Funderingar kring runda ord

Mar 4th, 2010 | By | Category: 2007-2, Artikel

Av Bertil Falk

I radions P1 finns ett program som heter Språket, som är mycket informativt, men i likhet med solen har det sina fläckar. Det var på tal att Bengt G. Dagrin skulle medverka och berätta om sin forskning i fula ord. Han fick veta att han inte fick säga några fula ord i programmet. Det säger ju sig självt att om man inte får prata om det man ska prata om, så går det inte. Det blev ingen medverkan i programmet Språket.

Om detta finns flera saker att säga. Till att börja med kan jag som trägen P1-lyssnare konstatera att det knullas en hel del i radiopjäser och noveller och annat i P1 utan att någon tycks reagera eller få moralpanik. Huruvida det är i enlighet med den allmännyttighet som public service-företaget Sveriges Radio ska företräda och tillhandahålla må vara en åsiktsfråga.

Men vad en saklig genomgång och presentation av fula ord beträffar, så torde det vara en public serviceangelägenhet. Uppenbarligen har de som gör programmet inte levt upp till sin uppgift att belysa språket i dess olika aspekter när de belade en sakkunnig och saklig hantering av de fula orden med munkavle. De vanligaste fula orden är kuk, fitta och knulla. För den manliga kroppsdelen finns det 1382 synonymer, för den kvinnliga 1031 och för ”vad dessa vitala kroppsdelar kan hitta på tillsammans”, som det heter på baksidestexten till Stora fula ordboken, finns det 1025 ord. Tyvärr har den sprängverkan de fula orden hade en gång i tiden utarmats av den flitiga användningen i offentliga sammanhang. Desarmeringen inleddes troligen av Bengt Anderberg som på 1960-talet tog initiativet till porrböckerna Kärlek 1,2,3 etc., där mer eller mindre erkända författare exploderade i en sexrevolutionär orgie av fula ord i nu glömda, men ofta inte så dumma noveller.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22