Fredrik Skagen – fick åtminstone ut en bok i Sverige när politikerbanan stäcktes.

Sep 16th, 2009 | By | Category: 1998-1, Artikel

Av Odd Magnar Syversen och Nils Nordberg

Hemma i Norge kom inte Fredrik Skagen med någon ny bok i höstas. Det är längesedan han var tyst en boksäsong. Nu sitter han istället i  sitt hem på Krogness gate i Trondheim och försöker nollställa sig. Politikern Skagen vill hitta tillbaka till författaren Skagen.

Det ligger till så att det var Stortingsval i Norge hösten 1997 och Venstre erbjöd Fredrik Skagen att stå på första plats på partiets lista i Sør-Trøndelag. Efter att grundligt ha tänkt sig för tackade Fredrik ja. För det låg också så till att alla järtecken (läs: gallupundersökning) sade att han skulle bli invald i Stortinget.

Det blev han inte! Vindar kan vända, också valvindar. Det var väldigt lite som fattades, men Fredrik Skagen blev inte Stortingsrepresentant. Detta är något som givetvis alla kulturellt högt stående människor i Norge starkt beklagar. Skagen var den ende politiker som under valkampanjen talade om kultur, och han skulle säkert har blivit en bra riksdagsman.

Norge har nu fått en mittenregering, bestående av partierna Senterpartiet, Venstre och Kristetig Folkeparti. Länge skrev tidningarna om att Skagen borde bli kulturminister – kriminalförfattare i Norge brukar ju bli det.

Lade roman åt sidan

Fredrik hade i varje fall ställt in sig på att bli heltidspolitiker. Han lade manuskriptet till en påbörjad roman åt sidan och offrade sig för Venstre. Det blev inget av varken det ena eller det andra.

Men Nattsug kom ut på svenska i höstas på Boströms Förlag – en tröst och på sätt och vis en händelse eftersom endast en av Skagens böcker tidigare kommit ut i Sverige. Det var den första Morten Martens-romanen Viktor! Viktor! (Bonniers 1990) i utmärkt översättning av Anders Hammarqvist.

Även i romanformsysslar Fredrik Skagen mycket med politiska ting. Den politiska spänningsromanen, om det nu finns en sådan subgenre, är en produkt av vårt århundrade och har mycket kommit att handla om stormakternas spel om världsherraväldet. Det mesta av detta spel är fördolt för oss vanliga människor, men vi vet att det försiggår. Var kan man då skaffa sig insikt om det, så att vi kan behäfta eller döva våra onda aningar? Jo, genom den litteratur som skrivs om dessa osynliga slagfält.

Det är en litteraturform som länge var omfångsrik och varierad, från actionfyllda agentsagor med världsfreden och ”vår civilisation som vi upplever den” som insats, till regngrå skildringar av spioners fåfänga försök att komma in från kylan. I denna värld går allt ut på att skamlöst utnyttja den lilla människan, hon som alltid förlorar.

Bland alla norska författare som försökt sig på denna genre finns också Fredrik Skagen.Det finns andra som gett sig ut i det internationella politiska spänningsfältet – Jon Michelet och Michael Grundt Spang – för att nämna ett par. Men vid sidan av Torolf Elster är Skagen den som behärskar ämnet bäst.

Född långt från våldet

Fredrik Skagen föddes i Trondheim den 30 december 1936 och bor fortfarande kvar där, till synes på betryggande avstånd från de våldsamma händelser som sker i hans böcker. Men denna fredliga stad mitt i Norge, en storstad efter norska mått mätt, har krigiska ting i sina omgivningar, vapenlager och hemliga installationer som kan vara av intresse för främmande agenter. I Skagens böcker har Trondheim inom gränserna haft en man som uppfunnit en biologisk dödsbomb och en mästerförfalskare. Det är en poäng i hans romaner att det hemliga spelet sker i vår närhet, där vi minst anar att det finns och att det styr våra liv och vår framtid.

