Genbergs äventyr i underjorden

Feb 3rd, 2008 | By | Category: 2002-4, Artikel

Det här är egentligen en recension av Kjell E. Genbergs Eldgivning (Tinna & Tells). Men dels var den lite lång och framför allt: den innehåller en intressant upplysning som är värd att lyftas fram och som kanske, kanske inte säger något om recenserandets konst. Kan det verkligen vara så att denne DAST:s stöttepelare blir bättre bedömd när han skriver under pseudonym än under eget namn? I så fall varför är det så och vad ligger honom i fatet? Så jag redigerade ut Jean Bolinders recension som en artikel B.F.

“Han kom till Jägersro i god tid före första loppet och innan kvällen var slut hade han vunnit over fyratusen. Fast han hade egentligen tagit hem det tredubbla. Det var bara det att den siste kusen han satsat på verkade ha brutit benet på upploppet.Då hatade han hästar och insåg att det inte gick att lita på ett djur som brukade springa och gå på muggen samtidigt.”

Det är något sarskilt när man som recensent får tag i en bok av Kjell E. Genberg, denne Sveriges kanske meste författare. Man vet att nu kommer man att ha det trevligt och lagom upphetsande några timmar framåt.

Namnet sänker betyget?

Genberg är en god stilist, fin miljöskildrare, han hittar på bra intriger, han ar emellanåt rolig och han skildrar människor med fler dimensioner än två. Sammantaget är han en alldeles utmärkt författare, som borde vara höjd till skyarna och belönad på många sätt. Men inte och man kan fråga sig varför. Jag råkar veta att det finns exempel på, att när Genberg skriver under pseudonym och de annars ack så njugga kritikerna inte vet att det är han som är författaren, då blir omdömena helt andra och betydligt mera beundrande. Vad är nu det här för en utmärkt ny författare?

Originalpocket

Varde nu hur det vill med detta – man kan bara skämmas over att revirförsvararna i den svenska deckarankdammen är så ogenerösa. Det innebar att många läsare inte hittar Kjell E. Genberg och hans böcker. Nu lyckliggör han oss med en originalpocket, Eldgivning (Tinna & Tells).

Har utreder kommissarie Bertil Aterberg vid Kristianstadspolisen en mordbrand. Det är en gård som brinner ner och i resterna av huset, hittar man det förkolnade liket av bonden. Grannen som upptäcker elden, fälls för brand och mord och sätts i fängelse. Men, är det verkligen han som är den skyldige? Själv nekar han, men han är en eftertänksam och lågmäld typ, som det är svårt att impa.

Kanske är detta portratt en utmärkt boks allra största tillgång – vi ser ju har i dagens Sverige verkliga exempel på hur människor som inte klarar att försvara sig – det är ibland invandrare med språksvårigheter – sätts in på oklara grunder och kanske först efter flera år blir friade. För att inte tala om, att det med stor sannolikhet sitter oskyldiga stackare i de svenska fängelserna. utan att någon någonsin Kommer på att hjälpa dem.

Undre världen

Slutet på denna ovanligt vitala thriller sägs bokstavligen utspelas i den “undre världen”. Den representeras har av den spännande Tykarpsgrottan utanför Hässleholm. Det ar en tjugotusen kvadratmeter stor labyrint, dar brytningen av kalksten upphörde 1888. Här kan man gå bort sig och här kan finnas dolda skatter, som inte ens Bosse Ringholm har kontroll över. Genbergs äventyr i underjorden avslutar en härlig berättelse.

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22