andre heftedetektiver. Oslo: Bladkompaniet.
Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22