Spänningsfältet i Skagens böcker avspeglas på något sätt i hans privata liv. Denne sinnlige, pianospelande, skrivande piprökare är en eldsjäl som förargat sina grannar med en skylt om Nej till EU på sitt staket, är vapenvägrare och medlem av Folkresningen mot Krig, och blev hemmaman vid en tid när detta ansågs vara kvinnopolitisk rabulism. Med andra ord en paradoxal person: en demokrat med hjärtat förankrat i klassamhället Storbritannien, en våldsskildrande pacifist, moralist långt innan detta blev modernt igen, som skriver om en ”hjälte” som närmast är en renodlad lycksökare och opportunist.

Slutade låna ut – började skriva

Fredrik Skagen är utbildad bibliotekarie, men vid nyåret 1976 slutade han låna ut böcker och började skriva sådana på heltid. Då hade han redan gett ut tre romaner.

Fredrik Skagens litteraturdebut var en kriminalnovell som publicerades 1960 i Alle Mens Blad. Men bortsett från en kriminallitterär klangbotten i debutromanen är det inte mycket i första fasen av hans författarskap som pekar mot det som blivit hans specialitet. Jakten etter Auriga (1968) är en Kafka-artad satir om byråkratins ogenomträngliga väsen.

Nästa bok, Jeg vet en deilig have (1970) är en personligt präglad pubertetsskildring med ett underliggande antikrigsbudskap och Papirkrigen (1973) handlar om EG-striden året innan. Till denna del av författarskapet kan också räknas novellsamlingen Alt står bra til med nordmennene (1980), med texter som går tillbaka till 1967. Där finns bland annat långnovellen Rekruttene, om en soldat som straffar ut sig från det militära, något Skagen själv gjorde 1971.

Orden är ”röd tråd”

Ändå finns här ett samband till det som skulle komma. Både spänningsromanerna och övriga böcker kan placeras under den något vida genrebeteckningen ”samhälls- och systemkritik”. Om det finns en röd tråd – och färgen kan väl anses passa – i Skagens författarskap så är det den lilla människan i motsättning till övermakten.

Men det var först 1977 som Skagen hamnade där han är, och precis som så ofta i hans romaner, var det slumpen som avgjorde. Förlaget Hjemmet utlyste en thrillertävling och Skagen fick andra pris med Ulvene. Därmed var han på väg.

Ulvene rör sig på vältrampad mark: narkotikasmuggling och terrorism. Det mest originella historien är berättelsen i berättelsen om bagaren som blir lagbrytare för att rädda sin lilla affär från konkurrensen med en stormarknad. Boken fick ett gott mottagande. Den svenske kännaren Åke Runnquist menade att den hörde till de bästa kriminalromanerna som gavs ut 1978 och ”skulle ha hamnat ännu högre om den inte under en munter och spännande yta så starkt präglats av sin konstruktion, något som säkert kommer att maskeras bättre i Skagens nästa bok”.

Han blev sannspådd. Med Forræderen (1979) framstod Skagen som fullärd. Historien om vetenskapsmannen Alfred Abel (med ironisk adress till Alfred Nobel) som försöker bli rik på att ha uppfunnit det perfekta biologiska vapnet, kan sägas vara något av det bästa han skrivit. Den placerade också Skagen bland de politiska spänningsförfattarna, de som ser konflikten mellan duvor och hökar, mellan de rättänkande och de aggressiva på båda sidor av maktkonstellationerna.

Inspirerad av en stipendieresa till England 1980 fortsatte han in i detta territorium med Kortslutning (1981), en bok som belönades med Rivertonpriset.

Fem år senare skulle Skagen vinna Det Danske Kriminalakademies Palle Rosenkrantz-pris, i konkurrens med John le Carré, med romanen Viktor! Viktor!, utgiven i Norge 1981.

Morten Martens många ansikten

I den gjorde Morten Martens entré och har visat upp sig i flera böcker därefter. Han har upplevt identitetskriser och attentat men ännu verkar inte hans karriär vara slut. Den rättskaffens Skagen tycks vara svag för denne tvivelaktige antihjälte, som utvecklats från smått neurotisk toffelhjälte (som dock kan tillverka falska pundsedlar) till en person som förtjänar sin lön i den brittiska underrättelsetjänsten.

