Första deckaren kom för 25 år sedan

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-4, Artikel

Nils Hövenmark, av vännerna kallad Nisse Höven, hade bestämt sig för att inte skriva fler kriminalromaner. Så blev det också. Precis när det litterära Sverige befann sig på bokmässan i Göteborg orkade inte Nisse längre. Cancern som han drabbades av tog hans liv. Han blev 73 år gammal. Strax före hans död fick DAST:s medarbetare Lars G. Persson denna intervju med honom.

Av LARS G. PETERSSON

Från början hette han Nils Nilsson, men hans far hade sina rötter i en by i Ådalen som heter Höven. Då han bytte efternamn fick det bli Hövenmark, fast i Jokkmokk, och även annorstädes, är han känd som ”Nisse Höven”.

Det är nu exakt 25 år sedan Nils Hövenmark gav ut sin första deckare. Kritikerna jublade och det sades att vi fått en ny H.K. Rönblom.

Plötsligt var Jokkmokk också ett namn i litterära sammanhang. Under 15 år skrev Höven tolv böcker. I Jokkmokk säger folk att de känner igen sig, men författaren själv påstod att han aldrig skrivit en nyckelroman.

Samspel i kulturen

Gun och Nils Hövenmark var ett samspelt par. De har haft sitt finger med i spelet i en rad kulturella sammanhang i Jokkmokk. Hon basar i flera föreningar och han var med och drog i trådarna när det första museet byggdes i samhället, det som senare blev fjällmuseet Ajtte.

Nisse Höven var 73 år gammal när DAST träffade honom, och märkt av sin efterhängsna sjukdom, men han var minnesgod som få. Han kom ihåg tillkomsten av sin första deckare ”Döden i Svartsele”.

– Då hade jag som tillflyktsort en torvkåta vid Salohaure i Padjelanta. En semestermånad 1967 drog jag mig tillbaks till fjällvärlden i akt och mening att skriva en bok och till slut fastnade jag för deckaren som uttrycksform, säger han. Manuset till boken skickade jag in på vinst och förlust till Norstedts förlag och fick den genast antagen. ”Döden i Svartsele” kom ut 1970 och fick ett positivt mottagande. Min sista bok kom ut 1985 och då hade jag publicerat mig i tolv deckare.

Skrivande under galgen

– Ofta var det skrivande under galgen. På våren hade jag skrivit kontrakt om den aktuella boken. Till midsommar skulle förlaget ha en synopsis, sedan var jag piskad att få fram ett manus. Men jag skrev nog bäst under stress, påstod Hövenmark.

Han har hållit på med skrivande under hela sitt vuxna liv. Studentspex, snapsvisor, noveller och revyer under studietiden i Umeå.

– I skolan var jag väldigt dålig på främmande språk och måste läsa extra. I svenska däremot hade jag toppbetyg, genomgående lilla a, säger han.

Hövenmark var född i Vilhelmina och det var därifrån och från Jokkmokk han hämtade miljöerna i sin debutdeckare. Sedan har han tagit intryck från andra miljöer där han verkat.

Han var apotekare i 27 år, bildade Rotary i Jokkmokk och deltog som kommunpolitiker.

Kan det ha varit här han fick uppslagen till ”Döden på apotek” eller ”Döden på Rotaryklubben”?

För att nu inte tala om ”Kommunaldådet’”.

Bok blev teater i år

Fjällmiljön utanför kåtan i Salohaure har han skildrat i ”Döden på vandring”,

– Kanske den bok jag tycker bäst om. Visst har människor tyckt sig känna igen sig i mina böcker. ’Kommunaldådet’ handlade om en tid då stridigheterna var som värst i den lokala politiken, med Jokkmokks Fria Demokrater och allt annat. En journalist fick för sig att jag i ett sammanhang anspelade på en kvinnlig politiker och skrev om det. Vederbörande blev sur, men hon var knappast någon måltavla i boken. Mestadels har jag dock rätt ett positivt gensvar från läsarna, sade han.

Nyligen blev hans bok ”Systrarna Svenssons sybehörsaffär” teater vid en bejublad uppsättning i Luleå. Som radioman under hela 60-talet var Hövenmark producent av cirka 700 rubricerade program, bland annat för sameradion. Han medverkade dessutom i ytterligare 2000 radioinslag. Ett av de mest uppmärksammade var när han skildrade familjens strapatser i kåtan i Salohaure.

– Snöstormen ven och barnen var små. Oj, vilken respons vi fick på det inslaget.

Hur kunde man dra med sig barnen i smällkalla vintern till en kåta i fjällen?

– Så hänsynslösa var vi inte. Inslaget var gjort hemma i vardagsrummet i värmen, avslöjade Höven.

Läsare vill ha pocket

Drygt 60000 personer har genom åren köpt Hövens deckare. Fortfarande är det ungefär 100000 låntagare på biblioteken, som söker sig till hans författarskap.

– Det ger mig en behaglig känsla, påstod han.

Alla radioinspelningar och alla sina 700 böcker har Gun och Nils Hövenmark skänkt till fjällmuseet Ajtte där Höven också katalogiserat samlingarna. Just nu pågår arbetet med att registrera alla tidningsurklipp.

Kåtan i Salohaure har familjen inte kvar.

– Jag fick den på ett personligt arrende 1956 och med tillstånd att nyttja den i framtiden. Villkoret var att jag inte sålde eller överlät den till någon annan. Men vad hjälpte det. Naturvårdsverket sparkade ut oss 1980. Det var småaktigt, tyckte Hövenmark.

Trots att det är 10 år sedan sista deckaren kom har läshungriga medborgare hört av sig. Deras gemensamma önskemål är att Hövenmarks deckare skall komma ut i pocketupplagor. Detta borde Norstedts förhoppningsvis effekturera nu.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22