Goldfinger fyllde 60 – och fyller snart 55

Jul 18th, 2019 | By | Category: 2019-07 juli, Artikel
Bond-pocket 1 och 5, 1965

Först ut i Zebra Specials 007-pocketserie 1965 blev Kamrat mördare, medan Goldfinger med en inte lika filmiskt porträttlik James Bond på omslaget blev nummer 3. Foto Alice Radomska

Av ALICE RADOMSKA

Att Goldfinger tidigt i våras fyllde 60 och snart fyller 55 är inte så konstigt – om man betänker att romanen utkom i original den 28 mars 1959 och filmen hade världspremiär i London den 17 september 1964.

Man har med tiden undrat om författaren Ian Fleming (1908–1964) hann se en färdig Goldfinger-version före sin död. Klart är att han såg något, men det kan ha varit sekvenser av den inte färdigklippta filmen. Fleming dog i hjärtinfarkt i Canterbury den 12 augusti, cirka fem veckor före premiären.

Goldfinger var Flemings sjunde bok om den brittiske super-agenten men kom genom filmen att bli den mest legendariska. Samma gäller för filmmelodin, sjungen av Shirley Bassey med den synnerligen lämpade metallstarka rösten.

Första Bond-boken – Casino Royale – hade Fleming skrivit 1953 och den utkom två år senare på svenska, på Bonniers i Carl Sundells översättning. Översättarna växlade. Goldfinger tog Sven Bergström med den äran hand om.

Bond-pockets i serien Zebra Special
Bonniers starka serie pocketböcker hette Zebra. Där hade utgetts stora spännande författare som Raymond Chandler, Agatha Christie, Leslie Charteris, Ross MacDonald, Francis Durbridge, Hammond Innes, Brett Halliday och John Dickson Carr. Även svenskar som Stieg Trenter, Folke Mellvig och Jan Ekström. Men när man började göra Bond-pockets 1965 gjordes detta i en serie kallad Zebra Special.

Första boktitel där blev av någon anledning Kamrat Mördare. Troligen för att den kändes mest aktuell, då det var den då senast sedda Bond-filmen på svenska biodukar, kallad Agent 007 ser rött. Faktiskt hade Sverige då inte på allvar börjat säga James Bond i dagligt tal, utan det man med förtjusning sa var Agent 007.

Den 007-bok som Fleming skrivit allra först, alltså Casino Royale, blev Zebra Special-bok nummer 5. Goldfinger fanns då ute som nummer 3. Bonniers gav ut dessa pockets i snabb följd. På omslagen var agenten helt porträttlik aktören Sean Connery, utom möjligen just på Goldfinger, där han väl bara är snarlikt tecknad. Men den coola blonda Bond-bruden i förgrunden är typisk – med sin mycket knappa bikini-överdel.

Connery är för de flesta James Bond-anhängare den “rätte” Bond. En yngre generation tänker kanske mer på Roger Moore, vars filmer dock fick allt fler inslag av humor – något som inte alltid borde vara eftersträvansvärt inom genren thriller.

Bond-karaktär även på svenska äventyr
Jan Guillou har mer än gärna medgett att hans tio böcker om svenske agenthjälten Carl Hamilton var inspirerade av Flemings James Bond. Hjälten Hamilton är dessutom kommendörkapten i flottan och agent inom säkerhetstjänsten, vilket författare Fleming i verkliga livet varit för sitt land, förutom att han likt Guillou var reporter på högsta nivå.

Nionde Hamilton-boken lät Guillou heta I hennes majestäts tjänst (1994). Titeln var en direkt hyllning åt Fleming, vars I Hennes Majestäts hemliga tjänst utkommit på svenska 1965, två år efter engelska originalutgåvan.

Men inte bara intriger utan även omslag kunde, speciellt på 1960- och 70-talen, visa klar Bond-inspiration.

Stieg Trenters kriminalroman Ristat i sten, utgiven i original 1952, har i intrigen snarare en 40-talsprägel. Inte desto mindre har den unga kvinnan på Zebras pocketomslag 1966 en ärmlös och synnerligen kortkort 60-talsklänning – samt rejäla kättingar om vaderna.

Utan att precis verka sådan i romanen är hon tecknad som en brud i James Bonds kräsna smak. Bilden är lite antytt från kajutan, där inte bara hon utan även hjälten, fotograf Harry Friberg, skeppas ut på böljorna för att hivas överbord och sluta sina dagar på havsbottnen – något som kriminalintendent Vesper Johnssons rådiga ingripande dock förhindrar.

Bond… James Bond
Hur Bond självsäkert presenterar sig som “Bond… James Bond” är allom bekant, i synnerhet med Sean Connerys mörka röst. Men inte var han i filmvärlden först om sättet att betona sitt namn.

Utan att veta vem som var först kan man i alla fall ägna en tanke åt den klassiska västernfilmen My Darling Clementine (1946), där Henry Fonda släpigt säger med nästan lika karaktäristisk stämma: “My name’s Earp… Wyatt Earp.”

Titeln på en Bond-film – You only live twice (1967) – kan också dra tankarna till filmen You only live once (1937) med Henry Fonda (1905–1982) i huvudrollen. Det är inte helt obekant att Fonda varit en av Flemings favoriter att se på bio, åtminstone i roller som den rådige och starke.

Av en händelse blev den 12 augusti dödsdag för både Fleming och Fonda, men med arton års mellanrum.

Omslag till Stora boken om filmreplikerKvicka och isande kalla repliker
Stora boken med filmrepliker (Bokförlaget Känguru 2007) är en behändig liten bok man lätt läser ut på en halvtimme, men tanken är förstås att läsa sakta, minnas och begrunda de starka replikerna.

Omslaget pryds av Connery, som Bond, med klassiska pistolen nästan kärt hållen intill kinden. Det finns på sidan 38 ett kort men bevingat replikskifte mellan James Bond och den psykopatiskt maktgalne Auric Goldfinger (gestaltad av Gert Fröbe):

– Do you expect me to talk?

– No, Mr. Bond, I expect you to die.

Herr Bond överlevde dock och blev odödlig, liksom även Goldfinger blev.

Hur många andra böcker utgivna 1959, eller filmer som premiärvisades 1964, är i dag lika starkt ihågkomna?

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22