Francis Parkman skrev om vår ungdoms hjältar

Sep 15th, 2009 | By | Category: 1998-3, Artikel

Av KARL BERTIL JANSSON

Francis Parkman föddes i Boston den 16 september 1823. Som barn älskade han att läsa historiska berättelser om sin världsdel. I likhet med alla amerikanska pojkar på den tiden drömde han om äventyr i vildmarken, att få leva bland indianerna och få lära känna dem riktigt. Det stora okända landet i väster lockade hans fantasi. Han var också mycket intresserad av fransmännens och engelsmännens maktkamp under tidigare skeden, och trots sin ungdom blev han något av en historisk expert.

Unge Francis Parkman var fortfarande student vid Harvard-universitetet när han beslöt sig för att skriva en bok om fransmännens och engelsmännens kamp om vem som skulle besitta Nordamerika. Han insåg att detta arbete fordrade grundliga kunskaper, och han förberedde en resa där han själv kunde samla in första handsuppgifter om indianerna i nordväst.

Två år efter sin examen begav han sig på väg med en god vän. Från St. Louis for de uppför Mississippifloden till Kansas City. Där köpte de hästar och hyrde vägvisare. Efter många äventyr kom de fram till Platte-flodens dalgång.

Resan blev lång och besvärlig. De besökte mängder av indianbyar och samlade in uppgifter om indianernas seder och bruk. I gengäld brukade de hålla fester för indianerna, vid vilka hundkött – indianernas favoritmat – utgjorde huvudrätten.

Tack vare denna direkta kontakt blev Parkman specialist på indianernas förhållanden. Han förde noggranna anteckningar om deras kläder, bostäder, jakter, religiösa ceremonier och andra sedvänjor.

Parkman hade stor nytta av denna resa när han skrev sina böcker, men den blev ödesdiger för hans hälsa. Dåligt väder, dålig mat och brist på sömn undergrävde hans goda fysik och han drabbades av en ögonsjukdom som gjorde det svårt för honom att uthärda ljus och som tvingade honom att tillbringa sin mesta tid i ett mörkt arbetsrum.

Trots dessa svårigheter gav han ut berättelsen om sin resa år 1849. Den heter Oregonspåret och följdes två år senare av Hövdingen Pontiac. Delar av dessa böcker dikterade han och resten skrev han själv i sitt mörklagda arbetsrum med hjälp av snören som spänts över ett skrivbräde.

År 1858 var Parkmans hälsa så dålig att han måste ge upp sitt skrivande. Men år 1865 kunde han åter sätta igång, och han startade nu en bokserie om Frankrikes historia i Nya Världen. Trots vacklande hälsa fortsatte han ihärdigt sin författargärning.

Parkman dog den 8 november 1893. Han anses som en av Amerikas allra främsta historiker.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22