I de flesta av Skagens böcker har de hemliga organen och stormaktsspelet en framträdande roll. I böcker som Ulvene och Viktor! Viktor! rör det sig både om civil och politisk kriminalitet. Men etiketten ”spionförfattare”, som klistrats på honom, stämmer bara delvis. Det rör sig inte alltid om spionage och dessutom är flera av hans böcker regelrätta kriminal romaner. Fritt fall (1983), om Martens flykt till England där han stöter på en hämndgirig sexualpsykopat, är en psykologisk thriller. Voldtatt (1985) och Alte Kameraden (1989) kan kallas realistiska polisromaner. Hans bok Landskap med kulehull (1991) handlar om konstskoj och är mer en kriminalroman än en politisk thriller.

Parallellhandling ger spänning

Skagens teknik för att skapa spänning är att lägga ut ett antal parallellhandlingar som i allt högre grad påverkar varandra. Denna korsklippning ger hans böcker en filmisk prägel och han behärskar metoden med större och större raffinemang, inte minst när det gäller att beskriva tillfälligheternas spel.

Ett annat drag är att han elegant väver in verkliga händelser i berättelsen, ofta sådant som inträffar under arbetet med boken.

Skagen har också varit aktiv i andra genrer. Han har skrivit för både radio och TV och 1990 utnyttjade han sitt fotbollsintresse – han är ivrig supporter till hemmalaget Rosenborg – i barnboken Pelle Maradona

FREDRIK SKAGENS BIBLIOGRAFI:

Omfattar endast böcker. Skagen har skrivit en rad noveller och ett par följetonger, tryckta i olika periodiska tidskrifter;

Jakten etter Auriga, roman, 1968

Jeg vet en deilig have, roman, 1970

Papirkrigen, satir, 1973

Ulvene, spänningsroman, 1978

Forræderen, Spänningsroman, 1979

Alt står bra til med nordmennene, satir, 1980

Kortslutning, spänningsroman, 1981

Viktor! Viktor!, spänningsroman, 1982- Martens 1

Fritt fall, Spänningsroman, 1982 – Martens2

Tigertimen, spänningsroman, 1984 – Martens 3

Voldtatt, psykologisk thriller, 1985

Døden i Capeluto, spänningsroman, 1986 – Martens4

Purpurhjertene, dokumentärroman, 1987

Menneskejegeren, spänningsroman, 1988 – Martens 5

Stop press – redaktøren myrdet, ”intern” kriminalroman, 1989

Pelle Maradona, barnbok, 1990

Alte Kameraden, spänningsroman, 1990

Landskap med kulehull, spänningsroman, 1991 – Martens 6

Å drepe en sangfugl, noveller, 1992

Otto og røverne, barnbok, 1992

Dødelig madonna (m. Gunnar Staalesen), kriminalroman, 1993

Nemesis, spänningsroman, 1993 – Marrens7

Når sant skal sies, satir, 1993

Skrik, spänningsroman, 1994

Nattsug, spänningsroman, 1995

Materitt i mørkret, spänningsroman, 1996 (följetong 1993)

Rekyl, spänningsroman, 1996

Översättningar:

Ryssland:

Samtliga böcker om Morten Martens är översatta men ej utgivna.

Sverige:

Viktor! Viktor!, Bonniers 1990. Översatt av Anders Hammarqvist

Nattsug. Boströms 1997. Översatt av Per Olaisen.

Pelle Maradona, Carlsens

Danmark:

Voldtægt 1986

Viktor !Viktor! 1986

Frit fald 1987

Tigertimen 1988

Dragenatten [Døden i Capeluto] 1988

Menneskejægeren 1989

Pelle Maradona 1990

Landskap med kuglehul 1992

Nemesis 1994

Rekyl 1997

Finland:

Matti Maradona 1990



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22