Gammal författarfilm

Dec 28th, 2008 | By | Category: 1998-4, Artikel

Av KLAS LITHNER

Den 4 juni 1941 hade den svenska filmfarsen I natt eller aldrig premiär på Spegeln i Stockholm. Den var producerad av SF i regi av Gustaf Molander. Manuskriptet var författat av Adolf Paul, pseudonym för de båda österrikiska flyktingförfattarna Adolf Schutz och Paul Badisch, kända som mycket flyhänta. Handlingen utspelas på ett fjällhotell, troligen i Åre. Där bor en ung, söt miljonärska, vaktad av sin deckarintresserade advokat. I övrigt förekommer bl.a. en komisk rumänsk baronessa, en kolerisk överste och en landsfiskal. Enligt referatet i Svensk filmografi 4, 1940-1949, s. 132-133, film nr 11/1941 anländer till detta hotell en dag två gäster, som genast uppfattas som mystiska främlingar. Det är detektivromanförfattaren Bing Hardqick, som tar in inkognito under namnet Erik Andersson och dennes assistent John Sjölin, en gammal förbrytare och fängelsekund, som nu ställt sin yrkeskunskap till författarens disposition.
Författaren skriver på en ny bok men har ingen fantasi, han behöver levande människor som modeller och tar dem som finns på hotellet. En kväll när han dikterar ett avsnitt i sin nya bok, råkar advokaten höra brottstycken som nämner personerna på hotellet. Han drar genast slutsatsen att det nyanlända paret är förbrytare som förbereder en stor kupp, kanske med honom själv som offret. Detta sätter igång en farskarusell, som förvandlar hotellet till ett dårhus. Baronessans pärlhalsband försvinner, polisen tillkallas och när Sjölin i kommissarien igenkänner den som en gång satte fast honom och fick honom dömd inser han och författaren att de är illa ute, om de inte snabbt kan lösa gåtan med det försvunna pärlhalsbandet. Det lyckas emellertid, och som belöning får författaren slutkyss av advokatens sekreterare som kommit till dennes undsättning på hotellet.
I huvudrollerna spelades miljonärskan av Barbro Kollberg, advokaten av Håkan Westergren, baronessan av Tollie Zellman, landsfiskalen av Bullen Berglund, deckarförfattaren av Åke Söderblom och hans assistent av Thor Modéen. Att Söderblom var en framgångsrik författare, framgår av att han har dressinggown och cigarettetui i silver. Att Modéen och Söderblom parades ihop i en rad filmfarser, var ett svenskt försök att åstadkomma en motsvarighet till Helan och Halvan, fast varken den kvicksilverlike Söderblom eller den maniske Modéen var närmare motsvarigheter till dem. Varifrån författarnamnet Bing Hardqick kommer, kan jag inte gissa, men i flera decennier använde svenska deckarförfattare egendomliga pseudonymer. När det i referatet sägs ”Sjölin igenkänner i kommissarien den etc”, syftar detta på den ålderdomliga seden bland allmogen att titulera först länsmän och sedan landsfiskaler med kommissarien. Detta syftar inte på poliskommissarier utan var en förkortning av den ålderdomliga juridiska titeln hovrättskommissarie.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22