Från science fiction till transplantationer

Sep 5th, 2009 | By | Category: 1999-3, Artikel

Av BERTIL FALK

Satanas hjärna skrevs det om i gamla Jules Verne Magasinet. Där handlade det om transplantationer – och var kanske det rysligaste av alla morbida påfund. ”Den grå massan i globen var uteslutande hjärnsubstans. Det fanns ingen kropp. En hjärna som badade i en näringsvätska och som genom tunna metalltrådar, vilka ledde ned genom det svarta stenblocket på vilket det vilade, stod i förbindelse med de underliga apparaterna i rummet. Den hade inga ögon. Den såg genom något slags fotoelektrisk cell. Den hade inga öron, utan istället ett system av mikrofoner. Dess händer ersattes av tusentals komplicerade verktyg.

Den kunde inte röra sig, men tack vare prismorna och ett underbart televisionssystem kunde den verka på avstånd.

Satanas var en hjärna.”

Den här skräckvisionen kunde män beredskapen stifta bekantskap med i vecka 46, 1941 i sina kaserner och tältförläggningar någonstans i Sverige. Demonen vaknar hette berättelsen av Robert Moore Williams, en flyhänt amerikansk science fiction författare som härjade i amerikanska kioskmagasin. Demonen Satanas var emellertid mer än en vanlig mänsklig hjärna. Den var en sorts super-Frankensteins monster, en hjärna som var hundra gånger större än en mänsklig hjärna. Ändå hade Satanas varit mänsklig i så måtto att den grå massan av hjärnsubstans härstammade från riktiga människor. ”Från verkliga, levande mänskliga hjärnor som tagits ur levande människokroppar och ympats samman under tiotusen svåra experiment. Det var ett mästerverk av de skickliga kirurgerna från det längesedan svunna Mu.”

Hjärnor, robotar, superskurkar och illvilliga vetenskapsmän och kirurger kappades om att förgöra världen eller förslava mänskligheten. När alla dessa halsbrytande äventyr nådde svenska läsare i dåvarande Jules Verne Magasinet/Veckans Äventyr ur 1940 så lät inte heller reaktionen vänta på sig. Kampanjer mot smutslitteraturen härjade och lärare skrev hatartiklar mot osunda fantasier, när de inte från katedrarna upprepade dåvarande STIM-chefens påstående att nuvarande hovsångerskan Alice Babs var en slinka som förförde den svenska ungdomen med sin swing.

Demonhjärna

Robert Moore Williams demonhjärna var emellertid ingalunda det första försöket att inom science fiction-litteraturen lansera hjärn- eller huvudtransplantationer. År 1931 kunde man i Astounding Stories, oktobernumret, läsa Francis Flaggs berättelse The Heads of Apex, en riktigt ruskig historia om hur man bland Atlantis ättlingar låtit skapa odödliga människor – som utgör en form av överklass – genom att flytta över mänskliga huvuden från deras kroppar till trehjuliga maskiner. Sådana kombinationer av människor och maskiner kallas numera för cyborger.

Den mest berömda av alla hjärntransplantationer inom sf-litteraturen torde emellertid vara Hjärnan i romanerna om kapten Frank. Dessa böcker författades av Edmond Hamilton, som avled i början av 1977, och som var den sf-författare som bättre än någon annan lyckats pricka in tidpunkten för människans första landstigning på månen vilket föranledde den amerikanska rymdflygstyrelsen NASA, att bjuda in honom till Cape Canaveral i samband med månuppskjutningarna. Hamilton hade under 1940-talet hundratusentals läsare i Sverige och Hjärnan var förmodligen en av de mer minnesvärda figurerna för det gamla Jules Verne Magasinets läsare.

Hjärnan var ursprungligen vetenskapsmannen Simon Wright. När slutet nalkades för honom överflyttades hans hjärna till en genomskinlig, kubliknande låda, där den badade i en näringslösning och kunde fortsätta sin vetenskapliga verksamhet.

Kerstin Anérs motion

Från talet om osund fantasi på 1940-talet är steget inte så långt till talet om osund verklighet under senare decennier. År 1974 lade riksdagsledamoten Kerstin Anér (fp) fram motion nr 30 i Riksdagen angående individens okränkbarhet. Där kunde man bland annat läsa följande: ”Det har länge sagts av forskare – i varje fall av svenska – att en transplantation av ett levande huvud skulle vara en teknisk omöjlighet. Nu har detta i alla fall skett, på apor i Cleveland, Ohio. Dr Robert J White, som länge försökte hålla isolerade aphjärnor vid liv, har numera lyckats överföra aphuvuden till andra apors kroppar och hålla dem vid liv tre till fem dagar. Under dessa dagar kunde huvudena tydligen se, lukta, höra, smaka, känna smärta och göra grimaser. Kroppen var däremot känslolös och förlamad.”

