Fredrik Ekelund: Hans älskade stad är kaxigare fast Malmö har släppt Zlatan

Mar 16th, 2010 | By | Category: 2004-1, Artikel

Av Lennart Bråding

1999 kom en roman som hette Nina och sundet av skåneförfattaren Fredrik Ekelund. Den var tydligen inte avsedd att vara en kriminalroman men uppfattades ändå så av många.

Inte så underligt egentligen eftersom den beskrev hur två högt uppsatta finansmän hittas mördade kort tid efter varandra. Enligt polisen har båda varit inblandande i spekulationsaffärer och ekonomisk brottslighet. Redan tidigt vet läsaren, till skillnad från polisen, vem den skyldige är, men motivbilden är dold. Allt bottnar i en cynisk skandal vid en cementfabrik för tjugo år sedan, där företagsledningen tog risker med människors liv och hälsa.

Att krossa krossarna

Ekelund lägger i boken pusselbit till pusselbit i ett intrikat och mångbottnat mönster. Men det finns mera. Varför begår Nina de brutala morden? Är det en svår uppväxt som får henne att bli prostituerad i Köpenhamn, att dyrka styrkan och idolisera Ulrike Meinhof? I varje fall bestämmer hon sig för att krossa de personer som en gång slog hennes mammas liv i spillror. De människor han skriver om är komplexa och hans syn på samhället är dualistisk.

Boken uppmärksammades, som sagt, och fick beröm i spalterna. Men även kritiska röster höjdes. Någon ansåg att den var spretig genom att Ekelund kastade läsarna mellan olika händelser och olika tidsrum och andra för att det skånska ordvalet kändes störande, nästan obegripligt. Många recensenter fann det onödigt att personer som talade skånska försågs med ord som ellor och ente och att han försåg verb med ändelsen -er något sorts förskånskat -or. ”Jag tyckor ente om det!” skrev en anmälare, ”eftersom handlingen tilldrar sig i Malmö och man fattar faktiskt att de flesta talar skånska.”

I fjol kom romanen Pojken i eken där Ekelund tydligen erkänner släktskapet med kriminalromanen genom att som motto ha valt ett citat av Georges Simenon: ”Jag dömer inte, jag kommer aldrig mer att döma någon”. Boken är ganska återhållsam och lite sorgsen i tonfallet. En ung invandrad kvinna från Palestina hittas mördad och våldtagen i Pildammsparken och poliserna fruktar genast att det handlar om ett ”hedersmord” eftersom släkten verkar glädjas åt dödsfallet. Ytterligare en kvinna hittas mördad och våldtagen på Hotell Sheraton. Hon är konsult i företagsbranschen och inte invandrad.

Malmö – verklig huvudperson

Det är Malmö som är den egentliga huvudpersonen i Fredrik Ekelunds romaner. Idén till Pojken i eken har han sagt sig få på Hotell Hiltons tjugonde våning vid Triangeln, varifrån man kan se hela Malmö. Han tycks inte ha någon dialekt när han talar, förvånande nog med tanke den malmöitiska han ofta använder i texterna. Men han kan faktiskt skånska bra och tycker att det är pinsamt med folk som försöker tala skånska, men inte kan.

Fredrik Ekelund hade egentligen tänkt bli fotbollsspelare och inte författare och det där med att skriva på skånska var inte heller planerat. Han är hängiven supporter till Malmö FF och kan det mesta om brasiliansk fotboll.

Det var när han efter gymnasiet jobbade som stuveriarbetare i Malmö hamn han fick för sig att skriva om hamnen. För att få lite distans tog Fredrik Ekelund sin tillflykt till en ö i Stockholms skärgård och där skrev han det som blev debutromanen Stuv Malmö, kom.

Det var då han fann att en sådan text inte skulle gå fram om man skrev den på svenska. Stuveriarbetarnas språk var realistiskt och dialektfyllt och måste förbli så. Den skrivstilen har han behållit, trots att han beklagat sig över att skånska har betydligt lägre status än exempelvis västerbottniska.

