Genbergs Dödspatrullen

May 13th, 2016 | By | Category: 2016-05 maj, Artikel

Omslag till DödspatrullenAHRVID ENGHOLM har läst en västernpocket, och här är hans upplevelse.

Jag har aldrig läst särskilt mycket västernböcker. I riktigt unga år slank väl någon Hjortfot-bok (E S Ellis) ned och jag minns jag läste någon volym om Buffalo Bill. Litet senare läste jag Du skall dö av (pseud) John West, författad av John Ågren (sedermera fil dr på KTH) och Ulf Westblom (läkare och idag vinodlare i USA), anmärkningsvärd på grund av en rad referenser till sf-fandom –  sheriffen Pete Sulander, Gafia Mountains, Fandom River och så vidare. (De skrev senare sf–romanen Porten mot Evigheten.)

Någon som tyckte att bibliotekets utbud borde breddas slängde ned en pocket om Ben Hogan, Dödspatrullen (Pingvinförlaget, 1973), i bibblans Readcycklingtunna. Som författare anges “Matt Jade”, vilket jag förstås vet är ingen mindre än Kjell Genberg, utmanare till titeln Sveriges Meste Författare  (250 titlar, eller däromkring). Kjell har jag känt sedan slutet av 1990-talet då jag började skribbla för DAST Magazine. Och jag tänkte: varför inte? Varför inte readcykla denna bok och till och med läsa den?

Sagt och gjort.

Ben Hogan är en svensk invandrare i USA, blond, beslutsam och en hejare med sexskjutaren eller nävarna. Hans fulla bakgrund är något höljd i ökendamm för mig, men i största allmänhet rider han runt i amerikanska Vilda Västern och Ställer Saker Tillrätta. I 56 böcker, säger Google till mig efter en sökning: http://www.keg.se/bh_hamnaren.html (Där lär vi oss också att en av Hogan-böckerna har omarbetats till sf–miljö!) Och vad Kjell sagt till mig är att böckerna brukade ta några dagar att skriva, en vecka max.

Med tanke på  produktionstakten blir jag faktiskt positivt överraskad av föreliggande alster, Dödspatrullen alltså. Prosan är välskriven och medryckande. Verket är välresearchat kring västernförhållanden (Kjell skrev senare en förnämlig fackbok om the Ole’ Wild West). Och det är en genomtänkt intrig.

I korthet: Ben Hogan råkar skjuta en amerikansk kavalleriofficer, visserligen under ursäktliga förhållanden, men han ligger ändå skrynkligt till hos US Army. Som botgöring måste han ta på sig ett uppdrag. Han skall spåra upp en indiansk upprorsledare och få tag på några diplomatiska dokument som i fel händer kan leda till krig mellan USA och Mexiko, och samtidigt skall han befria en vit kvinna rödskinnen håller fången. Med sig har han den whiskeysörplande Hobo samt far och son Brixton. De blir Dödspatrullen. Tyvärr är dock mexikanerna på jakt efter samma dokument…

De spårar upp indiangänget och efter en del smygande, skjutande och förvecklingar befriar de dokument och donna. Men då får en övermäktig mexikansk armépatrull tag på dem …

Storyn håller ihop. Och det blir t o m en liten twist på slutet. Och då syftar jag inte på det absoluta slutet då Hogan söker om damen han räddat:

– Perrita! viskade han

Hon kysste honom hett.

– Kom in! sa hon. Du är hungrig. Jag ska laga mat och sätta på kaffe.

– Ja, jag är hungrig, svarade Ben. Men inte på mat och kaffe…

– Det går nog att ordna, sa hon och han kände hennes höfter gunga mot sina när de tätt sammanslingrade gick mot dörren.

Kjell E GenbergMr Jade/Genberg (bilden) har gjort sin research. Han har stenkoll på olika vapentyper, vapendetaljer och kalibrar. (Sid 56: “Redan innan han var säker på att det första skottet träffat hade han pumpat matarstången på Winchestern och vräkt iväg  ännu en 44/40-kula.”)

Växtlighet och djurliv kan han på sina fem fingrar. (Fast en fågel, roadrunner – känd från de animerade dusterna med prärievargen i “Hjulben och Gråben” – kallar han tuppgök. Jag tror det kan vara ett gångbart namn, men när jag översatte en novell till Teknikmagasinet på 80-talet där en roadrunner nämndes fick jag i min research fram att den kallas mexikanskt eller kaliforniskt stäpphöns.)  Kjell har tydligen ridit många mil i öknen, för han vet exakt hur man skall bete sig. Man skall andas genom näsan för att inte förlora fuktighet genom att andas genom munnen. Man skall inte låta hästarna dricka för mycket alkaiskt vatten. Vi kan läsa av himlen och förutse vilket väder som är på väg in. Geografin med namn på olika städer och hålor misstänker jag att han har koll på också.

Det finns en hel del naturpoesi kring den karga västern, som inte står Sir David Attenboring långt efter. Möjligen kan det uppröra den klemige att det skjuts indianer och “mexare” i parti och minut. Ett avsitt (sid 62–63) är typiskt:

Solen gled allt längre och längre mot väster. Den målade det grymma landskapet i klara färger. Öknen såg ut att förändras – de blev en värld av ljus, färger och skönhet.

Ben fick en känsla av att detta karga land betydde frihet!

Han skakade bort tankarna. Först hade han själv inte fattat innebörden i den undermedvetna tankeströmmen. Han skulle vara fri om han stannade här! Fri från mordanklagelser, fri från den civiliserade världens påtryckningar. I ett ögonblick trodde han på tanken, men sedan slog han bort den. Vad skulle det innebära för Perrita? Armén skulle antagligen placera henne på ett reservat. Hon var ju trots allt apacheindian, och därmed hade hon förverkat rätten att behandlas som en människa.

Indianerna fick väl skylla sig själva. De skulle ha valt föräldrar av en annan ras!

Ovanstående bör läsas under viss begrundan och inte som Mr Jades bokstavliga uppfattningar, skulle jag tro.

Romanen är på bara 123 sidor (sista sidnr 128, texten börjar på sid 5) och varje sida är, enligt baksidesblurbens utrop “NY FRÄN HÅRD!!”.

För blott 2:75 kunde man under tidiga 1970-talet få en riktigt spännande tripp till öknen i Arizona bland indianer, US Cavalry och whiskeydoftande nybyggarhålor. Det är inte alltid man får det i dataspelen.

Men jag är litet besviken över att vi aldrig fick veta vad de där diplomatiska dokumenten innehöll …

————————————-

För den som vill fördjupa sig i västerngenren finns ett antal artiklar av Anders N Nilsson. Hittas enklast genom sökning på hans namn: http://www.dast.nu/?s=anders+n+nilsson. Han har skrivit själv eller i samarbete med andra också om Ben Hogan.

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22