Och fru Anér konstaterade för sin del att Whites experiment visar ”att man icke kan förlita sig på enskilda forskares etik, när det gäller att uppfinna otänkbara experiment. Man måste ha social kontroll, från myndigheterna eller från forskarens egna organisationer, om vetenskapen ska hålla sig hitom det mänskliga.”

Motionen mynnade bland annat i krav på en arbetsgrupp ”för att bearbeta medicinens etiska och sociala följdverkningar på ett sådant sätt att en upplyst opinion i landet kan ta ställning när frågorna blir akuta och kan del ta i internationellt arbete på området.” Men den avslogs i riksdagen.

Demikovs hundhuvuden

För läsare av science fictions kiosklitteratur i USA på 1930-talet och i Sverige på 1940-talet var emellertid Kerstin Anérs ”otänkbara experiment” för länge sedan tänkta och doktor White som hon hänvisar till i sin motion var inte ens först. Redan i slutet av 1960-talet kablade nyhetsbyråerna ut TASS rapporter om att kirurgen Vladimir Dernikov i Kiev lyckats transplantera huvud och framben på en två månader gammal valp till en fyraårig hund, som fick två huvuden, som ett resultat av operationen.

Nyhetsbyrån AP rapporterade 13 januari 1968: ”Under den fyra timmar långa operationen, som gjordes för tre dagar sedan, var hunden djupt nedsövd och andades med hjälp av en lungmaskin. Däremot förekom ingen artificiell blodcirkulation.” Samma år framhöll Christian Barnard, som blev den förste att genomföra en hjärttransplantation, för den västtyska tidningen Bild am Sonntag, att han för sin del ansåg att det snart skulle vara möjligt att byta ut mänskliga hjärnor.

Kerstin Anér är däremot en av de få kan ske rentav den enda – politiker, som överhuvudtaget har reagerat och efterlyst en samhällskontroll av den etiska problematiken i samband med sådana tänkta byten. I förlängningen av de experiment som Demikov och White framgångsrikt utfört föreligger potentiella möjligheter.

Whites operationer

Sedan 1974 har Robert White och hans medarbetare utfört ett stort antal transplantationer vid Cleveland Metropolitan General Hospital i Cleveland, Ohio och han har i tal och skrift diskuterat sina resultat i bland annat Advanced Brain Models in Brain Research A Neurosurgeon’s Interpretation.

I majnumret 1977 av Science Digest tog Robert Bahr, efter en intervju med White, upp den etiska sidan av frågan under rubriken: A New Ethical Question: Head Transplants?

Där uttalar White att ”på samma sätt som hjärttransplantationer ansågs omöjliga och till och med oetiska för några år sedan, kan mänskliga hjärntransplantationer rent tekniskt sett utföras och kommer en dag att genomföras.” (Här ska påpekas att White anser att begrepp som hjärn- och huvudtransplantationer är missvisande. Man bör i stället tala om kroppstransplantationer. Det är ju inte så mycket fråga om att förse en kropp med en ny hjärna, som att förse en hjärna med en ny kropp.)

Denna artikels författare befann sig på genomresa i Toronto, Kanada, när Bahrs artikel publicerades. Jag kontaktade då doktor White, som framhöll för mig att även om artikeln i Science Digest i stort sett var korrekt, så hade man bara diskuterat möjligheten att genomföra mänskliga hjärnoperationer, medan det däremot inte hade sagts att sådana operationer ska eller bör utföras.

Ryggmärgen det stora problemet

Först när det blir möjligt att vidta transplantationer som innebär att man kan åstadkomma regeneration av nervsystemet på ett sådant sätt att ryggmärgen förnyas, kan en mänsklig hjärnoperation, eller med Whites språkbruk: en mänsklig kroppstransplantation, förverkligas.

På nuvarande ståndpunkt kan man hålla en hjärna vid liv endast under kortare perioder sedan den flyttats ur sin naturliga miljö. Möjligheten att återställa eller återskapa ryggmärg anser White vara något som kan bli resultat av en utveckling, som kommer att ta flera decennier i anspråk.

Men utvecklingen går allt snabbare. Det tog knappt 40 år från publicerandet av den ”otänkbara” idén om en huvudtransplantation i The Heads of Apex till Vladimir Demikovs första lyckade transplantation av ett hundhuvud, som innebar att det otänkbara förverkligades. Lagstiftarna tvingas naturligtvis att ta ställning till denna utveckling vare sig de vill det eller inte. Den kommande 40-årsperioden kan komma att ställa science fiction-författarnas fantasier i skuggan.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22