Ingen plan att bli författare

Inte ens sedan första boken kommit ut hade Ekelund någon utmejslad plan att bli författare. Men skrivandet gav mersmak och han kände en oerhörd lust att skriva en bok till. Det var först efter ett halvdussin böcker han kom på att han faktiskt kunde kalla sig författare. Fredrik Ekelund vill gärna skriva i samma anda som Georges Simenon, Ed McBain, Maj Sjöwall & Per Wahlöö, men känner sig inte nära Henning Mankell, vars skildringar han tycker är onödigt brutala.

Han menar att kriminalromanen passar hans syfte att skildra staden. Den formen kan föra honom in i vilka miljöer som helst och kriminalromanen liksom dramatiken kräver att han tuktar språket får honom att fundera på vad som händer, vad han vill berätta och göra det effektivare än i en vanlig roman.

Ekelund anser att personernas dialog är det som får läsaren att lära känna dem och fatta hur de tänker. Kriminalinspektör Hjalmar ”Hjalle” Lindström lär man till exempel känna på detta sätt. Han är en medelålders manlig mordspanare som inte har all gnista kvar. Första gången läsaren mötte honom var i en biroll i Nina och sundet. I den nya romanen kan man se paralleller mellan honom, muskelbyggare och palestinska män. Ingen visar särskilt mycket respekt för kvinnor – av olika skäl.

Men Ekelund hävdar att det egentligen är staden Malmö, intrigen och brottet som är viktigare för honom än böckernas personer. I Malmö är hälften av alla under 18 år fallna efter föräldrar som är födda i ett annat land. Stadsdelen Rosengård är känt som segregationsexempel och hamnområdet, som tidigare dominerades av Kockums varv, består numera av Malmö Högskola och dyra bostäder för övre medelklassen i BO01 i Västra hamnen som byggdes ut i samband med bomässan 2001.

Lättande baksmälla

Det var oljekrisen och varvskrisen som förpassade malmöborna in i ett tomrum där det inte längre fanns plats för framtidstro och självsäkerhet. Nu vinner inte Malmö FF Allsvenskan varje år. Fast sen kom Öresundsbron, högskolan och bomässan. Efter BO01 kom baksmälla, men högskolan fick fram en ny ungdomlig energi i staden. Segregationen har ökat, men ändå är signalerna positivare nu. invandringen har gett staden fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic som representerar det nya, kaxiga Malmö. Ekelund tycker att det är ett privilegium att få vara med i denna brytningstid. Den mördade flickan i Pojken i eken bor i invandrartäta Kroksbäck och i villakvarteren runt den stadsdelen är Ekelund uppväxt. Fredrik Ekelund debuterade 1984 med romanen Stuv Malmö, kom!, en skildring av Malmö hamn och de erfarenheter ”skolepågen” Hasse får göra där. Den följdes av diktsamlingen Självgeografi, 1991, om platser där avgörande händelser i hans liv utspelat sig. Romanen Taxi sju-två bland drömmare och dårar, 1993, är en Malmöskildring där stadens röster och öden är huvudperson. Hans utåtriktade språk känneteckar även diktsamlingen Livsöppet, 1995. Med romanen Jag vill ha hela världen!, 1996, åstadkom han en humoristisk skildring aven medelålders man.

Nina och sundet, 1999, är en realistisk berättelse med starka spänningselement. Ekelund har också tillsammans med Ulf Peter Hallberg publicerat Fotbollskarnevalen. Italiensk resa, 1990. Våren 2001 utkom romanen Torget där han skildrar livet på och kring ett torg i Malmö. I etthundrasextiosex korta stycken låter han en kör av individuella röster komma till tals. Det är ömsom underhållande, ömsom tragiskt och inte sällan tragikomiskt.

 

Av Fredrik Ekelund har utkommit:

Stuv, Malmö, kom! (1984) roman

Självgeografi (1991) diktsamling

Taxi sju-två bland drömmare och dårar (1993) roman

Livsöppet (1995) diktsamling

Jag vill ha hela världen (1996) roman

Nina och sundet (1999) roman

Torget (2001) roman

Pojken i eken (2003), spänningsroman



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22