Georges P Peiecanos: Liknades vid för honom okänd författargigant

Mar 16th, 2010 | By | Category: 2004-1, Artikel

George P. Pelecanos är ett av de nyare spännande namnen på den amerikanska deckarhimlen – och därmed också hos oss där sådana skribenter tycks hamna av ett slags gudomligt dekret. Så har ju skett med Walter Mosley, James Lee Burke och James Ellroy, tre författare som Pelecanos jämförts med och som vissa kritiker anser är överlägsen. I en recension har man kallat honom Wahingtons Zola.

Själv har han erkänt att han måste slå upp Émile Zola för att fatta vad han liknades med för författargigant.

Pelecanos debuterade som kriminalförfattare 1992. Sedan dess har det blivit ytterligare romaner i tre olika serier förutom en non fiction-bok.

Som namnet antyder är Pelecanos grekamerikan. Han föddes i huvudstaden Washington D.C. 1957 dit de invandrade föräldrarna flyttat. De hamnade i ett fattigt område fyllt av folk som levde på svältgränsen och hade vant sig vid att diskrimineras. På de finaste stränderna i Maryland och Virginia fanns till exempel skyltar om att badandet var förbehållet gäster av nordeuropeisk härstamning.

Hos polisen för skjutning

Det säger sig själv att de som behandlas så gärna slår tillbaka i någon form, så det är kanske inte underligt att Pelecanos växte upp med vapen och hamnade i polisregistret efter skottlossning. Han råkade också vid ett tillfälle vådaskjuta en vän i ansiktet. Vännen överlevde.

Han försökte strama upp sig och sökte arbete bland annat i mureribranschen, som försäljare i en musikaffär, skoförsäljare, bartender och diskare. Men den unge mannens största intresse var film. Han kom in vid Marylands universitet och började studera sitt intresse – något som så småningom gjorde att han hamnade i den världen.

Den första film han producerade hette Undertow och visades bland annat på Sundance Film Festival, som är den största amerikanska festivalen för oberoende filmmakare. Från mitten av 1980-talet ledde han produktionsbolaget Circle Films och hittade de två bröderna Joel och Ethan Coe och stod bakom deras tre första biograffilmer: Rising Arizona, Miller’s Crossing och Barton Fink. Det var också Pelecanos som lanserade regissören John Wu från Hongkong.

Ville veta mer om skrivande

För att skaffa sig mer kunskaper om den del av litteraturen som gjort avtryck inom Film noir sökte han till en universitetskurs där fokus låg på författarna James McCain, Jim Thompson, David Goodis och Dashiell Hammett. Han hittade många paralleller till sitt eget ungdomsliv (förutom att dessa berättelser passar utmärkt för film) och bestämde sig för att skriva själv.

1989 hade han färdigställt sitt första litterära verk och skickade manuskriptet till ett förlag. Det dröjde arton månader innan han vågade påminna förläggaren om sin existens. Då grävdes manuset fram ur pappershögarna, blev genomläst och antogs under förutsättning att Pelecanos nöjde sig med 2 500 dollar i förskott. Upplagan var inget att skryta över.

Boken döptes till A Firing Offence och kom ut 1992. Därmed blev också författarens alter ego, grekamerikanen Nick Stefanos, känd för en större allmänhet. Han jobbar i musikaffär om dagarna och serverar drinkar på baren The Spot på kvällen. Några vänner ber honom leta rätt på en försvunnen ung man. När boken slutar ansöker Stefanos licens som privatdetektiv.

Hjärtat på rätta stället

Till skillnad mot många av sina litterära kolleger är Stefanos inte värst hårdkokt, saknar cynism och tycks ha hjärtat på rätta stället. Han har svårt att tackla allt ont han ser och upplever, något som gör honom arg och bitter och får honom att börja supa. 1993 och 1995 fortsatte serien med Nicks Trip och Down by the River where Dead Men go, som båda har vissa likheter med de antika grekiska tragedierna.

Därefter kom Shoedog, en bok som inte ingick i någon serie, och Pelecanos fick lite påökt på förskotten, trots att böckerna fortfarande trycktes i små upplagor.

Annat blev det från 1996 och tre år framåt då han fick ett slags genombrott. Han skrev fyra böcker om ett nytt privatdeckarpar: greken Dimitros Karras och italienaren Marcus Clay under titlarna The Big Blow Down, King Suckerman, The Sweet Forever samt Shame The Devil. Berättelserna sträcker sig från andra världskriget fram till fram till 1998 och böckerna kom att kallas Washingtonkvartetten – ett namn som säkert inspirerades av L.A.-kvartetten av James Ellroy.

I sista kvartettboken dyker Nick Stefanos upp igen. Han är ordentligt försupen men klarar livhanken som deltidsdetektiv.

Nytt årtusende – nya detektiver

År 200 l dumpade Pelecanos sitt grekiska persongalleri och presenterade förre polisen, numera privatdeckaren Derek Strange, en svart man som räddar sin vita poliskollega Terry Quinn. Den första boken om dem hette Right as Rain och den följdes 2002 av Hell to Pay. I Sverige har dessa kommit ut hos Natur och Kultur under titlarna Ren som snö och Ett djävulskt pris, översatta av Einar Heckscher.

Under 2003 kom i USA tredje delen i denna serie.

Den heter Soul Circus och den kan vi också vi förvänta oss på ärans och hjältarnas språk.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22